De senaste åren har det varit fokus på högt presspel i Malmö FF. Det har värvats och sålts spelare för att att anpassa truppen mot det. Två huvudtränare i rad (Allan Kuhn och Magnus Pehrsson) jobbade för att implementera triggers och samarbeten. Både lagkapten Markus Rosenberg och sportchef Daniel Andersson har flera gånger tagit upp utvecklingen i det, och när Andersson var tillfällig huvudtränare så var presspelet en av sakerna han definierade som verkligt bra i laget.
Allt talar för att Uwe Rösler ska försöka ta det vidare. Sedan han anställdes har flera spelare pratat om att de ska gå mot ett ännu mer aggressivt och intensivt spel. Det ska bli en tysk touch på MFF. Rösler har i sin biografi pratat om att han växte upp som stor supporter till oerhört kontringsstarka Borussia Mönchengladbach. När han har varit jobbledig så har han bevakat lag som Dortmund, Gladbach, och Werder Bremen på nära håll.
Han har tagit delar av sin tränarutbildning i Tyskland, men varit tränare i Norge och England, och när han pratar om tränarförebilder så blir det bland annat Otto Rehhagel och britten Glenn Hoddle. Den tredje förebilden är den kanske mest intressanta ur MFF-perspektiv: Wolfgang Frank.
I Tyskland på 1990-talet så var tre- och fembackslinje standard, men Frank började med fyrbackslinje. Han låg i framkant med kost, videoanalys, och psykologi, men framför allt introducerade han ett organiserat högt presspel som motståndarna inte kunde hantera. I en intervju med Süddeutsche Zeitung definierades det som en sofistikerad version av barnfotboll, där alla springer efter bollen. Det jämfördes också med en knytnäve: samlat och hårt när det jagas boll. Sedan öppnades knytnäven upp, det vill säga spelarna spreds ut, när bollen var tillbaka i laget.
Jürgen Klopp har sagt att Frank var en Liverpooltränarens största förebilder. Även Rösler fastnade för Frank, trots att han under sin spelarkarriär hade Frank som tränare under endast en kort period. Rösler började att testa med pressfotbollen under sina första tränarjobb i Lilleström och Viking för 10-15 år sedan.
- I Tyskland kom Klopp fram på scenen. Jag försökte få in det i Norge efter att ha blivit influerad (av Tyskland) i VM 2006, säger Rösler i en lång intervju med Fotbollskanalen.
- I Lilleström hade vi självklart inte de individuellt bästa spelarna, men vi hade ett väldigt välfungerande lag. Jag kunde kombinera det. Organisation, men också väldigt vältränade spelare som kunde sätta press på motståndarna.
- Men jag försöker aldrig att kopiera något. Det finns bara en Guardiola. Det finns bara en Klopp. Kopian är aldrig lika bra som originalet, men man kan få inspiration. Sedan kan man se vad man har för spelare här i Malmö, vad man har för spelare i Fleetwood, vad man har för spelare i Leeds... Vad kan man göra med dem för att vinna fotbollsmatcher?
Är hög press alltid en del av din tränarstil?
- Jag gillar att vara laget som har initiativet. Jag gillar inte att vara laget som försvarar djupt, som stannar kvar där och då har 75 meter till motståndarnas mål. Det är inte så jag föredrar fotboll, och fansen kommer till stadion för att se ett lag som vill attackera.
- Om du vill ha bollen så måste du försöka ta tillbaka den. Du kan aldrig vänta på att få den. Du måste vinna bollen, du måste provocera fram misstag. Det är offensivt försvarsspel, vinna tillbaka bollen och ha närmare till motståndarnas mål. Det ger oss större chans att göra mål. Det blir fler avslut, fler inspel i sista tredjedelen, fler inlägg. Har man högre siffror där så är det större chans att det blir mål.
Du har flera gånger tagit över klubbar som har varit i dåliga lägen i tabellen, eller som inte är vana vid att vara topplag. Många hade kanske valt en mer defensiv och återhållsam approach?
- I varje klubb jag har tagit över så har jag haft en stor positiv uppsving i början. I varje klubb.
- Man måste hitta ett sätt att vinna matcher. I de flesta klubbar som jag tog över fanns ett problem. Jag har sällan tagit över ett lag som har varit i toppen. Man måste se problemet och sedan lösa det. Hur man gör det beror på vad man har i omklädningsrummet. Vilka spelare är tillgängliga? Det är det intressanta. Problemen i Fleetwood var andra än de i Malmö, eller Wigan, eller Leeds. Jag repeterar inte saker 24 timmar om dygnet hela tiden. Det är alltid något nytt.
- Jag kan ha mycket mer bollinnehav här i MFF än vad jag hade i Fleetwood, med tanke på spelarna jag har här. Jag måste skapa något med mina idéer, inte gå ifrån dem, men också göra många noteringar på talangen som är här. Jag måste skräddarsy något för att vara framgångsrik. Och ju längre du är i en klubb, desto mer inflytande kan du ha på truppen. Du är en del av rekryteringen.
- När man kommer in i en klubb så ärver man en trupp och måste fortsätta med den, och därför kan man inte pressa på alla idéer på de spelarna.
Rösler har i början av sin MFF-tid ibland varit återhållsam i kommentarer kring vad han vill göra med laget. Det tog bara en vecka från arbetsintervjun till att han var anställd, så vissa saker är fortfarande i en inledande fas kring observation och analys. Han har tidigare pratat om att truppen är byggd för 4-4-2, men att det kan ändras.
Under hans tränarkarriär har saker ändrats under tiden. Han har inlett med 4-4-2 (Brentford), 4-2-3-1 (Wigan och Leeds), och 4-3-3/4-4-2 (Fleetwood Town), men efter ett tag gått över till andra formationer. I en intervju med The Coaches' Voice har han sagt att han gillar tremannaanfall för att kunna pressa sönder motståndarna ännu mer, men efter en svagare start i Fleetwood blev det 3-5-2. Under de 22 inledande matcherna med den formationen så blev det bara en förlust (och det i cupen mot ett lag från en högre division). Efter det växlade han även in 3-4-3 och 4-3-3 när det behövdes.
Det har varit så med en vissa delar i Röslers ledarskap. En generell stil, men ett letande efter bästa möjliga lösningarna. Undertecknad tar upp vårens inläggsdiskussion kring Malmö FF, inkluderat Poya Asbaghis citat kring 500 miljoner kronor på banken och att MFF ändå slår massa inlägg. Rösler ber om mer kontext kring hela diskussionen och ler därefter innan han svarar.
- Det finns bara två olika spelstilar: framgångsrika och inte framgångsrika. Du måste hitta ett sätt med spelarna du har tillgängliga. Om man skulle ha två yttrar som går runt på kanterna och slår många inlägg, och två väldigt bra anfallare som har mycket närvaro i straffområdet, då ska man självklart spela på det sättet. Har man smarta spelare som gillar att komma in centralt och jobba i trånga ytor, med många kombinationer, så spelar man på det sättet. Jag kommer inte att prata om hur de andra klubbarna gör mål. Jag kommer inte att göra det.
Han har också hunnit att testa mycket. Tränarkarriären startade 2005. Han hade blivit frisk från sin cancersjukdom, och under tiden han låg på sjukhussängen så hade han hjälpt sin tidigare klubb Lilleström med analysarbete. Klubben hade tre raka sjundeplaceringar när Arne Erlandsen lämnade för IFK Göteborg, och de frågade en trio vänner om de kunde tänka sig att styra klubben: Jan Åge Fjörtoft (sportchef), Rösler (huvudtränare), och Gunnar Halle (assisterande tränare).
Det blev två fjärdeplaceringar, varav första säsongen slutade de fyra poäng ifrån ligatiteln. Rösler lämnade och tog över Viking, som året innan bara var en poäng ifrån nedflyttning. Han tog dem till placeringarna tre, sex, och tio. 2010 tog han sent över Molde och räddade dem kvar (åtta matcher, sex segrar, två oavgjorda).
Efter rekommendation från Ole Gunnar Solskjaer så anställdes han av Brentford i League One år 2011. Han kom till en klubb som ville ha helt andra strukturer och kulturer jämfört med andra engelska lag: ha en sportchef, mycket fokus på statistik och videoanalys, större och mer välutbildade ledarstaber, en klart yngre spelartrupp. Han byggde upp något innan Wigan hörde av sig. Där blev det stor succé första halvåret, klart sämre resultat andra halvåret.
Det blev sen en kort period i Leeds, där han blev den femte tränaren att få sparken på ett år, innan han tog Fleetwood till deras bästa säsong någonsin. Han sparkades dock tidigare i år.
Som Rösler påpekade tidigare så har han, med undantag för den korta tiden i Leeds, alltid kunnat sätta en stark prägel direkt på sina lag. Däremot finns det tecken på att några lag har stagnerat efter ett tag, och han fick sparken från sina tre senaste jobb. Han sågs som en potentiell Premier League-tränare efter Brentford och starten i Wigan, men gick ifrån slutet i Wigan och Leeds med totalt fem segrar på 33 matcher.
Rösler tar bort det han har framför sig på bordet och börjar att kontextualisera.
Tiden i Lilleström och Brentford var ingen stagnation. I Viking blev det så, men där ärvde han en trupp med en snittålder på nästan 30 år som behövde ersättas. I Leeds fick han ingen tid på sig. Han kan förstå frågan kring tiden i Wigan, men lägger till att han även där ärvde en trupp som var närmare 30 år i snittålder, och att klubben tappade Premier League-pengarna och därför inte kunde ha kvar de han ville ha kvar. De värvade många unga spelare utan erfarenhet av divisionen.
- I England får man inte tid på sig. Klubben säger ”han behöver bygga ett helt nytt lag, nästa år måste vi kanske acceptera att vi slutar i mitten”, men ägarna accepterar inte det. Man är där i sju månader och blir nästan uppflyttade. Sedan blir det en svår period, och de låter inte dig gå igenom den dåliga perioden och istället får du sparken.
Fleetwood Town tog han över bara dagar innan deras premiär, och säsongen innan hade de överlevt i League One efter bra resultat i sista omgången. Efter en rekordbra förstasäsong gick det sämre under andra året, men inte sämre än hur det såg ut innan Rösler anställdes. Han funderar på om han inte borde ha lämnat efter första året.
Samtidigt var laget stadigt i mitten av januari 2018, med ungefär lika långt till toppen som botten. Därefter förlorade de fem matcher med uddamålet, där de i samtliga fem matcher var i oavgjort läge runt den 80:e minuten. Den dåliga månaden gjorde att han fick sparken. Laget som tidigare hade haft en bra defensiv, stark press, gjorde många kontringsmål, och var bra på fasta situationer tappade några av de bitarna, bland annat genom att släppa in en mängd hörnmål.
Han var ändå nöjd med att bland annat ha gjort Fleetwood Town till ligans yngsta lag, då han i princip bara tog in unga nyförvärv.
- I många av mina klubbar har jag varit tvungen att ha unga lag på grund av ekonomiska skäl. Jag kunde inte köpa kvaliteten som jag letade efter.
- Därför gillade jag att jobba med unga spelare. Låna spelare från stora akademier. Jag vill också alltid lämna en klubb i en bättre sits än när jag tog över. Det innebär både resultatmässigt, men lika mycket att jag vill ge något av värde till klubben. När jag lämnat en trupp – som det var i Viking, Fleetwood, Wigan, Brentford – så var det kvar spelare som hade sin framtid framför sig och senare såldes för bra pengar.
- Ibland är jag kanske lite naiv. Ibland kanske man ska tänka mer cyniskt. ”Köp många erfarna spelare, de vet hur man spelar fotboll. De kanske levererar och när jag lämnar klubben så är det inte mitt problem längre”. Så tänker inte jag.
Siffrorna talar för det Rösler säger. I Viking tog han över en trupp som hade en startelva med snittåldern 29,4 år. Under Röslers sista år användes en startelva med en snittålder på 23,3 år på utespelarna. I Brentford tog han ner snittåldern ett par år, och flera av spelarna har senare hamnat i Premier League. I Fleetwood gjordes drygt 20 värvningar, och bara fyra-fem stycken var äldre än 22 år. Flera spelare tackade nej till ekonomiskt klart bättre bud för att de ville utvecklas under Rösler.
- Och jag har alltid haft vältränade lag, delvis på grund av att jag har haft unga lag med mycket energi. Har man ett yngre lag så kan man träna hårdare. Jag har varit i klubbar där man ska få resultat, men också utveckla spelare som ska säljas vidare. I Fleetwood behövdes fler träningar för att coacha spelarna mer. Då fick spelarna en hög nivå av fitness. I Wigan hade jag ett Premier League-lag med många äldre spelare. När jag tog över var snittåldern 29,5 år. Väldigt högt. Då kan man inte träna på samma sätt, då måste man hitta ett sätt att få dem spelklara till matcherna. Då behövde man hitta ett annat sätt för att få dem att spela på sättet jag ville, så snabbt som möjligt, utan att förlora spelare på grund av skador.
- Man måste inse att den medicinska staben har expertisen inom de områdena. De måste också inse att vi i ledarstaben har expertisen kring fotbollsfrågorna. Sedan måste man hitta ett sätt att samarbeta. Ibland behöver man sträcka på gränserna och förhoppningsvis kan magkänslan ha rätt kring hur långt du kan köra på, och ibland måste man lyssna på andra människor för de har annan expertis.
- En tränare måste ha erfarenhet kring hur långt man kan dra på de gränserna. Hur hårt man kan pusha Behrang Safari och Markus Rosenberg, och hur långt man kan pusha Felix Konstandeliasz och Isak Ssewankambo. Det är olika spelare, men jag behöver Markus tillgänglig och Isak tillgänglig. Vissa kanske inte tränar mindre, men annorlunda. Vi behöver de erfarna spelarna på planen för att få resultat.
Förutom unga spelare och högt presspel, finns det något mer du har lämnat kvar som arv i tidigare lag? Och finns det något som du vill få ut av din tid här?
- Jag vill vinna titlar. Förhoppningsvis är jag här i två och ett halvt år (kontraktslängden, red anm.). Det ger mig en bra chans att vinna titlar. Det var en viktig punkt för mig, men generellt vill jag spela bra fotboll, snabb fotboll, attackerande fotboll, en fotboll där du tar alla chanser du får för att få in spelare i straffområdet och pressa högt. Ibland är man kanske lite öppen bakåt, men belöningarna är större än riskerna. Det är så jag tänker.
- För att få till det så krävs en hög nivå av tro, i bra och dåliga perioder. Man måste hålla fast vid sina idéer, även när saker inte alltid går med dig. Ibland när man jobbar med unga spelare så kan självförtroendet försvinna snabbt. Det har kanske hänt mig i en eller två klubbar. När du är i en bra period och hittar den extra energin, den extra tron, den extra spelaren inne i boxen, den extra målchansen. Då gör du mål. När du är inne i en sämre period så tänker du kanske för mycket, spelarna kanske blir lite rädda ibland. Då får man marginalerna emot sig istället för med sig. Lagen jag har haft har inte dominerat genom att ha massiv fotbollskvalitet, utan det har varit mer själ, talang, energi.