Det kan tyckas vara ett omaka par. Den lugne, lite sävlige Otto Rosengren från lilla Sölvesborg i Blekinge. Och Taha Ali från miljonprogrammet Tensta i Stockholms norra förorter - rapp i talet och med allsvenskans förmodligen mest excentriska spelstil.
Båda kom till Malmö FF vid olika tidpunkter förra säsongen, och båda fick varsitt boende i samma trappuppgång i Malmöstadsdelen Västra Hamnen. När laget tillbringade två veckor på försäsongsläget i Spanien tidigare denna månad delade också Ali och Rosengren lägenhet.
De förklarar att klubben valde rumskamrater inför lägret, baserat på vilka spelarna hänger med. När Fotbollskanalen sätter sig ner med Rosengren och Ali tycker båda att de hade roligt sällskap i Spanien.
- För egen del tycker jag att det är kul. Det känns som att man kommer närmare som lag och man lär känna varandra bättre. Du sitter kanske med olika grabbar vid matbordet och lär känna alla. Sedan kanske man tröttnar lite efter någon vecka. Då vill man bara hem, men det är ändå najs, säger 20-årige Otto Rosengren.
Den fem år äldre Taha Ali svarar:
- Det är som Otto säger, det som är fint är att man kanske lär känna varandra mer på ett personligt plan. Man har mer förståelse för varandra, var man kommer ifrån och var man är uppväxt, säger han och brister ut i skratt när han ser Martin Olsson dyka upp.
- Sedan pratar man lite om saker som man gör i lägret, som är här på träningsplanen. Men mer på ett personligt plan, man kommer mycket närmare varandra och man gör aktiviteter tillsammans. Jag tror det är särskilt najs för de nya spelarna - vi kommer närmare som grupp.
Kom ni två överens när ni bodde tillsammans?
- Ja, det tycker jag. Jag hade inga problem. Jag snarkade lite.
- Alltså, kom igen. Han bara snarkar. Nej, det var inga problem. Inga konstigheter, det är en bra kille.
Du pratade om olika bakgrunder. Hur visade det sig?
- Det kändes som att första gången jag träffade Otto så klickade det ganska direkt. Han är ganska lugn; jag kan vara lite lugn och öppen. Sedan lärde jag känna Otto, han är jävligt rolig, lätt att klicka med. Väldigt fin kille, kommer från en bra familj och allting, så egentligen var det inga konstigheter. Det kändes ganska naturligt i alla fall från min del.
- Ja, samma här. Första gången jag träffade Taha så hjälpte han mig att flytta in till lägenheten faktiskt. Väldigt fin kille med väldigt lätt till skratt. Kan skämta och skratta med alla. Väldigt lätt att lära känna och snacka med, han hjälpte mig att komma in i gruppen med.
Det är inte bara Martin Olsson som uppmärksammar duon inne i Eleda Stadions mediacenter. Lagkaptenerna Anders Christiansen och Pontus Jansson flikar in med kommentarer mitt under intervjun när de går förbi.
Det är uppenbart att både Ali och Rosengren är omtyckta personer i MFF:s omklädningsrum.
När man pratar om varandras bakgrunder. Pratar ni om livserfarenhet och hur man blivit formad?
- Jag tror att det där har kommit lite med tiden. Man lär känna varandra och går in på historier. Jag tror det var kanske ännu bättre under lägret, när vi bodde tillsammans, man lärde känna varandra på ett personligt plan och så. Men som jag sa, man klickade ganska direkt och det var inga konstigheter egentligen.
- Det man fick lära känna mest med Otto var att han är jävligt rolig. Underskattad, han visar inte det för alla, men när man förstår hans humor - han får mig lätt till skratt. Det är en av hans fina egenskaper.
Är du den som har kvicktänkt humor mer än skämt på lager?
- Nej, det är väl mer kommentarerna. Flika in, jag är inte den som snackar mest utan mer komma med någon kommentar här och där. Det är väl det. Inte så att jag berättar historier.
Inga "practical jokes"?
- Nej, jag har inte så många på lager. Taha är bättre där.
De tog även diametralt olika vägar fram till att stå som svenska mästare. Ali tillhörde division 2-laget IFK Stocksund så sent som 2019, spelade futsal vid sidan och livnärde sig bland annat på väktarjobb.
Rosengren debuterade i allsvenskan som 18-åring med Mjällby AIF och såldes för 15 miljoner kronor till MFF förra sommaren, i en av de största affärerna inom allsvenskan någonsin. Båda spelarna fick däremot premiärspela i A-landslaget under samma match, mot Estland under januarilägret.
- Jag har ju spelat i akademi, det är väl lite skillnad mot Taha som har gått den långa vägen, om man säger så. Dem har man väldigt stor respekt för. Det kanske finns en större chans att man lägger ner då, om man kommer senare till allsvenskan till exempel, säger Rosengren och fortsätter:
- Det kanske är mer jobb, de får kämpa hårdare än vad kanske jag har gjort. För jag har spelat i akademi sedan jag var 16-17 år. Då var det också lättare att komma upp till ett A-lag.
Extrajobben och åren i division 2 gav Ali väldigt mycket ödmjukhet, menar han.
- Men det är heller inte något lätt. Som Otto säger, han förtjänar också all kredd för det. Han har också kämpat sig igenom den akademin i Mjällby. Det var inte så att han spelade och var given direkt. Han har kämpat och kommit till Malmö och visat varför han är här. Han har förtjänat det också, man får inte ta lätt på det heller.
Men i din målbild så trodde du alltid att du skulle bli given i A-laget - i Mjällby till att börja med?
- Ja, det var alltid målet. Det var det man ville. Sedan kommer det så klart motgångar på vägen och man kanske tvivlar lite på sig själv. Det tror jag alltid finns där, men samtidigt handlar det om att vara självsäker och tro på sig själv. Det tror jag man kommer långt på. Det är nog samma sak för Taha. Man ser ett enormt självförtroende i hans spel. Det kommer med tiden och med erfarenhet, och att man lagt ner jobbet som ung.
Grupperingarna i MFF:s omklädningsrum verkar rätt flytande, men de finns. Ali och Rosengren umgås mycket med unga spelare som Hugo Bolin och Sebastian Nanasi. Sedan finns en klick med namn som tillhör P19-laget i grunden, eller nyligen flyttats upp därifrån.
Truppen består även av fyra danskar och tre norrmän, sedan hänger Jansson och Niklas Moisander en del, liksom trion med Olsson, Isaac Kiese Thelin och Joseph Ceesay. En annan enklav är den sydamerikanska med Busanello, Ricardo Friedrich och Sergio Peña, som kompletteras med den spansktalande kanadicken Derek Cornelius.
- Men det som jag tycker är fint - i massa lag tror jag att det vid luncher eller middagar alltid kan bli att man sitter vid sina vänner, som man hänger kanske utanför med - men här tycker jag att alla kan äta lite med alla utan att det blir konstigt, säger Ali och fortsätter:
- Sedan tycker jag bara att det är en väldigt rolig och fin grupp. Alla skämtar med alla utan att det kanske går över en viss gräns. Det tycker jag också är väldigt viktigt för en grupp.
Vilka låter mest runt lunchbordet?
- Det är väl “Ponne” (Jansson). “AC” (Christiansen) kanske. Möller (Daniel), materialaren.
- Oj, åh herregud. Han snackar alltså.
- Munnen går där. Klockan åtta på morgonen har han energi.
- Han har mest energi. Jag gillar det, för han älskar sitt jobb. Han är jävligt rolig faktiskt. Lite som Otto, han har sådana små kommentarer. Bra tajming - “pam”, instick!
- Ja hans mun går hela tiden.
- Men han är fin. Mycket fin kille.
Båda är överens om att lagkemin är viktig och enligt Ali var den “enormt avgörande” när MFF vann SM-guld. Samtidigt tycker han att det är mycket tuffare i Malmö jämfört med hans tidigare klubbar, men där vinnarerfarenheten i truppen smittar av sig på omgivningen.
Rosengren medger också att det är tuffare i MFF men pekar på att den höga kravbilden bland spelarna bidragit till framgångarna genom åren. Fotbollshistorien har massvis av exempel på lag som överpresterat tack vare en stark laganda. Likväl finns det lag som vunnit titlar trots interna stridigheter.
- I majoriteten av fallen tror jag att det (bra laganda) ger mer effekt. Speciellt under träningslägret kom man varandra mycket närmare som grupp - då kan man sätta större krav på varandra utan att det blir personligt - för man har lärt känna den personen. Då kan man säga något utan att det blir personligt, och det känner jag att vi har i den här gruppen, säger Ali och avslutar:
- Alla är på samma plan rent ambitions- och kravmässigt, det blir inga konstigheter när vi säger att “detta ska göras”. Man får ta sitt ansvar. Sedan som du säger finns det lag som kanske inte har en laganda, men då blir det mer individuell skicklighet på ett annat sätt som kommer in i bilden. I alla fall det vi kan se. Jag tror väldigt mycket på att man kommer långt om man har en bra laganda.