Snacka om bergochdalbana. Sedan den förre MFF-yttern lämnade Sverige har han upplevt en proffstillvaro som mer eller mindre saknar motstycken i form av otur. Bara några veckor efter fjolårets ankomst till Belgien brast korsbandet, säsongen tog slut innan den ens börjat och Molins fick tampas med sin första allvarliga skada hittills under karriären.
Sedan kom han tillbaka, övertygade på försäsongen – och bröt tån. En obarmhärtig skjuts tillbaka in i sjukstugan. Plötsligt var förstauppställningen, eller ens bänken, ett mål som hägrade långt utom räckhåll igen.
- Det har varit en tuff tid, inget snack om det. Men tränaren snackade med mig under den senaste rehabiliteringen i höstas och berättade att han trodde på mig, att han hört mycket gott om mig och att jag skulle få en ärlig chans när jag kände mig redo. Till sist kom den stunden – och nu är jag hur glad som helst, säger Molins.
Fotbollskanalen.se pratar med honom efter en spektakulär vecka. Sakta men säkert har 24-åringen kämpat sig upp till toppformen, och belöningen var mödan värd. Först fick han göra en efterlängtad Champions League-debut mot Zenit, och på lördagen plockade manager John van den Brom för första gången ut honom i Anderlechts startelva i ligan.
- Vi förlorade mot Charleroi med 2-0, men jag är jättenöjd med min insats. Om vi haft mer skärpa i anfallen hade flera av mina framspelningar kunnat sluta som assister. Det var riktigt skönt att få sin första "90-minutare" med klubben, även om jag är mör så här i efterhand, säger Molins.
Han berättar att kvittot på allt slit dessutom kom i precis rätt läge. "Gische" hade börjat misströsta och fundera på att söka sig vidare till en helt annan klubb i ett annat land under vinterfönstret.
- Ja, så var det. Jag förberedde mig mentalt på att se vilka alternativ som fanns. Inom fotbollen kan man inte gå för länge utan att spela, då tappar man det till sist. Jag insåg att jag måste tänka på mig själv – för det kommer ingen annan att göra, säger Molins.
Hur konkreta var de här planerna?
- Jag hade pratat med agenten och bett honom kolla runt. Men nu är det absolut inte aktuellt längre. Jag har fått ett jättestort förtroende och då är de tankarna bortblåsta. Det är så det fungerar inom fotbollen, allt kan svänga snabbt. Över en natt ibland.
Du pratade inte med Malmö när det gick som tyngst?
- Nej, tyvärr hade det inte varit en möjlighet. Mina känslor för dem är väldigt starka och jag följer varenda match fortfarande, men att flytta hem till allsvenskan i min ålder hade inte varit rätt steg att ta.
Nu handlar allt snarare om att bygga vidare på den utveckling som inletts. Guillermo Molins upplever ett helt annat självförtroende än på mycket länge och tror att trenden håller i sig.
- Särskilt att få göra debut i Champions League var enormt stort. Något jag drömt om i hela mitt liv och växte av. Det tog mig 24 år att lyckas, men till sist gjorde jag det, och det gör mig väldigt tacksam. Målsättningen på kort sikt blir att behålla min startplats i laget, nu har jag tagit den och då vill jag inte släppa den igen.
Vilken feedback har du fått från tränaren?
- Inte så mycket alls. Det är inte riktigt som i Sverige där man ger varandra en klapp på axeln. Ute i Europa är klimatet hårdare. Min uppmuntran blir att få starta igen, då vet man att man gjort sitt jobb.
Behrang Safari har haft en dispyt med van den Brom – hur ser din relation med tränaren ut?
- Klart att man inte hållit med honom om besluten som inneburit att man inte fått spela. Men så är det ju. Samtidigt får man ju själv inse att om man, som jag, varit borta tio månader på raken, då är man kanske inte helt hundra den elfte månaden. Det tar tid att komma tillbaka till sitt gamla, rätta jag. Jag har försökt att kämpa istället för att vara besviken. Och nu kommer resultaten. Jag är inte rädd för att riva upp någon skada längre. Kroppen får stryk – men den tar det. Nu är det bara att blicka framåt.