MFF hade noll avslut i över 50 minuter
Hade någon sagt i minut 41 att Fouad Bachirous avslut, som blockades ut till hörna, skulle vara MFF:s sista avslut fram till minut 93, även det ett blockat skott, så hade det kunnat lanseras många galna teorier om varför det hade blivit så.
Men det var så det såg ut. MFF gick upp i 2-0-ledning och allt såg så enkelt ut, men ett mål bakåt gjorde att de skakade i en halvlek. De kom knappt över mittplan och ännu mindre till målchanser. Det var länge sedan det pustades ut så mycket efter en slutsignal på Stadion, även om FC Lugano saknade de stora, stora kvitteringschanserna.
Effektivitet
MFF hade ett klart grepp mot FC Lugano i första halvlek. Schweizarna hade bara stickanfall med potential, och deras kända defensiva struktur bröts ner av MFF.
Samtidigt ska man komma ihåg att MFF:s två mål kom till efter ett de fixat straff på ett inläggsläge, och via ett distansskott som styrdes. Sånt underlättar.
Eric Larsson behöver inte motbevisa någon längre
Ingen utespelare har startat fler allsvenska matcher än Larsson i MFF i år. Lägg där till fem starter i EL och det ser utan kontext ut som en helt ordinarie spelare.
Så enkelt har det dock inte varit. Han var inte i startelvan mot Djurgården hemma, eller mot FCK, eller mot Dynamo Kiev. En väldigt bra allsvensk spelare, men inte ordinarie i de stora matcherna och frågor kring det defensiva. Det har varit ”stämpeln” på Larsson, det är det som han har behövt motbevisa.
Nu presterar han så pass bra att han är opetbar även i de största matcherna. Det märks sällan problem när han väl startar dem (undantaget ett sent bolltapp i dag), utan det är konsekvent så att han saknas när han inte startar.
Han kör på. Inte bara i löpningar, bolltransporter, och passningar framåt, utan också i duellspelet. Han vinner många frisparkar och han undviker många svårigheter genom tjuvigheter som nästan alltid är på rätt sida gränsen.
Matchbelastning
Så var Markus Rosenberg, Rasmus Bengtsson, och Behrang Safari på bänken. Den gamla trion där MFF jobbar annorlunda med belastning jämfört med övriga spelare, så det var kanske inte förvånande att det blev såhär.
Om jag inte ser fel så har Uwe Rösler i år nästan aldrig använt Safari, Rosenberg, och Bengtsson varje minut när det har varit tre matcher på ungefär en vecka. Det hände en gång för Bengtsson i våras, och en gång för Rosenberg (under en trematchersperiod där det var noll konstgräsmatcher).
Alla andra gånger har de spelarna åtminstone blivit utbytta i minst en av de tre matcherna, och oftast bara startat två av tre. Teoretiskt sett klarar de av tre starter i veckan, men då ser det ut att vara ett risktagande. Spela alla minuter och riskera skada (som Bengtsson i våras), eller välj på förhand ut vilka minuter som det kan sparas in på. Nu behövdes de ändå som inhoppare, men slapp den värsta belastningen.
Straffar
Från att sätta en av åtta straffar till att sätta tre av tre. Det är inte bara vinstformen som går åt rätt håll för Malmö FF.