Umeås ekonomi
Först var det Eskilstuna och nu är det Umeå. Jag blir ledsen på riktigt av detta. Igen, efter ett EM i England där damfotbollen än en gång har fått visa att den faktiskt är en produkt värd att satsa på och som engagerar i mångt och mycket som herrfotbollen och här har vi klubbar i Damallsvenskan som står på ruinens brant. Här dessutom en klubb som är en stor anledning av att svensk damfotboll finns på kartan runt om i Europa. Med det sagt, det är inte bara Eskilstuna och Umeå som kämpar, det är fler. Det är fint med lokal förankring i våra klubbar runtom i Sverige som ägs av medlemmarna men mönstret är tydligt om man blickar ut i Europa. HB Køge, den danska regerande mästaren är en praktexempel på hur man kan lyckas även i Skandinavisk damfotboll. När klubben fyllde 10 år meddelade man att George Altirs, högt uppsatt företagsledare (president) i Capelli Sport, ett internationellt sportklädesföretag blev majoritetsägare av klubben med 76 %. Med en stor ekonomisk satsning skulle och har klubben utvecklat sitt dagliga arbete och spelare. Med Capelli Sports samarbeten i hela 25 länder över hela världen har HB Køge ett mål att leda ett internationellt nätverk som fokuserar på att professionellt utveckla talanger. Jag vill också tillägga att HB Køges damlag inte existerade förrän 2016 men första säsongen efter att Capelli Sport kom med i bilden så vann HB Køge ligan och den som följer damfotboll runt om i världen nu känner till att det är laget alla måste slå i Danmark nu för att ha en chans till titlar. Visst är det fint med lokal förankring men kom inte och säg att ett svenskt damallsvenskt lag inte också är värt en investering á la Capelli Sport. Med det sagt menas inte att en majoritetsägare behöver in i svenska klubbar eller damsatsningar men några procent av en investerare eller av en stor sponsor skulle inte göra någon skada.
Champions League
Samtidigt som Damallsvenskan tuffar på nu är det också spännande med Champions League-kvalet där både Häcken och Rosengård fightas för att nå gruppspelet. Häcken gjorde en imponerande insats mot Paris Saint-Germain på bortaplan förra veckan där det stod klart att Häcken gick från att vara ett bollförande lag, som hemma i Sverige och ligan här, till att försvara sig och vara med på situationer där man kunde utnyttja PSG:s misstag. Det ledde ju också till ett snyggt och kyligt avslut av Marika Bergman-Lundin. Häcken spelade otroligt disciplinerat och det var nästan så att man tyckte när PSG lyckades få in sitt 2-1 mål att Häcken förtjänade ett bättre öde. Väl hemma i Damallsvenskan igen i helgens match mot Brommapojkarna såg det annorlunda ut igen och så klart gör det, det när det inte är PSG som står för motståndet. Men Häckens spel har inte funnit sin identitet den här säsongen riktigt och frågan är nu om man ska lyckas göra det omöjliga - att chocka PSG hemma på Hisingen i returmötet? Rosengård har en bra chans efter 1-1- borta mot Brann förra veckan att knyta ihop säcken hemma på Malmö IP.
Toppmatcher kräver mycket av domarna
Det spelas många riktigt bra fotbollsmatcher i Damallsvenskan men när Hammarby tog emot Linköping på Kanalplan i Stockholm i måndagens drabbning hoppas jag att flera håller med mig när jag påstår att det var en av de bästa matcherna den här säsongen. De gula korten haglade, närkamperna var många och spelet var taktiskt och kvalitativt. Två riktigt bra lag fightades om tre poäng. Det ena för att fortsätta utmana Rosengård om SM-guldet. Det andra för att fortfarande ha häng på en Champions League-plats. Jag såg den här matchen på TV och förutom det ovan nämnda så kändes det rörigt från domarteamet. Högintensiva matcher, i vilken liga i världen det än må vara, kräver mycket av en domare. Sedan VAR kom in i bilden och man vet att det skulle finnas en möjlighet att domslut ibland skulle ändras på grund av att bevisen finns på film har recensionerna mot domare i damfotbollen efter matcher ändrat tonläge. Om kvaliteten på spelet och damfotbollen i sig blir bättre och utvecklingen på planen går framåt, hur ska man då se till att utbildningen för domare också gör detsamma? Så klart är domare bara människor och de har ofta bara en bråkdel av en sekund att ta sina beslut på men frågan kanske ändå är värd att lyftas när domare i spanska Liga F strejkar på grund av arbetsvillkor, de engelska fansen skriker högt när mål döms bort där spelare inte är offside eller godkänns fast det är offside och spelare efter matchen (som i normala fall inte klagar på domarinsatsen) inleder sina intervjuer med “jag vill egentligen inte skylla på domaren” - ja då blir frågan ändå till syvende och sist; hur ska vi utveckla även domarnas förutsättningar för att göra ett så bra jobb de bara kan?
Vad menar Jean Balawo?
Jag måste också fundera lite kring vad Djurgårdens sportchef på damsidan, Jean Balawo, menar med detta som han sa till Expressen när han fick frågan om hur de jobbar med att överbrygga den klyfta som uppenbarligen har uppstått mellan Hedvig Lindahl och Djurgårdens supportrar (vissa av dom i alla fall) :
"Vi är ganska många som är inblandade i det här och vi sitter med hennes agent så att allting går rätt till. Det är ingenting man skojar bort utan vi sitter ner och informerar om föreningen och om svensk supporterkultur. Hon har varit utomlands och då kanske man inte är så intresserad av just damfotboll men i Sverige är man ju jätteintresserad och nära sina damer på ett annat sätt".
På vilket sätt menar Balawo att man inte är så intresserad av just damfotboll utomlands men att man är jätteintresserad och nära sina damer på ett annat sätt här? Har Balawo någonsin varit på ett derby mellan Manchester United och Manchester City i Women’s Super League i England? Jag lovar att det finns rivalitet mellan klubbar i samma stad utanför Sverige också. Såg han inte matchen mellan Barcelona och Real Madrid i Champions League-kvartsfinalen på Camp Nou? Har han varit på AOK Stadion i Wolfsburg och sett när spelare som Pernille Harder (under sin tid där) tog sig tid att skriva till sina fans på Instagram när hon skulle lämna, för att få chansen att skicka en signerad tröja till dom som alltid stöttade henne och dök upp på matcherna? Och Chelsea, där Lindahl spelade i fem år, har han sett hur deras supportgrupp samlar ihop pengar för att köpa banners med spelarnas namn på att ha med sig land och rike runt när de följer sitt lag, hur de skriver födelsedagskort eller "Tack för den här tiden" - kort och lämnar över eller skickar till spelare under och inför/efter en säsong?
Innan EM låg publiksnittet i Damallsvenskan på 822 personer. Så vad Balawo menar med nära sina damer kan inte vara fysiskt på plats under matcher när man jämför med “utomlands” just nu. Det kanske inte så är genomtänkt av Balawo att uttala sig om hur det är utomlands och jämföra utan kontext.
Fem omgångar kvar
Det är spännande nu. Med fem omgångar kvar ökas intensiteten, viljan att vinna och passionen ute på planen är glödhet. Hur kan vi utnyttja deras svagheter och spela vårt spel? Matchplaner, taktik och spelare kvaliteter är i fokus. Vilka ska hänga sig kvar, överleva och kunna bygga vidare på sin utveckling inför 2023? Ska Rosengård vinna SM-guldet igen? Ska Hammarby etablera sig i svensk damfotboll som ett lag att alltid räkna med och ska de andra Stockholmsklubbarna haka på? Kommer Kristianstad att fortsätta leverera konsekvent? Ska Linköping ta sig tillbaka till toppen på riktigt och kommer KIF Örebro att lyckas med att ta ytterligare kliv mot sitt mål och spela Champions League-fotboll inom några år? Vittsjö och Piteå, Damallsvenskans slitvargar som alltid bjuder upp till kamp på sina respektive hemmaplaner och som alltid har funnits där - ska de bjuda på fler överraskningar innan säsongen är slut? Stay tuned som man brukar säga!
Fem korta
Omgångens islossning
Rosengård 3-2 Vittsjö. Målfest och intensivt!
Omgångens “super-sub”
Rosengårds Stefanie Sanders.gör skillnad.
Omgångens mål
Linköpings 1-0 mot Hammarby signerat Olga Ahtinen.
Omgångens hattrick
Kristianstads Evelyne Viens visade “no mercy” mot Djurgården.
Omgångens ribbträffar
Hammarbys Vilde Hasund försökte och Emma Jansson försökte.