Att åka taxi genom Doha är som att färdas över hela världen, samtidigt som du med stor sannolikhet står helt still i de bilköer som korkar igen de breda motorlederna i den qatariska huvudstaden under många av dygnets timmar.
- It's Morocco music. Det är Marocko-musik.
- Det är musik från mitt land, från Indien.
- Så här låter Ghana! Gillar du det?
Ur taxichaufförernas högtalare strömmar toner som minner om hemstäder, familjer och ett liv långt bort från det lilla olje- och naturgasexporterande landet vid den Persiska viken, vars befolkning till nästan 90 procent består av utländska gästarbetare.
Arbetsgivare har passet
John från Ghana har varit i Qatar i snart två år. Hemma i Accra bor hans familj kvar och han har inte sett sin fru eller sina tre barn sedan 2013 då han lockades till Doha av en rekryterare som letade chaufförer och lovade bra betalt. För 265 qatariska rial om dagen, drygt 600 kronor, hyr John nu en av de officiella turkosa taxibilarna i Doha. Han har elva timmar på sig att köra in hyran, det som blir över får han behålla.
- Min arbetsgivare har mitt pass. Jag kan inte sluta, berättar John.
Det så kallade Kafala-systemet som råder i Qatar och andra gulfländer innebär att en sponsor, oftast arbetsgivaren, måste garantera arbetarens vistelse i landet. Väl på plats kan gästarbetarna inte säga upp sina kontrakt, inte byta jobb och inte heller lämna landet utan ett av arbetsgivaren godkänt utresevisum. Om gästarbetaren skulle försöka anmäla företaget för utebliven lön eller dåliga villkor slutar det oftast med en motanmälan om avvikelse och utvisning som följd. Stiftelsen Walk Free som arbetar mot slaveri rankar Qatar — landet med högst BNP per capita — som det fjärde värsta landet i världen vad gäller arbetsförhållanden.
Fotbolls-VM är sju år bort
I söndags avslutades handbolls-VM i Qatar, det största idrottsmästerskapet hittills i landet som nu gör sig redo för att om sju år arrangera ett av de största i hela världen: fotbolls-VM för herrar.
I den 25-gradiga vintervärmen utanför Khalifa-stadion i Doha svalkar sig den nepalesiske byggnadsarbetaren Gopal i skuggan en kort stund.
- Det är för varmt. Det här... galet, säger han, och pekar på det som för tillfället är hans arbetsplats.
Han har knutit en halsduk över ansiktet för att slippa andas in dammet från öknen som fortfarande gör sig påmind i Doha. Gopal har varit här i tre och ett halvt år. Han jobbar minst tio timmar om dagen och tjänar 800 rial (drygt 1 800 kronor) i månaden. Hans kompis Rajvid, från Indien, utför samma arbete men tjänar 300 rial mindre i månaden, eftersom han tillhör ett annat företag.
- Det är så det är. Men jag kan inte göra något, och jag har inte kvar mitt pass, säger Rajvid med ett avmätt leende.
Budget på 1 400 miljarder
Khalifa-stadion är en av tre redan befintliga VM-arenor, men nu ska de 50 000 sittplatserna bli 68 000. Det ska vara klart 2019 då arenan kommer att stå värd för friidrotts-VM.
Med största sannolikhet kommer antalet VM-arenor minskas till åtta, från Fifas krav på tolv, trots Qatars VM-budget på 1 400 miljarder kronor. Den mest spektakulära arenan, Lusail Iconic Stadium med plats för över 86 000 åskådare, byggs i öknen en halvtimme nordväst om Doha tillsammans med en helt ny stad. Tanken är att det om sju år ska bo 200 000 människor runt arenan, som än så länge knappt är mer än en avspärrad sandgrop.
Förutom Kafala-systemet har Qatar kritiserats för den bristande säkerheten. Enligt en rapport från den internationella fackliga samarbetsorganisationen ITUC har 1 400 arbetare dött i samband med arbetsplatsolyckor de senaste åren. Prognosen är att om ingenting ändras kommer 4 000 människor att ha fått sätta livet till inför VM-premiären.
Båda Gopal och Rajvid vill gärna berätta om livet i Qatar, men avbryts av en förman som kommer fram och undrar om det är "några problem".
- Det är förbjudet att fotografera här. För ett tag sedan hittade våra arbetsgivare en bild inifrån arenan i en tysk tidning, och de var inte glada, säger förmannen, medan Gopal, Rajvid och de övriga arbetarna försvinner tillbaka in på arenan."Min arbetsgivare har mitt pass. Jag kan inte sluta".