26 januari 2019. Den tidigare Elfsborg-yttern Arbër Zeneli skriver på för Ligue 1-klubben Reims. Men övergången kom knappast som en överraskning. Svensk-kosovanen hade svarat för fyra mål och elva assist på ett halvår för Eredivsie-klubben Heerenveen. Säsongen dessförinnan noterades han för sexton poäng på 25 matcher. Men varför föll valet på ett mittengäng i Ligue 1? Det var de som verkligen ville ha honom.
- Jag kände att det var dags att testa någonting nytt. Jag hade haft lite otur med en agent innan det. Efter att jag flyttade till Heerenveen skrev jag på för en annan agent som kom med massa tal och sådant. Sedan skadade jag mig (säsongen 2017–2018, reds. anm.) och gjorde ändå en okej insats efter min skada i form av poäng och sättet jag spelade på. Tyvärr känns det som att man inte ska lita på alla och allting som sägs. Jag var lite girig, man vill ju testa någonting nytt. Agenter säger att de har något på gång och då känner man att det snart är dags. Men det blev ingenting och till slut bröt vi kontraktet och gick skilda vägar. Sedan hittade jag en annan agent och då kände jag "det är dags, jag vill testa någonting nytt". Jag hade varit i Heerenveen i tre år och till slut föll det på Reims. De var mest intresserade och de kom verkligen fram till sportchefen i Heerenveen och sa: "Arbër är vår högsta prioritet och vi vill ha honom så fort som möjligt". Det var sådan grej jag värdesatte, att de verkligen ville ha mig och få mig till hundra procent, säger 24-åringen för Fotbollskanalen.
Men det ryktades om betydligt större klubbar än Reims. Nio dagar före Zenelis övergång till Reims skrev brittiska Sky Sports att Chelsea och flera andra brittiska följde den offensive spelarens framfart. Han själv berättar att det faktiskt fanns substans i uppgifterna och att den engelska var intresserad.
- Ja. Jag snackade med agenten och det var ganska konkret, de var intresserade. Men det ska självklart handla om tajming och sådana saker också. Chelsea är en otroligt stor klubb och hade de kommit till mig hundraprocentigt så tror jag ingen hade tackat nej. Till slut föll det på Reims. Om jag får drömma stort så hoppas jag Chelsea kommer igen om jag gör det bra här i Reims. Jag hoppas sådana klubbar är intresserade av mig efter jag kommer tillbaka från skadan. Just under den perioden kändes det som att det inte var hundraprocentigt, men det var inte hela vägen om man säger så.
Reims ser han inte som en slutdestination i sin karriär. I Ligue 1-klubben vill han visa framfötterna och sedan ta ytterligare ett steg uppåt i hierarkin.
- Ja, så klart. Om man tänker som jag gör så känns det som att steget från Heerenveen till en av de största klubbarna i Europa är lite för stort. Du är van vid att spela 90 minuter i varje match och sedan kanske du inte får spela över huvud taget. Jag kände att om det verkligen var någonting från de här riktigt stora klubbarna så ska det finnas en plan. Jag fick inte höra så mycket från agenten förutom att det var konkret. Det var därför jag valde det säkra kortet.
Samtidigt som Zeneli gick fram som en ångvält i Heerenveen förra hösten så gjorde han också fyra mål i Uefa Nations League. För Kosovo. På landslagsnivå har han valt bort det svenska landslaget. Historien om landslagsvalet har sin början i U21-landslaget och EM 2015, mästerskapet som Sverige vann. Zeneli var med i truppen som en av tre spelare födda år 1995. Däremot fick han inte spela en enda minut.
- Jag gillar inte att hänga ut någon, men ska jag vara ärlig så var det hur jag kände efter EM-slutspelet 2015 med U21, året vi vann. Det kändes som de verkligen trodde på mig, jag fick inte spela, även om jag hoppades på att få någon minut. Redan då var det intresserade klubbar som skulle kolla på mig och det (ingen speltid) ledde till att intresset minskade. Men jag var med och var en av de yngsta i laget tillsammans med Kristoffer Olsson och Simon Gustafson, vi var 95:or. Resten var 94:or, 93:or och 92:or. Självklart kände jag mig hedrad att få vara med i ett EM-slutspel, men jag kände att det blev lite komplikationer, eller vad man nu ska säga. Efter att jag skrev på för Heerenveen (1 januari 2016) kändes det som att jag inte fick den chansen som behövdes. Om man ser till spelminuter och poäng så var jag en av dem, om inte den, som var i bäst form i den nya generationen i U21. Ändå kändes som att jag spelade ena matchen och den andra matchen spelade jag inte för att jag inte var tillräcklig defensiv, vilket jag inte kan ändra på. Jag är en offensiv spelare och jag ska kunna lägga mitt hundraprocentiga fokus på offensiven. Självklart ska jag jobba hemåt också, men det är inte min prioritet. Efter det kändes det som att jag bara hamnade längre och längre ner i näringskedjan. Sedan finns det massa smågrejer också, vilket jag inte vill ta upp, och det handlar bland annat om personliga samtal med tränare. I stort sett så kändes det som att de inte trodde på mig till hundra procent. När jag fick samtalet från Kosovo att de ville ha mig i VM-kvalet…
Han avbryter sig själv och fortsätter:
- Jag har ju haft Peter Wettergren (assisterande förbundskapten) som tränare i Elfsborg. Jag uppskattar allt han har gjort för mig och han gav mig ett extra lyft. Men just då kände jag att det inte blev som det skulle. De ringde mig efter att och sa: "Vi har ögonen på dig". Men det kändes inte hundraprocentigt. Nu blev det som att "okej, Arbër börjar kännas förlorad och då ger vi det ett försök" och det uppskattade inte riktigt jag. Men jag uppskattar verkligen allt som Sveriges landslag har gjort för mig. Jag är född där och jag representerar både Sverige och Kosovo när jag spelar mina matcher. Men just under den perioden kändes det som att jag inte var önskvärd, eller hur man nu sätta ord på det.
Ibrahim Dresevic, som nyligen gjorde sin första tävlingslandskamp för Kosovo, sa för någon vecka sedan "Sverige har inte ringt och det känns inte ens som de har kollat på matcherna. Det känns inte som de varit intresserade". Kände du likadant?
- Jag var ju ändå med i U21 och var en del av det laget som vann EM. Det var det först och främst i U21 där jag inte fick någon ärlig chans. Jag kände: "Om jag inte får en ärlig chans i U21, hur ska jag då visa att jag ska ta mig till A-landslaget?". Jag spelade ändå 90 minuter i Heerenveen, gjorde poäng och var i bäst form av U21-spelarna, för det var ändå många som inte spelade i sina klubblag då. Jag fick inte den ärliga chansen och tråkigt nog blev det som det blev. Samtidigt ångrar jag inte det för fem öre, jag måste ändå tänka på mig själv och jag kan inte vänta och vänta, sedan får jag kanske chansen när jag är 28, 29 år. Jag fick ta mitt eget initiativ och köra på det jag kände för.
I en intervju med Expressen i somras berättade du om reaktionerna när du bytte landslag. Då sa du: "Folk sa att jag gick bakom ryggen på Sverige och de kallade mig för massa saker på sociala medier, bland annat för luffare". Hur upplevde du de reaktionerna?
- Det var inte bara luffare, det var massa saker. Jag skulle kunna skriva en ordbok om vad de sa. Det får stå för dem som har gjort det. De som inte förstår vad fotboll är som skriver sådana där grejer. De kan kalla sig supportrar eller vad de än vill, men i slutändan handlar det om din karriär och du måste tänka på dig själv och inte alla andra. Jag kände att jag behövde ett lyft i min karriär och tyvärr så hände det inte med Sverige, även om det hade kunnat bli det om jag hade fått en möjlighet eller ett samtal som ger dig en boost. Men det blev varken det eller någonting annat. I slutändan valde jag med hjärtat och det kändes rätt. Vad folk säger är en del av fotboll, du kan inte läsa varenda kommentar som sägs och skrivs och tänka: "Han gillar inte mig och han gillar inte mig". Kolla på Zlatan och hur många hatare han har, ändå har han lyckats på det sättet han har gjort. Man måste vara stark i sig själv, låta det vara och visa folket vad man kan göra.
Zeneli gjorde sin landslagsdebut för Kosovo den 6 oktober år 2016. Då var inte nationen mycket att hurra för som landslag. Kosovo, som debuterade i tävlingssammanhang i och med VM-kvalet samma år, tog en poäng i en grupp bestående av Kroatien, Ukraina, Turkiet, Island och Finland.
Annat är det nuförtiden. Kosovo har ryckt upp sig och i EM-kvalet slutade landslaget trea i en grupp med England, Tjeckien, Bulgarien och Montenegro. Tredjeplatsen innebär att Kosovo kommer att få spela om en plats i nästa års turnering i mars. I playoffet möter man först Nordmakedonien och vid en vinst där står Georgien eller Vitryssland för motståndet i en avgörande match. Zeneli, som faktiskt gjorde Kosovos första mål i EM-kvalet, ser med tillförsikt på lottningen.
- Vi har otroligt bra förutsättningar för att ta oss vidare. Vi har ett bra lag, men vi har haft lite otur med skador och sådant. Är alla tillbaka tror jag att vi kan mäta oss med större lag. Vi spelade till exempel 2-2 mot Danmark i en träningsmatch. Danmark spelade med sitt bästa lag bortsett från Christian Eriksen som hoppade in. Vi gjorde två misstag som de gjorde mål på, men vi spelade ut dem. Vi har otroligt bra förutsättningar för att ta oss till EM och det är den största chansen vi någonsin kommer att ha. Vi måste verkligen vara förberedda på den uppgiften och ta Kosovo till EM. Det hade varit historia.
Det känns som ni har någonting på gång i Kosovo.
- Självklart har vi något stort på gång, även om resultaten i EM-kvalet inte gick vår väg. Vi har ett ungt, hungrigt lag som vill visa Europa och världen att det är ett lag att räkna med. Jag tror aldrig vi kommer att ha en större chans att gå till EM än vad vi har nu i mars. Både för mig och för laget så hoppas jag att vi kan ta den chansen. För oss spelare är det också stort om vi kan ta oss till EM för det är en stor scen där man kan ta sig uppåt i hierarkin när det kommer till exempelvis transfers.
Zeneli var dock inte med när EM-kvalet avgjordes i höst. 39 minuter in i matchen mot Montenegro den 7 juni byttes han ut skadad. Korsbandet var av.
- Jag vet inte exakt hur situationen var, men det kändes jättekonstigt i och med att jag inte gjorde något speciellt. Det bara lät över hela kroppen att någonting var fel. Jag bara lade mig ner och sedan kunde jag inte riktigt ställa mig upp. Så jag höll bara för knäet och ropade på hjälp. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som hände, även om det gått fem månader sedan olyckan var framme.
Vad tänkte du i stunden?
- Jag tänkte: "Hoppas det inte är korsbandet". Jag hade aldrig varit med om det förut och det tog bara stopp, jag lade mig ner och jag kunde inte göra någonting. Det var lite otäckt, men jag hoppades verkligen att det inte var det jag trodde att det skulle vara. Till slut fick man alla resultat och det var otroligt jobbigt.
I dag, nästan ett halvår efter den allvarliga knäskadan, rehabiliterar han sig och det går framåt.
- Det är som det är. Det är lite tufft med en så lång skada som jag har just nu. Men jag har försökt hålla mig positiv hela tiden, vilket har hjälpt mig otroligt mycket.
Hur långt in i rehaben har du kommit?
- Jag har gjort min femte månad nu så jag ha kommit en bit in i den, jag är väl inne i slutfasen. Jag har börjat göra lite kompletterande grejer utan boll som att springa snabbare och riktningsförändringar. Det ser bra ut för tillfället.
En skada kommer sällan passande och i Zenelis fall kom den minst sagt olägligt. Matchen mot Montenegro var den näst sista för säsongen, sedan väntade ett uppehåll. 24-åringen hade redan siktat in sig på att få en ordentlig försäsongen med Reims som han då hade spelat för i drygt fem månader.
- Det var tråkigt. Jag hade sett fram emot att få komma in i laget med få en försäsong och jobba mig uppåt. Det var otroligt jobbigt att få vara med om den upplevelsen.
Hur har perioden varit?
- Ska jag vara ärlig har det ändå gått ganska snabbt. Jag har ju försökt hålla mig positiv, jag kan ju inte göra något åt saken. Det som har hänt har hänt, jag kan inte ha det ogjort. Jag får försöka hålla mig positiv och göra jobbet och komma tillbaka så stark som möjligt. Hittills har det varit bra och positiva resultat och jag tror det är mycket tack vare att jag hållit mig positiv. Jag har inte tänkt "nu vill jag spela" och försökt skynda på processen, utan jag har gjort min grej på träningarna och fått bra resultat av det. Det hoppas jag fortsätter, även om det är jobbigt att se laget träna när man själv är inne i gymmet. Jag försöker blicka framåt och jag hoppas vara tillbaka någon gång efter årsskiftet.
Hur har klubben behandlat dig?
- De var självklart lite besvikna eftersom det hände med landslaget. Men de har förstått mig, det hade kunnat hända var som helst, i klubb- eller landslaget. Skador händer ju i fotbollen. Både jag och klubben var besvikna. Även om jag inte startade varje match i våras så kände jag att jag var en viktig del i laget. Det var jobbigt för dem samtidigt som det var jobbigt för mig. Men de har varit jättebra mot mig. De har verkligen jobbat hundra procent för att få mig tillbaka så stark och fit som möjligt. Det uppskattar jag, för det känns som de behöver mig i matcherna och det gör att man känner sig viktig och delaktig. Hittills har det känts väldigt bra.
Men du är beredd på att vara med i playoff-spelet med Kosovo i mars?
- Om allting går som det ska göra är jag tillbaka innan det, någon gång i februari kanske. Men man vet aldrig med de här skadorna och framför allt med knäskador och korsband, då kan allting hända. En liten grej fel och det kan kosta dig otroligt mycket, så jag är otroligt fokuserad på min skada och tänker inte på någonting annat. Först vill jag komma tillbaka till hundra procent, sedan får man se.
Utanför planen är tillvaron ganska bra för Arbër Zeneli. Det bor ungefär 185 000 i kommunen Reims och för svensken är det nästan för mycket. De många fordonen som cirkulerar runt i staden, som ligger i nordöstra Frankrike, skapar nästan huvudbry för honom.
- Det är ungefär en och en halv timme från Paris. Det är en mysig stad, jag gillar den. Det är inte för stort heller. Jag hatar trafik, så det är nästan på gränsen att jag inte gillar det. Men det funkar, jag har kommit in i laget och staden ganska bra, även om jag inte gör så mycket. Men jag trivs jättebra.
Vad gör du när du är ledig?
- Ska jag vara ärlig har jag inte så mycket att göra just nu. Min fästmö pluggar i Malmö och hon har en och en halv månad kvar på sin utbildning innan hon tar examen. Familjen kommer när de kan, men annars är det väl träning. Sedan försöker jag plugga lite franska när jag kan och har tider. Jag lagar mat när jag kommer hem och gör mig redo för nästa träningspass dagen efter. Det är inte så jättemycket som görs här i Frankrike om jag ska vara ärlig.
Hur är dina matlagningskunskaper?
- Det är typ Gordon Ramsey-nivå (skratt). Nej, jag lyckas ganska bra. Jag kan laga mat och jag vet vad jag ska äta. Hyfsat bra är jag, jag kan lite i alla fall.
Hur är maten i Frankrike?
- Alltså… de gångerna jag brukar gå ut och äta så är det när någon hälsar på. Men det är väl okej. Jag hade högre förväntningar när jag var Paris, men det är som det är (skratt).
Något han har sysselsatt sig med när det funnits tid över är att se när sin gamla klubb Elfsborg spelar.
- Jag följer varenda match, det är ju ett annat spelschema i Sverige så de brukar ofta spela på måndagar, vilket gynnar mig otroligt mycket.
Klubben har inte var lika framgångsrik sedan Zeneli lämnade efter säsongen 2015. Då slutade Boråslaget fyra i allsvenskan. Sedan har Elfsborg kommit femma, åtta, tolva och åtta. År 2015 hade Elfsborg ett lag av flera spelare som sedan tagit sig ut i Europa och varit med i landslaget, bland annat Viktor Claesson, Marcus Rohdén och Sebastian Holmén.
- Då var alla etablerade spelare, hela laget har ju försvunnit sedan jag lämnade. Det är ju lite upp och ner, men det gick bra för Elfsborg på hösten. Om jag läste rätt var det en förlust på de elva sista matcherna. Det går väl uppåt, men det måste bli bättre, det ska jag inte ljuga om. Elfsborg är mitt lag, jag är uppvuxen och har spelat där. Förhoppningsvis blir det bättre.
Han har också all anledning att följa Elfsborg och dess ungdomslag. Arbër Zenelis bror Besfort, 17, representerar föreningen och han försöker att se honom så ofta han kan.
- Självklart försöker jag gå på matcherna när jag är ledig. Det är svårt nu när jag är i Frankrike och han spelar i Sverige. Det går riktigt bra för honom, men tyvärr så får han inte spela på sina naturliga positioner eftersom Elfsborg ser mig i honom. Det tycker jag är lite tråkigt för hans naturliga position är inte ytter. Han har inte den snabbheten jag har, han är mer av en smart spelare. Jag hoppas inför nästa år att han får spela på sin naturliga position och visa vad han verkligen går för. Jag snackar alltid med mina bröder och min pappa. Min pappa följer honom hela tiden, precis som han gjorde med mig. Han har tagit enorma kliv, men nu gäller det att han får chansen och tar den. Det gäller att ha rätt tränare också. Nu kommer han ha Tobias Linderoth, precis som jag hade i den perioden han är i nu, och jag vet att "Tobbe" är en toppentränare och toppenperson. Han hjälpte mig otroligt mycket i min utveckling i Elfsborg. Jag hoppas han levererar och gör samma sak med min lillebror (skratt).