För drygt ett år sedan lade Juventus beslag på den då 19-årige innermittfältaren som räknades till Europas största framtidslöften. Fransmannen skrev på som Bosman och Manchester Uniteds ledarstab med Alex Ferguson i spetsen hade svårt att dölja sin besvikelse och ilska. Under flera säsonger hade planen varit att slussa in Pogba i A-laget – och nu flyttade han utan förvarning.
I samband med det ville huvudpersonen själv inte ange några direkta skäl till övergången, mer än att han trodde på mer speltid i Serie A än vad han fått i Premier League. Men snart släpps en Canal plus-dokumentär om Paul Pogba, där han är desto mer frispråkig i sin kritik mot United.
Enligt Canal Plus handlar mycket om en enskild match, mot Blackburn i december 2011, när Alex Ferguson – trots ett kraftigt underskott på spelare – inte ville ge Pogba chansen i startelvan.
Inför mötet hade skotten petat Wayne Rooney, Jonny Evans och Darron Gibson på grund av att de varit ute och festat helgen före, och dessutom tvingades Michael Carrick spela mittback eftersom tre ordinarie försvarare var skadade.
- Ju närmare vi kom matchdagen desto mer inställd på att spela blev jag. Paul Scholes hade gått i pension, Darren Fletcher var sjuk och med tanke på allt annat hade vi inga andra att sätta in på mittfältet. På träningarna fick jag hela tiden höra från managern: "Du närmar dig, nu är det nära", säger Pogba i filmen.
- Jag visste inte vad han menade riktigt. Nära vad? Att få starta? Att göra ett inhopp? Jag var inte säker.
Men när väl Uniteds uppställning offentliggjordes kom kallduschen. Pogba stod utanför laget och Ferguson hade valt att satsa på ytterbacken Rafael Da Silva och Park Ji Sung som ett helt oprövat innermittfältspar.
- Det var ett otroligt tungt ögonblick för mig eftersom jag älskade United som klubb och Manchester som stad. Men jag kunde inte förstå att Rafael skulle vara mittfältare. Jag var äcklad av laguttagningen, och det blev inte bättre av att jag inte ens fick göra ett inhopp, säger Pogba.
Han fortsätter:
- Det avgjorde saken. Jag kände att jag hade förlorat min speciella relation till tränaren, jag var oerhört besviken. Men det blev en ögonöppnare. Jag skrev på för Juventus och har inte ångrat det sedan dess.