Den här säsongen har 47 procent av alla allsvenska minuter gått till spelare från den egna ungdomsleden. Förra året fanns det 21 ungdomslandslagsspelare i föreningen, överlägset flest av de svenska klubbarna. 14 tonåringar har varit med i A-laget i år.
Malmö FF har Sveriges bästa ungdomsverksamhet, i konkurrens med Brommapojkarna. Förra året var det bara en i föreningens U19-lag som aldrig ens hade varit på ett landslagsläget på Bosön, Victor Christiansson. Han är nu en av de unga spelarna som ligger närmast A-laget. Olof Persson, assisterande tränare:
- Jättefin person. Väldigt ambitiös, nyfiken, frågar mycket, och har ur det perspektivet jättegoda förutsättningar att bli en bra spelare.
- Han gör sällan bort sig. Användbar på olika positioner. Han har huvudet på skaft också. Han har frågat ungdomsavdelningen ”var ska jag spela för att konkurrera?”, ”vilka är mina bästa möjligheter?”.
- Jag har bara gott att säga om Victor.
En Oscar Lewicki-typ, fast mer välvuxen, som under sina fem år i Malmö FF har spelat på samtliga positioner utom målvakt. I A-laget har 19-åringen mest tränat som försvarare, i U19 är han primärt central mittfältare.
- Jag ser mig som defensiv mittfältare, som vinner mycket boll och löper mycket. Den spelaren som inte sticker ut, säger Christiansson.
- Vi brukar prata balanssiffror i U19, där jag kanske är 60 procent defensiv och 40 procent offensiv, och Felix (Konstandeliasz) är 70 procent offensiv och 30 procent defensiv. Vi balanserar upp varandra.
Det var under en lång period som Christiansson annars inte var den största talangen. När han började spela fotboll var det mest att han blev dittvingad, för att röra på sig och träffa kompisar. Han gillade inte närkampsspel och var överviktig.
Sedan hände något. Han insåg att det faktiskt fanns en chans att ändå bli fotbollsspelare. Han slutade äta godis och dricka läsk, och började att extraträna. Extraträningen gick lättare då hans pappa Per är fystränare och varit manager åt bland annat Susanne Ljungskog, samt mamma Ann är fysioterapeut. Optimala förutsättningar för att förbättra fysiken.
Men han ville mer än att spela fotboll i Höllviken, även om det gick allt bättre där. Pappa Per hittade en ”trial” i London som egentligen var till för fattiga barn i staden. För Victor skulle det mest fungera som en pepp inför att bli uttagen i Skånelaget.
- Det skulle scouter komma på eftermiddagen och jag kunde inte äta den dagen för jag var så nervös. Det var ett stort problem innan också, att jag blev så nervös att jag inte kunde prestera överhuvudtaget.
- Sedan när vi började lira spelade jag så bra som jag kunde. Jag har nog aldrig varit bättre än jag var i den kampen.
- Efter ett tag kallar de ut mig och jag får prata med en scout från Ipswich, som vill att jag ska träna med dem. Det gjorde jag några veckor senare.
Det blev inget med Ipswich, utan Christiansson ansåg sig vara för ung. Samtidigt hade han ibland haft problem under press, som när han skulle möta Jordan Larssons lag, och pappa Henrik var på läktaren.
- Jag blev extremt nervöst. Jag fick så ont i magen att jag inte kunde spela överhuvudtaget. Sedan bara händer det ibland, att det bara slår om. Så jag byttes in, fick bollen, och dribblade förbi fyra man och gjorde mål. Från ingenstans.
Till slut hamnade han ändå i MFF, men utan att vara bland de största talangerna. Istället har han fått utveckla sig på andra sätt. Om han inte blir allsvensk spelare så beror det inte på attityden.
GPS-mätarna visar att Christiansson är den som springer mest under nästan varje U19-träning. I år har han redan spelat 2100 minuter matcher, mer än någon i A-laget har gjort. Senare i år kommer diskussionerna med MFF om vad som händer i framtiden då detta är Christianssons sista juniorår, precis som med Anton Kralj, Emin Karaman, Felix Olsson Lundgren, och Aron Mar Brynjarsson.
- Jag satsar på att komma in i A-laget, till hundra procent. Det har varit en dröm länge och jag kör på det tills jag får höra något annat.
- Både Olof (Persson) och Magnus (Pehrsson) har verkligen försökt att hjälpa en. När de ser en situation som man kanske inte gjorde helt korrekt så säger dem till, men samtidigt får man bra feedback när man gör något bra.
Fortfarande gör Christiansson dock sina extraträningar, halv åtta på morgonen på Höllvikens IP var standard när han gick i skolan. Victor kommer på övningar, pappa Per hjälper till. Om det inte är för tätt med matcher så försöker Victor att åtminstone köra tre extrapass per vecka.
- Jag fokuserar mycket på förstatouchen, olika sätt att flytta på och skapa mig själv yta.
- Genom att göra allt hundra procent så kommer jag heller aldrig att ångra mig om jag inte blir fotbollsspelare.
Fotnot: Stavningen på Christiansson varierar, där det på vissa ställen stavas Kristiansson. Familjen föredrar dock stavningen Christiansson.