Säsongen 1993 låg målsnittet på 3,18 - den bästa siffran på över 40 år i allsvenskan. Under 2000-talet är säsongen 2001 den främsta med 2,94 mål per match.
Den 60-årige Trelleborgstränaren Tom Prahl var med under glansdagarna i svensk fotboll när målrika matcher avlöste varandra.
Nu upplever han den nya, försvarsinriktade, formen av fotboll.
Efter halva säsongen, 15 omgångar, ligger snittet på 2,30 fullträffar per match - en siffra som ger prognos om den absolut snålaste allsvenskan genom tiderna.
- Jag tror att det beror på många saker. Men generellt spelar flera lag nu med en forward, försvarar sig med nio spelare och det är svårare att göra mål på fasta situationer, säger Prahl.
Trelleborgstränaren säger att samtliga lag i serien numera även är så välorganiserade att det inte finns några direkta svagheter i motståndarens startelva som går att hota för att skapa målchanser.
Men enligt Prahl finns det ytterligare förklaringar till det låga målsnittet.
- Vi tappar alltid våra bästa spelare till utländska klubbar och därför får vi ingen kontinuitet. I dag finns det för få bra anfallare.
Skillnaden på antal mål är stor. Årets säsong är 0,88 mål bakom toppnoteringen 1993 och 0,64 efter 2001, den mest målrika säsongen på 2000-talet.
- På den tiden var inte allsvenskan så dränerad på bra spelare. Sen var lagen dessutom sorglöst naiva i sitt sätt att spela och det var inte så svårt att skapa målchanser. I dag stänger alla lag till ytan på mitten när de drar ner den ene anfallaren.
Men allt är inte negativt. Tom Prahl tror att utvecklingen kan ge svenska lag internationell framgång - bara den spetsas till en aning.
- I längden tror jag att utvecklingen är bra. De främsta klubblagen spelar så här och när IFK Göteborg var i Uefacupfinal berodde det på att de var otroligt stabila bakåt, säger han.
TT