Karlberg. Ett mindre pressuppbåd har samlats i AIK:s klubbhus. Nyförvärvet Martin Kayongo-Mutumba kommer sist ut från omklädningsrummet – det är honom alla vill prata med. Han skrev på kontrakt i går och är tillbaka i klubben för tredje gången. Han sätter sig på en soffrygg och berättar att det var självklart att han skulle återvända till just AIK.
- Om du frågar folk vem Martin Mutumba är så är det ingen som säger ”det är han som spelar i Elfsborg, eller Syrianska eller Malmö”. Jag tror inte ens de där klubbarna vill ha mig. Alla förknippar mig med AIK, jag också, säger Martin, som närmast kommer från ungerska Videoton.
- De i Videoton ville mitt bästa, och jag har hela tiden haft kontakt med folk i AIK, så jag visste att det skulle lösa sig.
Nu säger han sig vara tillbaka i AIK för att stanna.
- Ja, jag har skrivit på för tre år nu och försöker alltid fullfölja mina kontrakt. Jag ska göra mitt bästa och försöka spela så bra som möjligt.
Vi står utanför AIK:s matsal där flera spelare sitter och kollar på NHL-hockey. Martin har precis tränat, men inte med resten av laget.
- Jag har tränat själv för att komma i form. Jag har missat mycket.
När får vi för första gången se var du står spelmässigt?
- Jag vet inte. Tränarna och jag har pratat och bestämt oss för att stegra träningen, sen får vi se. Det är långt kvar till första matchen i Allsvenskan, om jag ens får vara med i truppen. Jag har inte bråttom.
Martin pratar mycket om klubben, sitt älskade AIK. Det treårskontrakt han skrivit på blir starten för mittfältarens tredje sejour i klubben.
- Jag kommer alltid att älska AIK, även om vi hamnar i division tre. Jag gillar att AIK är en sådan klubb där vi säger att vi kommer att vinna, säger han och återkommer till 2009 års guldsuccé.
- Jag var på fest kvällen innan sista matchen mot IFK Göteborg, för min bästa kompis fyllde år. Alla som var där sa att de inte trodde att vi kunde vinna, Göteborg var för bra. Göteborg, det är verkligen Sveriges lag. Alla gillar Göteborg. AIK är lite mer de utstöttas lag, vi säger att vi är bäst även om vi inte vunnit något på elva år.
Trots att Martin inte fick så mycket speltid i Videoton känner han sig mer erfaren än innan. Det beror inte bara på proffsäventyret – det har hänt andra saker i 25-åringens liv på senare tid.
- Förhoppningsvis kan jag vara mer av en ledare i år, jag är ju inget barn längre. Jag har ju faktiskt fått barn själv. Det har påverkat mig mycket. Många saker som man förut tyckte var oviktiga är nu jätteviktiga.
På frågan om han är lycklig nu svarar Martin blixtsnabbt.
- Ja, jag är glad som fan. Det var länge sen jag var så här glad. Kanske 2009, säger han med ett skratt.