Stor förvirring bland damklubbarna kring krispengarna: ”Ska plocka fram min största miniräknare"

Under gårdagen presenterades hur mycket pengar respektive klubb i de två högsta serierna på dam- och herrsidan fått av den pott med krispengar från regeringen som var avsedd för elitklubbarna. Totalt handlade det om drygt 76 miljoner, varav 73 gick till herrarna. Klubbarna har haft möjlighet att ansöka om kompensation för intäktsbortfall, till exempel kring biljettintäkter och kioskintäkter, för perioden mars-juni. Dock kunde man inte söka för bortfall gällande exempelvis sponsring och löner.

Men det blev betydligt större skillnad mellan de som fick mest respektive minst pengar på damsidan jämfört med herrarna. Svensk Elitfotboll, intresseorganisationen på herrsidan, valde att dela upp pengarna baserat på omsättning och publik 2019 och kom därefter fram till en modell. Cirka 50 procent baserades på omsättningen och 50 procent på publiksnittet i fjol. På så vis fick klubbarna en relativ del av motsvarande pott.

Motsvarigheten på damsidan, EFD, valde i stället att låta alla klubbar få 43 procent av de pengarna man ansökt om till Riksidrottsförbundet, det vill säga lika stor andel som hela ligan fått i förhållande till det man sökte och fick godkänt för.

- Vi frågade intresseorganisationerna kring hur man ville jobba med fördelningen och från EFD:s sida var man helt på det klara med att man tyckte det var mest schysst att göra samma procentuella fördelning som RF gjort, nämligen att alla fick 43 procent av det godkända beloppet, säger SvFF:s ordförande Karl-Erik Nilsson till Fotbollskanalen.

Det har lett till en väldig snedfördelning av pengarna. Som exempel kan nämnas att AIK får mest pengar av alla, över en halv miljon - och då spelar man i elitettan. Det går att jämföra med damallsvenska Djurgården som fick ungefär 40 000 kronor. Mest i damallsvenskan fick nykomlingen Umeå, över 480 000 kronor, vilket är mer än vad Rosengård och Kopparberg, två stora klubbar sett till omsättning och publiksnitt, fick tillsammans. 

Det råder stor förvirring bland klubbarna kring hur det kunde slå så olika. I Göteborg har man redan ställt frågan vad som hänt. Man undrar hur klubbarnas ansökningar har kunnat bli så olika.

- Vi har gått till RF och de handläggarna som hade hand om oss, det har vi gjort i dag. Och då kommer vi självfallet att fråga för ibland finns det ju förklaringar. Vi har ingen aning om vad de andra klubbarna gjort egentligen. Men jag vet vad de omsätter. Och jag vill bara ha rättvisa. Är det inte rättvist så är det inte bra för då faller hela systemet. Man måste kunna lita på de som räknar ut. Men det är klart att det var ett jäkla spann, det var det, säger Peter Bronsman, ordförande i Kopparbergs/Göteborg, till Fotbollskanalen. 

Fanns det som du såg det utrymme för att kunna misstolka kriterierna och vad som efterfrågats?

Manuel Lindberg är klubbdirektör i Brommapojkarna. En klubb som fick 38 000 kronor.

- Det är helt ofattbart att man inte reagerar över pengarna man betalar ut. Jag kan inte säga att vi skulle haft mer pengar, däremot ifrågasätter jag exempelvis fördelningen mellan Älvsjö och Växjö eller AIK och Djurgården (se fördelning i faktarutan nedan). Det tycker jag verkar märkligt, säger han till Fotbollskanalen.

Han hade hellre sett att man fördelade pengarna likt sättet som Sef-klubbarna kom överens om.

- Jag tycker att Sef:s modell var väldigt bra. Den var rak och den var ärlig. EFD:s förstår jag inte riktigt. De har betalt ut 43 procent av det ansökta beloppet, men som vi har tolkat och uppenbarligen flera andra föreningar så har vi bara tagit kostnader som är kopplade till matchevenemangen, biljetter, kafeteria, hyra för läktare och så vidare. Sedan har vi dragit av exempelvis att vi inte haft något inköp till kafeteria, serveringspersonal och sådana saker. Då blir det inte så stora pengar på damsidan. De flesta föreningar har dessvärre inte så stora biljettintäkter. Om andra föreningar tolkat det här annorlunda och lagt in andra saker - då borde man kanske kommit tillbaka till klubbarna och sagt att de har tolkat det här väldigt olika.

I damallsvenskan var det alltså Umeå som fick mest pengar, 486 000 kronor. Britta Åkerlund, avgående klubbdirektör, vill inte spekulera i hur de andra gjort med sina ansökningar, men bedyrar att UIK:s är rätt och riktigt inskickad.

- Vi har ansökt utifrån de arrangemang (bland annat två sponsormatcher som man hoppades skulle ge bra pengar) vi planerat för i god tid inför säsongen. Det som vi fick, vilket var ungefär tio procent av herrarnas snitt, var vad vi hade förväntat oss att det skulle vara. Sedan var det väldigt trist att det inte var så för de andra lagen.

Känns det som att något blivit galet, att man tolkat själva ansökningsprocessen olika eller hur kan de skilja sig?
- Jag kan inte svara på det. Jag tycker att vi följde instruktionerna och gjorde som man förväntas göra. Det kan man säkert ha tolkat på olika sätt, det kan jag inte svara på.

Björn Wesström, klubbdirektör i AIK, som alltså fick mest pengar av alla:

- Jag har inte sett någon annans ansökan så det är svårt för mig att svara på hur andra tolkat det. Vi har tolkat det på vårt sätt och tilldelningen på damsidan är kanske någonting som grundade sig i var vi är någonstans och var vi hade planerat. På herrsidan är det väl mer ett bidrag till alla förluster. Vi hade en planerad jubileumsmatch (på Friends Arena mot BP) för att vi hållit på i 50 år med damfotboll och den tror jag att de tog hänsyn till.

Känns det rimligt att det blivit 46 000 till Göteborg och över en halv miljon till er?
- Det är omöjligt för mig att svara på. Jag har ingen aning om hur deras ansökan ser ut, eller hur RF har tolkat det här.

Karl-Erik Nilsson uppmanar alla föreningar att höra av sig om man tycker att något blivit tokigt.

 - Jag utgår från att man helt enkelt har olika intäktssidor som man tappat, respektive att man har olika kostnadssidor som man inte kunnat hantera. Sedan fanns det en otroligt stor stötteapparat både från RF:s sida och från Svenska Fotbollförbundet där varje förening inför ansökan kunde få väldigt mycket hjälp och stöd. I den delen hoppas jag att respektive förening tagit till sig den hjälpen som funnits tillgänglig, säger SvFF-ordföranden till Fotbollskanalen, och fortsätter.

- Det är noll prestige i det här, alla vill att det ska bli så rätt som möjligt så finns det några frågor kring det här från någon förening, eller upplever att det inte stämmer på något sätt, då är det bara att höra av sig till vårt ekonomikontor som har jobbat hårt tillsammans med RF med de här ansökningarna och så får vi försöka besvara de frågor och eventuella problem som dykt upp. Men allt bygger helt och hållet på en procentsats av de godkända ansökningar av det som respektive förening har gjort.

Finns det någon kontrollfunktion under processen från er eller från RF, att man begär in verifikationer kring siffrorna man söker för?
- Ja, det har varit omfattande. Det kan också vara så att det ansökta beloppet från respektive förening har justerats för att man gjort en noggrann analys. Varje ansökan har gått igenom väldigt noga av både RF och med stöd av vår personal när det gäller de här högsta serierna.

Det finns många uppseendeväckande skillnader, känns det som att det blivit något skevt på vägen här eller kan det stämma?
- Det är fullständigt omöjligt att bedöma det. Varje förening har utifrån sin situation utifrån de intäktstapp man gör och de kostnader som man inte kunnat påverka. Utifrån det har det analyserats. Det är föreningarna ansökningar som ligger till grund för det här. Vad som däremot är väldigt angeläget är att vi får ett stöd för tiden som är efter 30 juni också.

Tomas Hoszek är generalsekreterare på Elitfotboll Dam. Han förklarar att det blev ont om tid för intresseorganisationen att lösa fördelningen på något annat sätt än vad man gjort.

- När det kommer till den enskilda fördelningen mellan klubbarna var vår uppfattning att det var RF:s regelverk som skulle gälla, det är pengar som ska återredovisas och de kriterier man åberopar ska vara väldigt tydliga och mätbara. Det här stödpaketet är ju i grund och botten skattemedel som går ut. Sedan fick vi ett dygn på oss att inkomma med kommentarer om vi velat ha någon förändring i själva modellen och dessutom så skulle vi ha med anledningar och förklaringar till varför och hur det skulle gå till. EFD har inte de resurserna, vi kan inte jobba på det sättet, säger Hoszek och fortsätter:

- Det finns ingen ekonomiavdelning som bara kan ta emot det här. Så då hade vi inga kommentarer kring det utan då blev det den fördelningen och det ser man med facit i hand att det är många klubbar som höjer på ögonbrynen och undrar hur det kan komma sig att elitettan-klubbar får mer än klubbar i damallsvenskan. Men då måste man också gå tillbaka och kolla hur de har ansökt. Vad har de själva uppgivit för siffror? 

Jag har pratat med Karl-Erik Nilsson och han säger att EFD ville ha den här fördelningen.
- Ja, det är möjligt, men då får jag be dig ringa Annika Grälls som är vår ordförande. Det är mer i så fall i förbundsstyrelserummet (Grälls sitter i SvFF:s styrelse, reds. anm) som det beslutet har tagits. Det är inget som jag som generalsekreterare för EFD varit inblandad i. 

- Vi fick väldigt kort tid på oss att reagera över huvud taget, vilket gör det i princip omöjligt för oss att kunna göra en grundläggande analys och gå tillbaka och se på vad klubbarna faktiskt sökt om och så vidare. Det är så det är, men nu har ju klubbarna reagerat väldigt starkt på det här så nu får vi se var det landar någonstans. Jag har inga problem med det, men det är mycket som trillar ner på EFD och det är vi som får stå med hundhuvudet hela tiden. 

Hade du velat göra en annan fördelning med facit i hand?
- Ja, det kan man tycka. Jag höjer på ögonbrynen själv när jag ser vissa saker, om man utgår från grundkriterierna kring att det inte är sponsormedel och inte personal. Då kan man räkna ut själv att det borde se annorlunda ut. Men då är min fråga: hur har klubbarna redovisat och hur har de ansökt?

Hoszek menar att kritiken inte bara borde riktas mot EFD, utan att klubbarna också borde vara självkritiska.

- Någonstans håller jag med, absolut, att man borde göra någon form av översyn. Men alla skäller på oss i EFD i det här fallet, men nja… det vill jag inte riktigt ställa upp på.

Är det här något som du har lyft med förbundet, att det blev så kort tidsfrist?
- Nej, men det kommer jag göra. För det är inte första gången.

- De processerna är inte bra, jag vet att mina kollegor tycker likadant. Men på sin ekonomiavdelning har de mer personal än vad vi har på hela EFD. De kunde ta tag i det och vi kunde inte ha gjort det.

En av klubbarna i elitettan, IFK Kalmar, blir i nuläget helt utan stöd. Klubbens ordförande Lotta Petersson uppger för P4 Kalmar att man missat att skicka in en ansökan om krispengar.

Fotbollskanalen har sökt EFD:s ordförande Annika Grälls utan framgång.