Det var i oktober 2020 som BK Häckens mittfältsjuvel Imam Jagne, som redan hade den allsvenska debuten avklarad som 16-åring, såldes till Premier League-klubben Everton i en affär värd omkring 15 miljoner kronor. Trots att Jagne bara ett år tidigare knep en av de sista platserna för att ens få ett juniorkontrakt med Häcken, spåddes han gå en lysande framtid till mötes.
Men tiden och inte minst avslutet i Everton blev inte som den numera 19-åringen hade tänkt sig. I somras, strax efter det att övergångsfönstret hade stängt, bröt Imam Jagne kontraktet med den engelska klubben.
- Jag kände att jag slutade utvecklas. Jag behövde helt enkelt komma hem och få njuta av fotbollen igen, för jag tycker att fotbollen är det roligaste vi har i det här livet. Men när det går till den nivån att det inte längre är kul, då är det ingen idé att fortsätta, berättar Jagne för Fotbollskanalen.
Varför tappade du glädjen?
- Det var bara fotbollen rent generellt … Det blev inte lika kul längre. Jag vet inte riktigt varför, men det var inte kul. Jag ville komma hem, spela och bara njuta av fotbollen igen.
Imam Jagne berättar om de knappt två åren i Liverpool och vad det var som till slut fick honom att packa väskorna och flytta hem till Sverige.
- Det var U18-laget som jag tillhörde, så jag tränade mycket med U23 och spelade matcher med U18. Spelade även några matcher med U23, så jag fick hoppa runt ganska mycket.
Det var inte speltiden det var fel på?
- Jag fick ganska mycket speltid i U18. Jag spelade nästan varje match och det kändes bra, men det är inte på samma sätt som det är här i Sverige. Jag känner också att jag behöver ta steget in i seniorfotbollen. Det är något jag måste få göra för att utvecklas så mycket som möjligt. Då känner jag att det inte är någon idé att stanna där (i England) om jag inte kan få det.
Är det mer stress och press där borta och att man tappar glädjen på grund av det?
- Nej, verkligen inte. Ingen utifrån kan pressa mig mer än vad jag pressar mig själv, så det är inget så. Det var bara att saker och ting inte stämde. Det var inte pressen, men det var inte kul.
Hur var det sociala livet? Saknade du vänner och familj mycket?
- Självklart. Man saknar kompisar och “tugget” när man sitter ute och bara chillar. Det saknade man, för det hade man inte där borta. Men, å andra sidan, om man ser till det positiva, så fick man lära sig mycket om sig själv, lära sig hantera motgångar och hela den biten. Det är jag tacksam för, för jag är en väldigt mycket mognare person nu än när jag lämnade Häcken, både i fotbollen och utanför. Det är jag väldigt tacksam gentemot Everton för, säger Jagne.
Kontraktet sträckte sig till juni 2023, men när Everton fick reda på Jagnes önskan om att bryta var klubben hjälpsam. Detta trots att han även i England sågs som en lovande talang.
- Det var ett gemensamt beslut. Vi pratade, men de visste ju inte varför (jag ville lämna). Vi förhandlade lite och till slut var vi enade, det kändes bra för alla parter. De var riktigt snälla och såg det utifrån mitt perspektiv, vilket var att jag ville utvecklas och spela seniorfotboll. Då gick de med på det. De var väldigt stöttande.
Sedan dess har 19-åringen flyttat hem till familjen på Hisingen och tränar för närvarande med BK Häckens A-lag igen.
- Nu bor jag hemma igen! Hemma i Gårdsten och Angered. Det är riktigt skönt att bo med mamma och hela familjen igen. Det är det bästa som finns.
Få maten serverad?
- Maten serverad. Allting serverat. Hänga med kompisar, träna, komma in i Häcken och vara med på den här resan. Det är väldigt, väldigt kul.
Från och med januari nästa år räknas Imam Jagne som fri spelare och kan då skriva på för valfri klubb. Då är 19-åringen öppen för det mesta.
- Häcken är som en familj för mig. När jag var här i somras så fick jag komma och träna, använda gymmet och i princip göra vad jag behövde för att hålla mig i form. När de fick höra att jag skulle bryta så ringde min agent och det löste sig så att jag fick träna med dem. Jag är … ursäkta språket, jävligt tacksam gentemot Häcken. Jag kan aldrig tacka dem nog. De betyder så mycket för mig och för min fotboll.
Vill du skriva på för Häcken?
- Självklart. Häcken är en väldigt bra klubb och det är bra spelare här. Det är lärorika träningar och Häcken är i mitt hjärta på riktigt. Men vi får se, jag är öppen för allt möjligt. Just nu känner jag att jag vill fokusera på att heja fram laget på det bästa sättet, vilket är att alltid träna hårt för deras skull för att de ska bli bättre. Bra energi i omklädningsrummet. Det är vad jag kan bidra med nu för att vi ska ta guldet.
Har du och klubben pratat framtid tillsammans?
- Faktiskt inte så mycket. Det har bara varit att jag har fått träna och sådana grejer. Inte så mycket annat, och det är ingenting vi fokuserar på med tanke på att det är så långt kvar till övergångsfönstret öppnar.
Har du något anbud från någon klubb?
- Nej. Men jag är öppen för allting. Det är långt kvar till januari.
Men trots den ovissa framtiden för honom själv, är Jagnes hjärta fortfarande gulsvart. I bortavinsten mot Djurgården åkte han med laget för att stötta på plats och i omklädningsrummet i BK Häckens guldjakt.
- Jag är personligen inte fokuserad på min framtid just nu, för jag vill bara att vi ska vinna guldet. Jag försöker sprida energi, kanske bidra med någonting … Jag vet inte. Jag vill bara vara där på något sätt, avslutar Imam Jagne.