Axelbekymmer har ställt till det för Johan Wiland de senaste åren. Och 2019 blev inget vidare år för målvakten. Under vintern och vårsäsongen kämpade han för att ta sig tillbaka efter att ha opererats, och i augusti gjorde han comeback. Men efter sju framträdanden i allsvenskan fick han ta ett steg tillbaka. 38-åringen missade de sex sista omgångarna av serien och nu jobbar han återigen på att göra sig redo för spel.
- Jag är bättre i axeln. Jag tränar inte riktigt för fullt, men jag är hyfsat nära att gå igång med det. Det är inte så länge kvar innan jag kan gå all in, säger Wiland.
Kommer du köra träning hela vägen fram till att försäsongen drar igång?
- Det där är en balansgång. Jag måste igång och bygga muskler runt axeln så att jag får den att bli stark nog. Det blir nog en hård december-månad på det sättet. Så semester vet jag inte om jag kan kalla det som jag får, men samtidigt ska det bli skönt att komma i väg lite från allt. Jag har ju ändå haft ett lite halvkämpigt år. Jag får ta ett nystamp inför 2020.
- Jag hoppas att jag tränar för fullt när jag kommer tillbaka efter nyår. Det är mitt mål. Det är en månads hård träning som gäller, så klart med lite vila. Jag har kört rätt mycket det här året, även om jag varit skadad. Kroppen måste vila lite, för att jag ska kunna återhämta mig.
Veteranen blickar mot nästa år med tillförsikt.
- Jag ser väldigt mycket fram emot 2020, dels för min egen del men dels också för min familjs skull. Att jag kan vara på ett lite bättre humör hemma. För det drar ner en, det tar väldigt mycket energi att vara skadad. Där har min fru varit otroligt bra.
Hur ser du tillbaka på 2019?
- Det var någonstans i mitten då det var jävligt tufft, när jag kände att det var väldigt långt kvar innan jag skulle kunna spela. När jag opererat mig sista gången så kändes det lite hopplöst, liksom. Men det var så otroligt många människor som var positiva och ville hjälpa mig. Jag är så väldigt glad över att jag har den stöttningen utifrån. Jag tror inte att jag klarat det här på egen hand.
- I den åldern jag är i så kände jag: ”Är det värt det i slutändan?”, men när jag väl började närma mig igen och kände att jag var rätt nära fotboll… det suget som kommer då, det är ju magiskt. Så det får jag tacka många runt omkring mig för. De har stöttat och funnits där när jag haft det jobbigt.
Han berättar:
- Min fru har varit den största stöttningen, och hon har dragit ett stort lass med barnen, när jag inte kunnat. Sen har jag fått stöd från föräldrar, syskon, även bajare och supportrar till andra klubbar som man stött på. De har sagt att det vore roligt om jag fortsatte och att de hoppas att det löser sig. Det betyder smycket, och då märker man hur fotbollen är, att det ändå är så att stöttningen finns där oavsett klubbfärger. Det är ingen som vill ens olycka. Stödet har varit fantastiskt och hjälpt mig genom de tuffa tiderna.
Har skadan påverkat dig i vardagen?
- Ja. I sex månader fick jag inte lyfta mitt barn över huvud taget. Han var ett år gammal då, och att inte få lyfta eller sitta med honom på sättet man vill när han kanske ville vara lite med sin pappa och så… det är rätt hårt. Det tar bort lite livsglädje när man inte kan ge det till sina barn. Så min fru har varit ett jäkla stöd. Hon har hjälpt mig mycket, när jag inte kunnat hjälpa till med det jag brukar kunna göra.
Wiland sitter på ett utgående kontrakt, och just nu är ingen förlängning med Hammarby i hamn.
- Vi har pratat och haft något möte, men mer än så inte har jag inte hört. Det är en och en halv månad sedan sist vi pratade. Jag vet ingenting om det, egentligen. Det som vi pratade om då var mer ytliga saker, om var de stod och var jag själv stod. Sen har jag inte hört något. Det är lite tråkigt.
Vad tänker du om det?
- Jag kan väl förstå deras situation också, men vi spelare har ju också familjer att ta hand om. Det börjar närma sig sista kontraktet i karriären för mig, så jag känner att det vore skönt att få det på plats. Det är väl det jag går och väntar på.
När tror du att ni plockar upp tråden igen?
- Det är svårt att veta det. Jag hoppas så klart på att få en återkoppling. Jag vill inte gå och ha det ovisst för länge, eftersom det förmodligen kan vara det sista kontraktet jag skriver i min karriär. Men vi får se vad som händer, det är lite ovisst.
- Jag hoppas att de tar kontakt med mig och att de vill ha kvar mig. För jag vill gärna vara kvar och spela för Bajen.
Det är inte på det sättet att snacket gått som så att så länge du ger klartecken för att du vill köra vidare och känner att axeln är bra så skriver ni en förlängning?
- Jag vet inte. Jag har väl känt att det varit så, men på grund av skadan har det väl ändrat sig lite på vägen. Det är väl det som de är lite rädda för. Jag är väldigt sugen på att fortsätta spela fotboll och hoppas så klart att det blir i Hammarby nästa år. Om så inte blir fallet hoppas jag spela fotboll någon annanstans. Det tror jag nog att alla förstår. Jag är fortfarande hungrig.
I dagarna blev det klart att självaste Zlatan Ibrahimovic blir delägare i Hammarby, genom att han tar över 50 procent av bolaget AEG Sweden som äger aktier i klubben. Wiland, som varit lagkamrat med forwarden i svenska landslaget och tidigare även spelat för Zlatans gamla klubb Malmö FF, är fåordig om stjärnans intåg i Bajen.
- Jag har inte så många kommentarer till det. Jag tycker bara att det är ett lite märkligt val, kanske. Gentemot där han kommer ifrån (Malmö). Det tror jag inte att jag är ensam om. Mer än så behöver jag nog inte säga.
Han tror att Ibrahimovic val kommer att göra MFF-legendaren Markus Rosenberg, som spelar sin sista hemmamatch för MFF under torsdagen, ännu mer populär i MFF-land.
- Om det nu var så att Zlatan och Markus låg på någorlunda lika nivå tidigare så tror jag nog att det bara är ”Mackan” som gäller nu. Det är bara att hoppas på att han får göra några bra sista matcher innan han slutar. Han har gjort ett fantastiskt jobb för Malmö FF. Han har gett sitt hjärta åt klubben, det har han visat alla de här åren i Malmö. Det måste man ge honom.
- Jag tycker bara att det är synd att det blir som det blir nu (med reaktionerna på Zlatans intåg i Hammarby), med tanke på att han har sin avslutning i kväll. Det blir lite snett i tajmingen nu.
Wiland menar att Rosenberg är värd alla hyllningar han får - och konstaterar:
- Det är en profil som slutar…
Ni är inte så jättemånga kvar?
- Nej, det börjar sina (skratt).
- Men det ska bli intressant att se hur nästa generations ledare på planen blir, vad det blir för typ av spelare. Det är inte så många som är som ”Mackan”, eller som (Johan) Elmander var på planen, den eran. Jag har ju även spelat med äldre, så klart, och vi hade många då när jag spelade i Elfsborg som var hårda, var hårt arbetande och som röt till. Det var lite den generationens spelare och ledare. Det ska bli intressant att se vad som händer nu.
Har du många tankar på vad du ska göra efter karriären?
- Funderingar finns väl. Jag har funderat både på det ena och det andra. Men jag älskar ju att snacka med människor och ha med människor att göra. Jag hoppas att det blir någonting inom det. Sen får vi se om det blir inom idrotten eller någon annan form av evenemang, det vet jag inte. Men ungdomar i sig tycker jag är väldigt roligt att jobba med. Det finns mycket att göra där. Där kan man utveckla, få fram individer och hjälpa dem på vägen.
Det behöver inte nödvändigtvis handla om fotbollsungdomar då?
- Absolut inte. Fotbollen är ett fint hjälpmedel för att få ungdomar på rätt spår. Idrott i sig har ett väldigt stort inflytande på människor och ungdomar som ibland kommer fel. Då kommer idrotten in och hjälper dem på rätt väg. Det är väldigt häftigt. Men vi får se. Jag vill gärna spela några år till. Sen får vi se om det blir så.
Tar du ett år i taget som spelare nu eller hur tänker du?
- Det är lite så jag ser på det. Det tror jag alla har förståelse för. 38-39-åringar skriver inte långtidskontrakt. Det tror jag inte klubbarna vågar heller. Jag tror det kan vara bra att ha de där delmålen på vägen, att man tar ett år i taget. Det tror jag kan vara nyttigt.
Men i längden får det gärna resultera i att du fortsätter i flera år till?
- Absolut. Så länge kroppen håller vill jag hålla på med det jag älskar. Den dagen jag inte kan hjälpa laget på planen, då jag tynger laget, då är det dags att lägga av. Men det känns som att jag fortfarande har det i mig, säger Wiland.