“Scoring goals for fun, that lad”, han gör mål när han känner för det. Orden kommer från min engelska kamrat, som är bosatt i Melbourne och undertecknad lärde känna under året jag bodde i Australiens nästa största stad. En stad som under förra decenniet rankades som ”världens bästa stad att bo i” hela sju gånger i rad.
Spelaren han syftar på är Melbourne Victorys stjärnspelare Ola Toivonen som under sin debutsäsong i klubben gjorde 15 mål på 22 matcher.
Under sitt andra år i Victory har den blonde värmlänningen, med 64 landskamper på meritförteckningen, fortsatt leverera. Toivonen har under denna säsong funnits med i målprotokollet vid sju tillfällen på elva framträdanden. I den senaste ligamatchen han deltog i, precis före jul, sänkte han lokalrivalen Melbourne City genom två mål med pannan.
När Ola Toivonen skrev på för Melbourne Victory i augusti 2018 - efter VM - hade han representerat sju klubbar utspritt över fyra länder. Klubbarna, i tur och ordning, var: Degerfors IF, Örgryte IS, Malmö FF, PSV Eindhoven, Rennes, Sunderland och Toulouse. Samtliga i Europa.
Nu var det dags för ett kontinentskifte och ett äventyr vilket också betydde att Toivonen blev den första svenska spelaren att representera A-league. Han blev en så kallad marquee player där han går utanför ligans lönetak. Varje klubb får ha två sådana spelare; förra året var det Toivonen och japanen Honda. I år är det Toivonen och australiensaren Robbie Kruse, med förflutet i Bundesliga, som är Victorys marquee players.
Ordet marquee kommer från teaterns värld och syftar på stjärnorna som finns med i teateruppsättningen för att locka åskådare. Och i idrottens tillvaro är det en atlet som anses extremt skicklig eller populär vilket bidrar till att attraktionskraften för klubben och ligan ökar.
Det har passerat ett gäng ”attraktionsspelare” i A-league sedan ligan startade 2005. Exempelvis har den australiska publiken fått se Alessandro Del Piero (Sydney FC), Robbie Fowler (Perth Glory) och William Gallas (Perth Glory).
Den spelare som är på högst nivå just nu, och som inte för allt så länge sedan gick under detta epitet, är Aaron Mooy. Australiensaren Mooy värvades inom City Football Group 2016. Från Melbourne City till Manchester City. Det blev, föga förvånande, inte några matcher för Mooy hos den engelska giganten. Men nu verkar han hittat rätt och skördar framgångar i Graham Potters Brighton & Hove Albion i Premier League.
***
Gosh Paddock, Victorys träningsanläggning, ligger i centrala Melbourne, 3 kilometer från Central Business District, precis bredvid Victorys hemmaarena AAMI Park; en arena med kapacitet för drygt 30 000 åskådare och som kostade cirka 2 miljarder kronor att bygga. Arenan är mäktig, såväl invändigt som utvändigt.
- Det är en grym arena att spela på, mattan är riktigt fin också. Och att kunna träna så här mitt i stan är fantastiskt. Det tar 10 minuter från hemmet att ta sig hit, säger Toivonen innan hans rehab inleds bredvid den kollektiva träningen.
Melbourne är unikt i sitt slag när det gäller sportanläggningar. Få andra städer i världen kan erbjuda detta utbud av sport- och evenemangsanläggningar så tätt inpå stadens skyline.
En välriktad svepande crossboll från AAMI Park ligger MCG; en arena byggd främst för cricket och AFL (Australisk fotboll) och som inhyser runt 100 000 åskådare. I området ligger också Rod Laver Arena och övriga tennisplaner där klassiska Australian Open avgörs varje år. Lägg därtill att det finns stora tävlingsarenor för basket, simning och motorsport i samma areal.
Toivonen har kört rehab sedan knappt två veckor tillbaka, då han i samband med matchen mot Melbourne City, fick en känning i ljumsken. Inget allvarligt, och han räknar med att vara tillbaka på planen inom kort och hjälpa Victory till en slutspelsplats.
Under Toivonens lågintensiva träning småpratar han bland annat om det som alla andra pratar om här i Australien. Skogsbränderna. Det är inget ovanligt att Australien - denna tid på året - drabbas av bränder, men denna gång är det annorlunda – de är utom kontroll. Det sägs vara de värsta bränderna i historien och uppskattas ha utrotat över 500 miljoner djur och över 20 människor har fått sätta livet till och siffran kommer sannolikt dessutom att öka.
Även i Melbourne märks bränderna av. När Toivonen är klar med sin rehabilitering, efter cirka en timme på planen, har himlen skiftat från azurblå till askgrå; och stadens skyskrapor som reser sig mot himlavalvet går knappt att urskilja då rök blåst in från de nordöstra delarna av delstaten Victoria, cirka tre timmar ovanför Melbourne, där en av landets värsta bränder härjar.
- Det är hemskt, fruktansvärt, och så här mycket rök har det nog aldrig varit i stan som det är idag, säger Toivonen.
***
Klockan närmar sig lunchtid. Toivonen möter upp i Victory-receptionen, de mörkblå arbetskläderna är ett minne blott och nu är det istället helsvart som gäller; svarta shorts och svart t-shirt med en minimalistisk text som säger ”The Unknown”.
Och de som följer Toivonen på Instagram (stories) vet att detta står för The Unknown Barber; en barbershop för herrar.
- Det är en gubbe som klipper oss i laget, det är en bra gubbe. Och dessutom är det för dyrt att klippa sig i stan, säger Toivonen och spricker upp i ett leende.
Toivonen ler ofta och har nära till skratt. Såväl under träningspasset som under intervjun. På planen känner många honom som den ”gnälliga” och ”arroganta” spelaren med vassa armbågar och som gillar ett bra ”trash talk”.
En bekant som spelade med Toivonen under tiden i de svenska ungdomslandslagen - Fredrik Petersson - minns Toivonen på följande sätt:
Ola kom, som jag uppfattade det, från ingenstans med ett stort självförtroende och lattjade och skojade med fixstjärnan Labbe (Harbuzi). Han tog plats i gruppen och stod inte med mössan i hand, som borde vara tämligen normalt för en grabb från Karlskoga. Alltid glad och en frisk fläkt. Inte dryg som man ibland uppfattat honom utåt. En bra target, men inte heller osnabb i djupled. Tänkte inte så mycket på det under matcher vi spelade ihop, men när vi möttes med b-laget (Kalmar FF vs. Malmö FF) några år senare… Jag som mittback och han som forward. Då var han ju ful i många situationer. Han gillar att snacka skit med sina motståndare. Vissa spelare behöver det för att kunna prestera.
- Haha, jag är en helt annan person på planen. Det är det bästa, att ta för sig på planen. Kommer man från Degerfors måste man ta för sig. Fostran där var bra. Det var inte lätt som ung spelare att komma till ett omklädningsrum i Degerfors, det hade hänt mycket saker där inne bland gubbarna. Man var tvungen att ta för sig för att överleva. Detta var en del av min utbildning. Superglad över att jag kommer därifrån. Att sedan gå från detta in i ett pojklandslag med jämnåriga var… ja, det var ju småpojkar, det var ingenting. Det låter kaxigt kanske, men så kändes det.
Numera är det många spelare som fostras i storklubbarnas akademier och fajtas mot jämnåriga spelare länge. Vad är din bild av detta? Bör man som ung spelare tidigare spela mot seniorer?
- Oh ja, men det beror ju såklart också helt på vilket situation du befinner dig i. Spelar du som väldigt ung i en div. 2- eller 3-klubb i exempelvis Småland så är det ju superbra att komma upp direkt och spela mot seniorer och se hur tufft det är istället för att spela i Kalmars P16-lag mot jämnåriga och vara bäst hela tiden… Men helt ärligt vet jag inte heller hur systemet funkar i Sverige nu. Jag var ofta med mina jämnåriga och spelade i uppväxten men också alltid med de som var två år äldre och fick två matcher varje vecka.
Vad visste du om Australien och Melbourne Victory - som var regerande mästare - innan du flyttade hit?
- Inte så mycket faktiskt, men ju mer de ringde och ju mer tränaren skickade så satte man sig in i hur framgångsrika de var. Men det är svårt att sälja fotbollen, om de ska plocka någon från Europa ska de väl kanske inte sälja själva fotboll utan mer allt runt omkring och livet man kan leva här.
Det är också en stor konkurrens från andra idrotter i landet och staden.
- Jag hörde något om att Australien är det mest konkurrensutsatta sportlandet i världen med allt från surfing, triathlon, cricket, Aussie rules, tennis, rugby, basket, simning…
Det kan jag tänka mig. Och det var väl just mycket tack vare levnadsstandarden som ni hamnade här?
- Ska man vara kvar i Europa och söka motivation eller ska man gå på ett äventyr som är roligt både för mig och familjen och att det funkar ekonomiskt; då blir detta perfekt och även en utmaning rent sportsligt.
Du gjorde ett starkt VM och bör haft en del intressanta anbud efter mästerskapet?
- Ja, det fanns flera alternativ, men jag fick inte det jag ville utifrån det ekonomiska perspektivet. Och om jag inte fick det var det inte intressant. Då blev livsstilen mer viktig.
Vilka länder var aktuella?
- Klubbar från Mellanöstern.
Vad säger du om ligan och fotbollen i Australien?
- Bra individuella spelare i de främsta lagen, ganska öppen fotboll måste jag säga. Inget speciellt tempo eller så, de bra lagen förra året var bra, i år är det mer jämnt och det är ju kul. De andra lagen blir bättre. Men det är också många spelare som försvinner efter en bra säsong. Främst till Sydkorea och Japan. Detta är ett mycket populärt alternativ för australiensarna.
Jag antar att pengarna är mycket större i dessa ligor med tanke på lönetaket som finns här?
- Ja, precis. Och sedan är ju Japan också väldigt bra att bo i. Vi var ju i Hiroshima förra året och spelade i asiatiska Champions League. Allt var verkligen jättefint och det såg grymt ut, och så maten och allt det där. Alla var dessutom sjukt trevliga också. Det var häftigt.
Hur var det att spela i asiatiska Champions League mot lag från Japan, Kina och Sydkorea? Ni hade det tufft med endast en inspelad poäng i gruppspelet.
- Haha, ja… Kineserna borta hade vi inte en suck mot. Deras utländska spelare var bara så mycket bättre. Paulinho och Talisca var grymma. Talisca skruvade in en boll från 25 meter i krysset och sedan nickade han in det andra och så stod det 2-0 efter 10 minuter… Men de andra lagen borde vi vunnit mot.
Där hade ni, i de flesta matcherna, ett överlägset bollinnehav men lyckades inte utnyttja det. Var det omställningsspelet ni inte klarade av?
- Så var det. De hade ingen stress i försvarsspelet, disciplinerade och så lät dem oss komma och så flyttade de tillsammans hela tiden, och så bryter de och kontrar på sina snabba små spelare där framme. Och så har de någon brasse som gör sina grejer. Dessutom var det en stor omställning rent vädermässigt. Spela i 30 grader här och så kommer du till Japan där det är minus fem. Kroppen mådde inte super, man fick ju en chock.
Förra säsongen åkte ni ut i semifinalen mot Sydney (1-6, total kollaps) som sedan vann mästerskapet. Du gjorde en stark säsong med många mål. Vad säger du om din egen säsong?
- Den var bra. Det var kul att spela fotboll, kul att vara uppskattad från lagkamrater, supportar, klubbledning, tränare. Sådant som man behöver känna. Och trivs man med livet utanför planen så funkar det ofta bra på planen, vilket jag och vi gör. Vi spelade 4-3-3 och jag ligger längst fram. Jag behöver inte lägga ner det arbete defensivt som jag normalt brukar göra. Och jag är ofta fräsch när chanserna kommer och då är det inte så svårt att sätta dit bollen.
Du fick även stor uppskattning inför denna säsong när du tilldelades kaptensbindeln och blev därmed första utländska spelaren att bära bindeln för Melbourne Victory.
- Jag reflekterar inte så mycket över det. Men de gillar ju att göra sådana saker stora. Men visst, det var kul att bli en första utländska kaptenen och få den uppskattningen, även om det inte är en hundraårig klubb.
Vilken sorts kapten är du?
- Jag är soft alltså. Det är unga spelare blandat med äldre och jag tycker att alla vi äldre spelare tar ett stort ansvar tillsammans. Det är väl mer att jag måste gå på mer klubbevent vilket är sådär.
Inget du gillar?
- Nja, inte direkt, men det är en del av jobbet och främst är det väl jobbigt för frugan att jag är borta några kvällar då och då.
Och då har du inte heller reflekterat så mycket över att du är den första svenska spelaren A-leagues historia?
- Nja, men jo det har jag koll på. Men visste inte det när jag signade på. Men jag vet inte, är det positivt eller negativt, frågar sig Toivonen utan att komma fram till något slutgiltigt svar.
Vad har du för bild av era rivaler Melbourne City?
- Dåligt intresse kring klubben, inte så mycket åskådare, men City Football Group (som äger bl a Manchester City) vill ju vara representerade i hela världen. Jag tror det är bra för ligan. Ser bara positiva saker med dem. Och det är kul när vi slår dem såklart. Men för tillfället är de bättre än oss men det får vi ändra på snart.
Du sänkte dem senast, hur var det?
- Det var grymt. Vi behövde verkligen vinna, och det gjorde vi vilket var skönt.
Tror du att A-League kan öppna upp för andra svenska spelare när du visat vägen och levererat?
- Oh ja, absolut. Men du måste vara klar på att du inte får den atmosfär som du får generellt i Europa eller Sverige. Vår klubb har dock ett relativt bra tryck på hemmamatcherna, men vissa bortamatcher är sådär och folk kommer inte till arenan, då är de och surfar istället. Men jag skulle absolut tycka det var roligt om fler svenskar kom över.
Får du frågor från dina svenska fotbollspolare om livet här?
- Ja, definitivt, och alla gillar ju Australien. Är ett grymt land och trevliga människor och många är ju avundsjuka på livsstilen.
Det känns som du och familjen tar vara på livet här nere och passar på att göra saker?
- Jo, en del. Men inte heller för mycket. Skulle nog vilja ha rest mer. Men landet är ju så jävla stort och det tar ju tid att ta sig till platserna. Men vi har i och för sig varit på Fiji och kunde bocka av någon av de öarna när vi ändå är i närheten. Jag hade gärna åkt till västra sidan av Australien också, men det kanske hinns med efter säsongen.
Vad säger du om hur ligan är uppbyggd med slutspel (ligan är stängd och består av 11 lag där topp-6 går till slutspel)?
- Inte bra. Eller den här säsongen är det ju bra för oss i och med att vi varit svaga men har fortsatt chans på slutspel. Men annars tycker jag inte att det finns någon riktig vinnarmentalitet. Det är inte hela världen om du förlorar en match. Stor skillnad här mot Europa och Sverige där man vill vinna hela tiden.
Så det är inget vi ska införa i Allsvenskan?
- Nej, aldrig. Allsvenskan är ju grym.
Hur mycket följer du ligan hemma i Sverige?
- Inte så mycket. Det är horribel tidsskillnad. Matcherna spelas ju mitt i natten för mig. Men jag såg upplösningen. Det var grymt. Jag höll såklart på MFF. Men Djurgården vann rättvist, de var bra hela året. Även Hammarby gjorde det jättebra, och AIK var där uppe också. Spännande säsong. Väldigt kul.
Jag har pratat med bland annat Peter Wettergren (assisterande tränare i landslaget) som hyllar din taktiska skicklighet. Är du intresserad av det taktiska spelet?
- Absolut. Jag brukar inkludera 3-4 spelare, de som är runt mig och diskutera taktiska detaljer. Det taktiska spelet är roligt. Exempelvis hur jag och Mackan (Berg) ska pressa och hur vi får med oss Emil (Forsberg) i den delen. Framför allt inkluderar Janne och Peter oss väldigt mycket i landslaget. Exempelvis i playoff-matcherna mot Italien. Vi vinner med 1-0 hemma, och borta kallar Janne in fem spelare kvällen före den avgörande matchen och frågar hur vi ska göra här, i pressen. Han ville höra våra tankar och göra oss delaktiga. Och när vi spelare bestämt oss så var han nöjd med det. Jag har aldrig tidigare stött på det i en sådan stor match. Det var häftigt att se att han och Peter vara totalt prestigelösa, och om vi var nöjda med det så var det bra. Sjukt häftigt att se. Skapar självförtroende i gruppen och man kan verkligen prestera på topp. Och det har ju fortsatt så med Nations League och EM-kval vilket är fruktansvärt imponerande.
De steg du tagit under din karriär, från begynnelsen i Degerfors och sedan vidare till Örgryte och därefter Malmö, innan du lämnade för PSV Eindhoven; det känns som helt rätt steg så här i efterhand.
- Jag är väldigt nöjd med dessa val. Janne (Andersson) är väl i och för sig fortfarande arg för att jag valde ÖIS istället för Halmstad. Det var 3 timmar till Göteborg från Degerfors, och 4 timmar till Halmstad från Degerfors. Det blev avgörande… Sedan Zoran (Lukic) såklart, som hade kommit från DIF som guldtränare. Även Magnus Källander hade stor påverkan som tog stort ansvar och visade mig runt när jag var på besök innan jag skrev på för Örgryte.
Och Malmö FF då?
- Detta var en prövning för mig. Där fick man verkligen se hur de stora grabbarna agerade. Yksel (Osmanoviski), Daniel (Andersson)… De stora spelarna som varit i Europa och kommit hem. Och sedan satt man ensam i en lägenhet i Malmö.
Kände du dig ensam?
- Ja, lite ensamt var det. Detta var nog karriärens största utmaning, det tror jag. Man var fortfarande ung, alla förväntade sig guld. Det var både tufft för huvudet och kroppen.
Kan en klubb generellt, och även MFF i detta fall, stötta en spelare bättre?
- Det kan de säkert göra. Och det kanske MFF gjorde också, utan att jag tänkte på det. Jag vet inte… Men sen kom Roland Nilsson och då ändrades allt, han gav mig mycket förtroende och då växte mitt eget självförtroende också. Några av de gamla spelarna valde också att stiga åt sidan och det blev nästan ett helt nytt lag och Roland gjorde sin grej och vann sedan guld. Kul att ha varit med i starten av resan. Supernyttig tid i Malmö också och en bra fostran.
Ett decennium har gått sedan du lämnade svensk fotboll och karriären är på väg att avrundas. Du har sagt att ni eventuellt är på väg hemåt då barnen börjar bli äldre. Och du har tidigare uttalat dig väldigt kritiskt till konstgräs; kommer detta ha betydelse för ditt beslut gällande nästa klubbval?
- Nej, det kan det ju inte ha i och med att konstgräset är en del av den svenska fotbollen. Om vi bestämmer oss för att flytta hem så får jag ju sluta prata om konstgräset.
Vad har du för erfarenhet av konstgräs?
- Knappt ingenting. Eller jo, Strömvallen i Gävle, och där har jag aldrig vunnit. Fruktansvärt. Sedan spelade väl Heracles på konstgräs som ett av få lag på den tiden i Holland. Dit åkte vi en gång per år och sen vann man med 1-0 och åkte hem. Det var inte så att vi tränade på konstgräs i Holland före en sådan match utan vi höll oss till gräs. Men kan man inte fixa detta i Sverige, att man spelar på hybridgräs? Jag är ingen vaktmästare men det känns ju som det skulle kunna funka. Vissa av mina kompisar säger att de unga som kommer fram är konstgrässpelare.
Kan det göra det svårare för våra unga svenska spelare att ta sig utomlands och slå igenom?
- Man hoppas ju inte det, men det låter oroväckande när man säger att någon är en konstgrässpelare. Men vad är en konstgrässpelare? Det kan inte jag svara på.
Har du dialog med några svenska klubbar idag?
- Ja, det har jag.
Vilka?
- Nä, det behöver jag inte säga.
Malmö FF är en av dem?
- Ja, kanske.
Du blir 34 år i sommar. Hur länge räknar du med att hålla på? Är Markus Rosenberg en spelare du tittar på och tänker om han kan så kan väl jag?
- Ja, grymt jobbat av Mackan, där är han stark. Kroppen känns bra, och jag vill inte sätta någon gräns. Men jag har känt mig fräsch i princip hela tiden trots att jag passerat 30 med några år och det är väl annars där många börjar få problem. Och jag har egentligen aldrig haft någon större skada i karriären bortsett från en hamstring-operation som höll mig borta ett antal månader.
Ola Toivonen arbetar med en av världens största agenter, Mino Raiola, som bekant har spelare som Zlatan Ibrahimović och Paul Pogba i sitt spelarstall. Och nyligen var Raiola inblandad i övergången av det norska superlöftet Erling Braut Håland till tyska storklubben Dortmund.
Toivonen har arbetat med Raiola sedan flytten till Rennes och beskriver den frispråkige italienaren, som växte upp i Nederländerna, som en superreko kille som bryr sig om dig och din familj väldigt mycket.
För de som följer allsvenskan blir det intressant att se om det är någon av de svenska sportcheferna som lyckas sy ihop en deal med Raiola och landa Toivonen till sommaren då hans avtal med Melbourne Victory går ut. För visst är det en potentiell allsvensk guldjoker vi har att göra med här?