Erik Niva har under de senaste tio åren etablerat sig som Sveriges mest prisade sportjournalist. Hans fokus ligger på fotboll och han jobbar för Aftonbladet som både reporter och krönikör och är expert i Viasats sändningar från Premier League och Champions League.
Framför allt är Niva intresserad av internationell fotboll och svensk fotboll kommer en bit ner. Han förklarar det med uppväxten i Malmberget som låg långt från närmaste allsvenska arena.
- Jag har försökt sympatisera med svenska klubbar men märkt efter x antal matcher att jag inte bryr mig, eller rentav hoppas att den där klubben som jag försöker hålla på skulle förlora, säger han i podcasten Lundh.
Erik Niva har brutit ny mark som sportjournalist i att han ofta försökt skriva ur fansens perspektiv.
- Jag känner att det är viktigt, för att fotboll utgår från fansen. Nu är fansens röst stark. Den var ganska röstlös för 10-15 år sen, säger Niva.
I svensk fotboll har bengalfrågan blivit en vattendelare när det handlar om fansens strävan. Erik Niva säger att det stora skälet att han inte skrivit mycket om frågan är att han inte vill vara en tyckande krönikör. Att hitta och skildra berättelser går före åsikter, som han anser är överskattade.
- Det (bengalfrågan) är inte en viktig fråga för mig på det sätt som det är för i stort sett alla andra, eftersom att jag personligen är inte så jävla intresserad av vare sig det ena eller det andra. Det har ju blivit en viktig fråga, just i och med att matcher stoppas. Hela den grejen är så oerhört inflammerad, men jag känner inte själv ett behov av att stå med en bengal. Jag känner inte själv ett behov av att säga åt killen eller tjejen bredvid mig på läktaren att ge fan i bengalen, så därför känner jag inte jättestarkt kring det, men för egen del så tycker jag att bengaler har en plats på fotbollsläktaren, säger Niva.
- Jag önskar att det skulle gå att hitta fram till en situation där det är på det sättet utan att matcherna stoppas och att folk känner ett obehag och motvilja mot att stå på samma läktare.
Varför tror du det blivit så laddat kring den här frågan?
- Min bild av det är ju att det är viktigt för att det för många är en så stark symbol för läktarens oberoende. Det kan jag förstå, och det kan jag relatera till, och det kan jag tycka att det finns ett behov av att berätta om. För det kanske inte riktigt folk klarar av att ta till sig. Däremot vad jag tycker, det finns så jävla många andra som tycker så jävla mycket hela tiden.