- Jag är inte paff direkt. Det har gått på träningarna, säger Emir Kujovic efter två mål i 4-0-segern mot Falkenberg.
Men storebror Ajsel Kujovic började bäst med ett snyggt nummer som gav 2-0 strax före halvtid.
En långboll från Tomas Zvirgzdauskas togs emot och lyftes över två motståndar-försvarare innan han placerade in bollen på volley i bortre burgaveln.
Så långt var Emir inte ens på planen.
Men i paus var det tack och hej för Ajsel. In i hans ställe - hans lillebror.
Efter matchen hade Emir vänt brödramatchen till 2-1.
På en enda minut ordnade han både 3-0 och 4-0 i 86:e och 87:e minuten.
- Det gick snabbt. Efter det första målet fick jag direkt sjävförtroende och man ville göra ett till direkt. Och så blev det ju, jag hann inte riktigt tänka, pustar Emir Kujovic.
Att han fick sista ordet mot storebror Ajsel tar han med sans.
Det här är två bröder som stortrivs tillsammans. Gnissel är mer sällsynt.
- Mest av allt är han ett stort stöd. Så mycket match oss emellan ser jag inte. Vi är glada för varandra och det menar jag verkligen. Men det är klart att lite skratt har det varit efter matchen i går.
Men Ajsel började matchen och gjorde mål. I paus utbytt mot dig och till sist förlorare?
- Ja, när du nu säger det, skrattar han. Men alltså - jag är glad för honom och jag tror han är glad för mig.
Hur ser du på steget till att bli ordinarie - långt i från?
- Jag vet inte. Det är så svårt att säga. Men är jag bara skadefri så tror jag att jag kan vara ganska nära en ordinarie plats.