Det är efter 2-1-förlusten borta mot AIK under söndagen som Kalmars mittfältare, 27-årige Rasmus Elm, möter pressen. Den tidigare CSKA Moskva- och landslagsstjärnan har kämpat sig tillbaka till fotbollsplanen trots den jobbiga magsjukdomen celiaki.
Mot Falkenberg den 18 juli gjorde Elm allsvensk comeback och fick 21 minuter på plan. Sedan dess har han gjort 29 minuter mot Häcken, 20 minuter mot Helsingborg, 34 minuter mot Sundsvall och under söndagen 31 minuter mot AIK.
Kalmar-stjärnan håller på att bygga upp sig själv igen och genomgår just nu en stegringsprocess.
- Det känns okej. Det blir bättre och bättre. Kroppen svarar i alla fall. Men det är rätt oväsentligt när vi förlorar, säger Elm.
AIK:s tränare Andreas Alm tycker att det var en match utan dig på plan och en annan med dig på plan. Vad säger du om det?
- Det blir ju så, vi får ner dem och får tryck på dem. Men jag vet inte vad jag ska svara på det. Det är bittert nu. Jag tycker vi förtjänar ett mål till, även om de bränner en straff och lite så. Sen hade vi kanske förlorat med 3-2 istället, men ett mål till förtjänar vi i alla fall.
Den som tror att Rasmus Elm stressar när det gäller att komma tillbaka i full form, den personen kan inte ha mer fel.
- Jag måste vara klok. Huvudet säger en annan sak än kroppen, för jag vill gärna spela men jag måste veta mina begränsningar. När man har varit borta 15-16 månader måste man smyga igång, även om man vill spela. Sen får jag ta det därifrån. Jag vill inte börja om.
Elm menar att han känner stor skillnad nu jämfört med det första inhoppet i allsvenskan.
- Ja, första matchen var bara för att känna på det. Nu känns det som att kroppen svarar på ett någorlunda sätt som jag vill att den ska göra. Sen finns det bitar kvar som jag vill bli bättre på. Jag tar steg hela tiden och det går åt rätt håll.
När är du redo för att starta en match?
- Redo och redo, det är svårt att säga. Jag ska försöka stegra det hela tiden. Om jag klarar 45 eller 60 minuter... Jag får hitta nivån hela tiden och inte dra på stora trumman direkt. Jag orkar inte börja om en gång till.
Har du satt upp något mål för resten av säsongen?
- Nej, det har jag väl egentligen inte. Som sagt, jag ska försöka stegra det och sen får vi se hur kroppen svarar. Säger den ifrån när jag spelar 45 minuter så får jag ta ett steg tillbaka. Att chansa... det finns inte längre. Det går inte. För går jag på det för fort och det (problemen) kommer tillbaka, då kommer jag inte förlåta mig själv.
- Det handlar om att må bra, mår jag inte bra kan jag inte spela. Jag har inte mått så bra innan. Nu mår jag okej och det känns bra. Kroppen fungerar som jag vill att den ska och jag får vara nöjd med det ibland.
27-åringen menar att han kommer att dra mentala lärdomar av det han gått igenom.
- Jag tycker att jag var ganska stark mentalt innan också, men det blir på ett annat sätt. Det blir lärdomar hela tiden och man ändras som människa, man utvecklas. Jag kommer uppskatta fotbollen mer.
Känner du någon gång frustration över att inte kunna slå på den stora trumman direkt?
- Nja. Jag vill hjälpa till med det jag kan hjälpa till med när det går lite knackigt. Men jag kan inte riskera min egen hälsa, för då kan jag inte bidra med någonting. Det är bättre att bidra med det lilla jag kan, må bra och köra på så här, än att inte vara med alls.
Hur var det att komma till den insikten, att du inte bara kan köra på?
- Så blir det när man blir sjuk eller rejält skadad, man får bromsa sig själv.
Elm njuter av att spela fotboll igen.
- Det är skitkul. Men jag vinner gärna, då är det roligare. Men själva fotbollen är jävligt rolig.
Och utanför plan hemma i Kalmar trivs han väldigt bra socialt, med bröderna David och Viktor i KFF.
- Ja, det är fint. Det är ett annat liv än Ryssland i alla fall (skratt). Det är skönt, jag uppskattar det. Vi är alla tre bröder hemma med familjer nu och det blir en annan grej. Det är väldigt skönt. Men om allt faller på plats och jag mår bra och allt blir som jag vill så ska jag ge mig själv möjligheten att komma ut igen. Om jag vill, men det är inte säkert att jag vill. Vi får se.
Rasmus resonerar vidare om att alla tre bröder nu är hemma och spelar för Kalmar igen.
- Man vet aldrig vad som händer i livet. Det är skönt på ett sätt och jobbigt på ett sätt. Men nu blev det så och det är jävligt roligt att få chansen att spela ihop igen. Men det hade gärna fått vara under lite andra former.
- Det här var aldrig varit tanken för min del, än. Jag hade inte kommit hem om det inte hade blivit så här med mig. Jag hade hållit mig ute ett tag till. Men visst fan, nu är det roligt.
Mittfältsstjärnan är inte nöjd med vad Kalmar presterat i år, men ser samtidigt stor potential i laget.
- Spelar vi som mot Sundsvall (förlust 0-2) har vi inte många poäng att hämta av de matcherna som är kvar, men kan vi hålla den här nivån (som mot AIK) kommer vi vinna fler matcher. Det är jag övertygad om. Det gäller att kunna bibehålla det här och inte falla ner i de dalarna som vi har haft alldeles för många i år.
- Vi har har en hög nivå i oss om vi får ihop det. Men det har varit alldeles för låg nivå generellt i år och det är vi jävligt besvikna över. Jag har inte varit med och spelat så länge, men det har varit frustrerande. Vi får börja någonstans. Det känns konstigt att säga så efter 20 omgångar, men vi får bygga vidare på det här och inte falla vidare i någon jäkla dipp nästa match igen.
Kanske kan Rasmus se till att dippen inte kommer mot Elfsborg hemma härnäst. Han är i alla tillbaka på planen igen - och en spelare som kan göra skillnad under den tid han är på plan. Och trots att situationen var som den var för Rasmus, så hade han faktiskt aldrig några egentliga tankar på livet utanför fotbollen.
- Nej, jag kan inte säga att jag tänkte på det. För mig fanns det aldrig att ge upp. Nej, det fanns inget annat än att komma tillbaka. Det var aldrig några andra alternativ. Jag skulle tillbaka bara. Det är skönt att ha kommit hit i alla fall, säger Elm.