Mycket mer pengar, det borde väl vara paradiset för de allsvenska klubbarna. Eller? Mer pengar innebär att den modell som styr fördelningen av tv-pengarna och även sponsorpengarna från Select och Svenska Spel hamnar under attack. Talar med en hög ledare i en etablerad allsvensk klubb som vill ändra på upplägget när det handlar om att en fjärdedel går till klubbarna i superettan: ”Ännu så länge har man skjutit på fördelningsmodellen. Det är en het potatis. Kommersiellt är det helt fel, det vet alla, superettan är inte värd 25 procent av intäkterna. Det är bra för sporten kan man hävda, för då får klubbar som försörjer med spelare mer resurser, men det är tveksamt om den överlever.”
I svensk hockey är det full debatt kring vad fördelningen av pengar från medierättigheter har för effekt och där är man långt från fotbollens modell. Hockeyallsvenskan har cirka 35 miljoner kronor i årlig intäkt och ser man på vad som väntar SHL i form av 680 miljoner från hösten 2018 så är det bara att inse att andraligans del motsvarar sex, sju procent av de totala tv-intäkterna. Samtidigt har den utvecklingen inom hockeyn vållat oerhört mycket debatt, och när SHL parallellt försvårat att nå och falla ur högstaligan så har det eldat på debatten än mer.
I fotbollen lever fortfarande risken för tre allsvenska lag att åka ut varje år, även om det blir kval för ett av dem. Vilket gör att man inte stängt till sportsligt, men däremot är det uppenbart att mer pengar inom fotbollen gör att det finns starka strömningar om att ändra på fördelningsmodellen.
Dagens upplägg i svensk fotboll är från 2015 och bygger på att allsvenskan tar tre fjärdedelar av intäkterna från försäljningen av medierättigheter samt från reklamavtal och superettan får en fjärdedel av pengarna. I allsvenskan delar sedan klubbarna utifrån placeringarna över de fem senaste säsongerna, där bästa klubben får 9,8 procent av allsvenskans del och sämsta klubben får 5,4 procent. Malmö FF ligger i topp och fick 17,5 miljoner kronor 2017 och sämst utdelning fick Sundsvall, Halmstad, Sirius, Jönköping och AFC Eskilstuna med 10,2 miljoner.
De fem största klubbarna AIK, Djurgården, Malmö FF, IFK Göteborg och Hammarby har haft flera möten, enligt uppgifter till mig, och under hösten 2017 har man träffats i olika konstellationer och dragit upp riktlinjerna för en motion till Svensk Elitfotboll gällande just fördelningen av intäkterna från tv och sponsorer. Något som presenterades för första gången ett klubbchefsmöte i Stockholm i januari 2018 och som man vill ska behandlas under våren. Det här är en laddad fråga och viktigast för de allsvenska klubbarna är att skifta på fördelningen mellan serierna..
”Även om man ändrar på den procentuella formeln så ger det ändå mycket mer pengar till klubbarna i superettan med det nya avtalet”, säger en person som har direkt insyn i de stora klubbarnas förehavanden och varit delaktig i dem.
”Det vi ser framöver är mer än en fördubbling av tv-avtalet. Vilka klubbar är det som driver både ligan och fotbollens tillväx? Det kommer att komma en motion om en ny fördelning av Discovery-pengarna.”
I allsvenskan är detta en fråga som diskuteras: ”Det här har man pratat om i flera år utan att komma någon vart. Återstår att se om man hittar en lösning den här gången”, säger en ledare i allsvensk klubb som suttit med på många möten.
Att de fem största klubbarna träffas och smider planer har irriterat Sef-ledningen, då man känner sig hotad. Mats Enquist har på Sef-möten gång på gång talat om vikten av lojalitet gentemot ligan. De fem stora klubbarna motiverar sina träffar med att man säger sig dela samma problem och utmaningar kring säkerhet, polis och tillståndsfrågor och vill bli en samlande kraft. Men på senare år har det även handlat om att värna om de fem stora klubbarnas värde på marknaden, som man inte upplever är korrekt.
Malmö FF stod som avsändare av förslaget om att genomföra en ny utredning av fördelningen av tv- och sponsorpengar som nådde klubbarna i januari 2018, och man vill att det ska ske via en ny arbetsgrupp. Även de övriga fyra stora klubbarna ligger bakom förslaget från Malmö FF samt i viss mån IFK Norrköping. De stora klubbarna har redan inlett en dialog med en del föreningar i allsvenskan som är precis under dem i storlek. Allt för att få fler att förstå att man måste ändra fördelningen.
I grova drag vill de stora klubbarna att man ska ha en basersättning som alla får ut som i dag och man även ska behålla fördelning efter sportsliga resultat över fem år. Men sedan vill man lägga en del pengar i rena prispengar till lag 1-8 för att bidra till att skapa intresse och betydelse för lagen i mitten av tabellen när det drar ihop sig till slutet av seriespelet. Något som man inte upplever får full effekt enligt den modell man har i dag.
Klubbarna vill även att en del pengar som ska styras av publiktillströmning och kanske även hur många tittare man drar till streaming. För att premiera klubbar som jobbar aktivt med att dra mer publik och givetvis även spegla att stora klubbar har ett större marknadsvärde.
Man vill även införa en fallskärm – en summa pengar – för klubbar som trillar ur allsvenskan eller superettan så att man ska få pengar för att klara en omställning till lägre intäkter. Något som finns i engelska Premier League. Även i SHL har man haft en fallskärm för lag som trillat ur, men där har nykomlingen varit den som fått avstå miljonerna som går till fallskärm.
Dessutom vill man ändra på den procentuella fördelning av tv-avtalet när det handlar om 75 procent till allsvenskan och 25 procent till superettan. Man vill helt enkelt att allsvenskan ska få behålla mer av pengarna som man anser att man genererar:
Problemet för de större klubbarna är att Sef består av 32 klubbar, varav 16 är från superettan. Återstår att se hur kampen om fördelningen går? Blir det 80-20 eller 85-15? Eller står klubbarna i superettan emot i kampen?