POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
ANDRA LIGOR OCH CUPER

LÅNGLÄSNING: Guardiola – del 1: Peps största bedrift - ett bortglömt fjärdedivisionslag

Han skrev historia med Barça och nu gör han detsamma med Bayern men Guardiolas största bedrift skedde i den spanska fjärdedivisonen 2007.

Under sin första säsong med Bayern München säkrade han Bundesligasegern rekordtidigt, med sju omgångar kvar. Han vann 14 titlar under sin tid som tränare för FC Barcelona, sex av dem under sin första säsong. Vissa påstår att han revolutionerade fotbollsvärlden, att han skapade det bästa laget någonsin. Andra menar att Guardiola inte behövt göra speciellt mycket för att nå all framgång, hans spelare har gjort det åt honom.

När Guardiola valde Tyskland och Bayern München som sin nästa destination efter Barcelona var det många som tyckte att han var feg. Istället för att ta sig an en utmaning gick han till ett lag som precis vunnit trippeln.

Det är det Guardiolas kritiker ofta kallar honom: Feg. Han har aldrig tagit sig an någon riktig utmaning. Vem som helst kan väl vinna titlar om de har ett lag fullt med världsspelare.

Låt oss spola tillbaka bandet och ta en titt på när Josep Guardiola inte hade världens bästa spelare till sitt förfogande och tog sig an tränarkarriärens hitintills största utmaning. 

Året var 2007 och månaden maj, för första gången på 34 år hade FC Barcelonas B-lag åkt ur den spanska tredje divisionen. Fallet betydde att klubbens C-lag tvingades splittras och misslyckandet skulle påverka hela ungdomsakademin.

Det hårda fallet var en konsekvens av en klubb där allt fokus hade riktats mot A-laget och i jakten på framgång hade ungdomslagen glömts bort.

I katalansk media beskrevs FC Barcelona B vid den här tidpunkten som ett lag utan själ, utan framtid och utan några riktiga idéer eller målsättningar. Steget till A-laget hade aldrig tidigare varit större.

Någon månad senare mötte klubbens dåvarande sportchef Txiki Begiristain, nu i Manchester City, upp med Josep Guardiola. Pep hade avslutat sin fotbollskarriär bara några månader tidigare i Mexico och var nu redo för en ny karriär som tränare. Men Txiki hade en annan plan för klubbikonen och erbjöd Pep jobbet som ansvarig för hela klubbens ungdomsakademi.  

Det var ett erbjudande som Guardiola överraskande tackade nej till. Istället berätta han för Txiki att han ville bli tränare och närmare bestämt för klubbens B-lag.

- Du måste var galen. Det är lättare att vinna ligan med A-laget än att vinna uppflyttning med reserverna, utbrast Txiki som inte kunde tro vad han precis har hört.

Txiki fortsatte att försöka övertyga Guardiola om att B-laget inte var något för honom. Men Guardiola hade bestämt sig och om han inte fick B-laget skulle han kunna ta sig an vilket av klubbens ungdomslag som helst om det så var knattelaget på en potatisåker.

Den 21 juni 2007, sex månader efter att han lagt skorna på hyllan presenterades Josep Guardiola som ny tränare för Barcelonas B-lag. Med sig hade han assisterande tränaren Tito Vilanova, rehabiliteringstränaren Emili Ricart och fystränaren Aureli Alimira. Tre nära vänner som Guardiola först hade träffat när han som 13-åring börjat i ett av FC Barcelonas ungdomslag. Men allra viktigast, det var tre personer han litade på till 100 procent.

Innan han tog jobbet eller krävde att få det hade Guardiola fått varningar från alla håll och alla i Peps omgivning hade gjort sitt yttersta för att få katalanen att inse att Barcelonas B-lag inte var rätt ställe för honom. Fjärdedivisionen var inte den fotbollen han lärt känna, han skulle förstöra sin tränarkarriär innan den ens hade börjat.

Men Guardiola ignorerade dem, han visste exakt vad han höll på med och han hade en plan.

Peps första beslut som tränare är med största sannolikhet, fram till den här dagen, det svåraste han någonsin behövt göra.

Då C-laget tvingats splittras upp satt Pep med två trupper och totalt 43 spelare. Han skulle komma att skapa en trupp på 24 spelare och totalt 32 stycken ungdomar skulle få se sina drömmar krossade och tvingas lämna FC Barcelona.

Vem som skulle stanna och vem som skulle tvingas lämna klubben var Guardiola tvungen att bestämma efter bara sex träningar. Det var en tuff och otacksam uppgift och att spelarna var så pass unga gjorde inte beslutet lättare

Från C-laget behöll Pep sex spelare, 17 fick lämna. Från B-laget behölls ytterligare sex spelare medan 15 fick lämna samtidigt som två spelare, Bojan Krkic och Giovani Dos Santos tog steget upp i A-laget.

Utöver det tog Pep upp fyra spelare från klubbens ungdomslag, Juvenil A, en av dem var Sergio Busquets. Åtta spelare värvades in från andra klubbar och under säsongen skulle en spelare från klubbens Cadet A (U-16) Gai Assulin flyttas upp i B-laget och ytterligare en Cadetspelare Thiago Alcantara komma att spela ett flertal matcher med Guardiolas lag.

Men 32 spelare fick packa sina väskor, det var 32 ungdomar vars dröm Josep Guardiola blivit tvungen att krossa.

Utöver den svåra uppgiften att bestämma vilka spelare som truppen skulle bestå av så kom Guardiola till ett lag som saknade både struktur och en framtidsplan.

Därför skulle Pep och hans stab tillbringa ändlösa timmar för att skapa en detaljerad och långsiktig plan över hur klubbens B-lag skulle styras.

En av de viktigaste delarna i det nya systemet var hur ungdomsspelare skulle flyttas emellan de tre högsta lagen. Juvenil A (U-19) till B-laget och från B-laget till A-laget.

Spelarna som kom från klubbens egna ungdomslag fick smeknamnet “pärlorna”.

Pärlorna delades in i två grupper: De som mellan ett och två år skulle ta steget till A-laget och de som fortfarande var på Juvenil nivå och som skulle få en marginal mellan 1,5 till 2,5 år på sig att bevisa sig.

Pärlornas utveckling delades in i tre steg innan de kunde ta det permanenta steget till klubbens A-lag. Varje steg var en period på sex till nio månader, där den första fasen handlade om att spelarna skulle var där för att lära.

Under den andra fick de en mer permanent roll i B-laget och i den tredje skulle de vara en nyckelspelare med B-laget och ta en stor ledarroll. Efter de tre stegen slutförts skulle ett beslut tas om spelarna hade potential för A-laget eller om de skulle säljas till en annan klubb.

Utöver pärlorna fanns en annan kategori av spelare i Guardiolas lag - ryggradsspelarna. De var något äldre än de resterande i truppen ofta runt 21-25 år gamla, hade mer erfarenhet och värvades oftast in från andra klubbar.

Att ta in spelare över 21 var ett revolutionerande steg som Guardiola gjorde och bröt med traditioner i klubben. Målet var att ryggradsspelarna skulle skapa stabilitet i laget och göra Barça B mer konkurrenskraftigt.

Den individuella planen för den här typen av spelare var att de skulle lysa i "Barças varumärke" för att senare säljas till större klubbar runt om i Europa.

Ryggradsspelarna skulle enligt systemet stanna två år i B-laget. Avsikten var inte att de skulle bli framtida A-lagsspelare i klubben.

Nästa steg var att göra laget mer professionellt. Redan från början skulle Guardiola behandla sin trupp som ett förstadivisionslag.

Perfektionisten Guardiola ville ha kontroll över allt. Spelarnas diet, sovrutiner, återhämtningstid, utöver det analyserades motståndarnas tidigare matcher in i minsta detalj, inget skulle lämnas åt slumpen.

Fortsättning följer i morgon fredag.

Publicerad 2014-04-10 kl 09:15
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå