Pia Sundhage är född i Marbäck utanför Ulricehamn i Västergötland. Redan som liten tjej var hon tokig i att spela fotboll. Hon fick heta Pelle för att få vara med i pojklaget och sedan har hela hennes liv handlat om fotboll.
Sundhage gjorde landslagsdebut redan som 15-åring. Under sina 146 landskamper hann hon med att vinna VM-brons, EM-guld, två EM-silver och ett EM-brons.
De senaste 20 åren har hon tränat flera damlag och har nu avancerat till världens finaste jobb; förbundskapten för USA:s fotbollsdamer. Och det var efter OS-guldet i Kina i fjol som laget fick en inbjudan till Washington.
Men Sundhage gick sin egen väg, som hon alltid har gjort. Hon trivs bäst då.
En intervju med henne är inte gjord i brådrasket. När TT ber henne - kort - sammanfatta vägen från det kontraktet skrevs på i februari 2007 till OS-guldet börjar hon:
"Det gick ju snabbt, en timmes intervju...å så ringde dom några dagar senare...å jag skrev på direkt. Blev väl nervös först några dagar senare men då var det ju för sent och det var bara att köra på. Det gällde att fixa ihop ett lag...å så gick Amy Wambach å bröt benet...men det kändes bra i turneringen i Sydney...å så hade vi 2-0 i baken mot norskorna efter bara åtta minuter i första matchen i OS...men så lyckades vi vända allt med positivt tänkande...å så vann vi finalen i förlängningen mot Brasilien...å så stod man där med guldmedaljen runt halsen".
Tyvärr finns det inte plats för hela sammanfattningen som tog 15-20 minuter. Men det säger en hel del om Pia Sundhage och hennes entusiasm och glädje till fotbollen och till hennes jobb.
Varför tog det så lång tid att skriva på kontraktet för ytterligare fyra år?
-Jo, du vet, det kom in en del sponsorpengar från kläd- och skoföretag som jag skulle få ta del av men det där med pengar och siffror är inte min grej. Jag är glad bara jag får en månadslön. Min advokat redde ut det där men sedan tog det tid eftersom jag ville skriva en bok och det blev väldigt mycket fram-och-tillbaka.
Vad är skillnaden mellan en amerikansk och svensk spelare?
-I Sverige är man lite skickligare taktiskt, lite smartare. De amerikanska är fysiskt starkare och de har en större förmåga att ta ut max. De ställer också högre förväntningar på sig själva och når oftast ända fram.
Vad betyder det att den amerikanska damligan startar igen?
-Det blir lättare för mig att hålla koll på spelare och hitta nya. Nu får jag jobba som en vanlig förbundskapten, åka runt och se matcher och så. Sedan är det utvecklande för spelarna att ha nya tränare, nya lagkamrater runt omkring sig. I fjol var vi samlade 220 dagar, nu blir det lättare.
Du verkar vara en mycket populär förbundskapten?
-Jag försöker vara mig själv och jag gillar att ha roligt. Då ska det även vara roligt runt omkring, i hela landslaget. Det är viktigt med positivt kroppsspråk, sånt jobbar jag mycket med.
Hur ser sommaren ut?
-Vi har bara fyra landskamper, sedan ska jag till EM i Finland. Där ska jag i första hand studera det offensiva spelet, jag tror damfotbollen har mycket att utveckla där.
Hur går det för Sverige?
-Vi fick ju stryk i finalen i Algarve cup. Kan bara Victora (Svensson), Lotta (Schelin) och Therese (Sjögran) slippa skador i sommar kan de vinna EM-guld. Den trion håller världsklass.