Då var det Boman/Hysén igen
Han fick en chans, Elias Omarsson. Inte mer. Efter att islänningen startat (och stått för årets miss) mot AFC Eskilstuna senast var det återigen Mikael Boman och Tobias Hysén som bildade anfallspar för IFK Göteborg mot Sirius. Rätt beslut skulle det visa sig. Duon var först inblandad i 1-0-målet. Boman snodde boll, Hysén spelade tillbaka, Boman sköt innan Mix Diskerud nätade på returen. Därefter gjorde Hysén 3-0 och Boman 4-0. En bra kväll för de båda. Och Omarsson blir fast på bänken.
Blåvitt-fötterna saknar fortfarande skärpa ...
IFK Göteborg har, under i stort sett hela säsongen, haft problem med att bygga ett eget spel och föra matcher. Särskilt hemma på Gamla Ullevi mot på pappret sämre lag. Den sjuka 1-1-sviten är ett tydlig bevis på det. Mötet med Sirius var inget undantag (förutom att det inte slutade 1-1 då). De blåvita slarvade med det enkla och självklara, framförallt i passningsspelet, framförallt i första halvlek (Det var inte bara en gång som tränaren Alf Westerberg studsade av ursinne nere vid bänken). Raka tvåmeterspassningar gick en meter fel. Raka rensningar susade upp på läktaren. Raka krossbollar blev sneda. Det gjorde dock inget den här kvällen, Sirius fötterna var ännu sämre.
... men hjärtat slog i alla fall hårdare nu
Inför matchen hade August Erlingmark pratat om att spela för hedern, för klubben, för att visa sig värdiga tröjan. Om att rädda det som räddas kan under säsongsavslutningen. Ute på plan gjorde de blåvita precis det. Viljan, kämparglöden och löpmeterna (det som saknats flera gånger tidigare) var mer närvarande nu. Som när Mikael Boman stressade till sig bollen innan 1-0-målet. Som när David Boo Wiklander och Thomas Rogne täckte skott likt hockeyspelare. Slitet trumfade den bristande kvaliteten den här kvällen och gav de blåvita en urladdning de har längtat efter. Tre poäng efter sex raka matcher utan seger. Plötsligt blev luften lite lättare att andas på Kamratgården. Plötsligt behöver de inte titta lika oroväckande i backspegeln.
Hur mår ni Sirius?
En strålande vår och sommar. Sedan en fullständig kollaps. Sju raka förluster kan väl inte beskrivas på något annat sätt? Från tredjeplats i omgång 19 till nionde nu. Mot IFK Göteborg var upplägget klart och tydligt. Försvara lågt i en 4-2-3-1-uppställning, kontra när ni kan. Gärna via Johan Andersson och ex-ängeln Philip Haglund till höger. Det kändes lovande. Laget stack upp ett par gånger och såg vassa ut. Enda problemet? De har inget försvarsspel. Fyra insläppta nu. 16 totalt på de fyra senaste matcherna. Sirius mår uselt och är påväg att förstöra en säsong som länge såg så fin ut.
En historisk 35-åring lyste upp höstmörkret
På tal om Hysén. Det går inte att skriva tillräckligt mycket om honom efter den här kvällen. Inblandad i både 1-0 och 2-0. Sedan själv 3-0-skytt (Billy Nordströms inlägg var underbart, språngnicken likaså). Målet var Hyséns 88:e för IFK Göteborg i allsvenskan. Därmed har han gjort lika många som legendaren Torbjörn Nilsson. Stort. Hysén var sedan bara centimeter ifrån att trycka dit sitt 89:e mål. Ribban i vägen. Hur som helst fortsätter anfallaren leda de blåvita den här säsongen. Han toppar den interna målligan och assistligan, 35 år gammal. Klass. Han lyste upp höstmörkret, och en ganska svag match.