Shimizu S-Pulse, kanske mest känt i Sverige för att Fredrik Ljungberg gjorde en kort sejour i klubben mellan 2011 och 2012, är på väg mot sin bästa säsong på åtta år i J1 League i Japan. Före landslagsuppehållet vann laget det glödheta Shizuokaderbyt mot Jubilo Iwata med 5-1, stärkte sin position i mitten av tabellen och tillfredsställde flera tusen fans på ett fullsatt IAI Stadium Nihondaira.
Segerns tyngd var tydlig på planen. S-Pulse-målvakten Yuji Rokutan, som fick fyra tänder utslagna efter en duell i slutet av matchen, brydde sig varken om smärta eller prydlighet - och log efteråt ikapp med sina lagkamrater inför smattrande kameror ute på gräsplanen.
Vid sidlinjen njöt en svensk tränare, om än i lugnare form, av framgången.
- Det var i sista sekunden som det gick fyra tänder. Jag tror att han slog en utspark och sedan var matchen över. Det var nog konstgjorda tänder, så de kunde slås ut ganska enkelt. Han var på gott humör, kanske tack vare vinsten. Det var mer jag som fick dålig smak i munnen, medan det var bättre för honom, berättar Janne Jönsson för Fotbollskanalen.
***
Janne Jönsson gjorde under sin spelarkarriär 557 A-lagsmatcher i Halmstads BK och skördade senare framgångar som tränare i Norge genom att leda Stabaek till klubbens första, historiska ligaguld. Därefter bar det vidare till Rosenborg och Ålesund före han från och med 2015 gjorde två och ett halvt år som huvudtränare i Halmstads BK. Sedan var det över för den här gången i Norden.
Jönsson blev förra sommaren petad som huvudtränare i HBK, fick en ny roll som sportchef och sneglade åter mot ett speciellt land i öst. Plötsligt var Japan aktuellt igen, landet han bekantade sig med redan under 1990-talet, då han efter tiden i HBK avslutade sin aktiva karriär som spelande assisterande tränare till Stuart Baxter i Sanfrecce Hiroshima mellan 1993 och 1994 och ytterligare tre år i samma roll mellan 1995 och 1997 i Vissel Kobe i den japanska högstaligan.
Nu behövde åter Sanfrecce svensk hjälp, i ett lite mer prekärt läge den här gången på nedflyttningsplats, för att rädda ett nytt kontrakt i J1 League.
- Jag hade under mina tio år i Norge ett par konkreta förfrågningar från Japan och tänkte väl att det skulle vara kul att komma tillbaka någon gång, men tajmingen ska också stämma. Nu var det ändå ganska bra tajming eftersom att jag till en början var manager i Halmstad, men bytte roll till att bli enbart sportchef året ut, vilket gjorde att jag var ganska fri på marknaden, säger han.
För supportrar och personal i klubben var det ett kärt återseende. Jönsson var ihågkommen i staden, men även av en del tidigare lagkamrater och chefer, som nu arbetade i andra roller i klubben.
- Jag fick signera en hel del gamla bilder, samtidigt som ett par av de jag jobbade ihop med då var där nu. Det var mycket varma känslor och även trevligt för egen del att vara tillbaka. Jag hade ju spelat mot många managers i ligan också. Han som var sportchef 25 år tillbaka i tiden var till exempel president nu och en tidigare lagkamrat var nu min närmaste tränare.
Men sejouren blev kort för Jönsson i Hiroshima. Han kom som bekant till en klubb i kris, en ligamästare från 2012, 2013 och 2015 på nedflyttningsplats. Svensken lyckades leda laget upp på säker mark, ordnade nytt kontrakt med en poängs marginal, men fick lämna ändå.
- Sportchefen och presidenten ville egentligen ha kvar mig till det här året, men samtidigt pågick ett parallellarbete, vilket gjorde att presidenten och jag fick gå. Jag åkte hem till Sverige för att fundera hemma på soffan, men hann knappt hem, då jag mellanlandade i Paris och fick ett nytt samtal från Japan. Det var lite skämtsamt, men också på allvar. De ville prata och till slut kom vi överens.
Klubben som ringde var Shimizu S-Pulse, en lite mindre klubb än Sanfrecce, som i fjol klarade nytt kontrakt med två poängs marginal och är utan ligapokaler i troféskåpen. Jönsson var intresserad av en ny utmaning och var vid det här laget sedan länge trygg med att leda ett lag i landet - trots att det åter rörde sig om en annorlunda arbetsplats med en lite annorlunda kultur än i Sverige.
- Jag tycker numera att jag kan Japan ganska bra. Jag bevarade språket från min första vända i landet och kan ta mig fram och prata bra. Det är även lite annorlunda i Japan nu än vad det var för 25 år sedan. Det är till exempel lättare att skämta med dem nu än då, samtidigt som det numera är en lite mer normal konkurrenssituation i spelartruppen, där de yngre i dag vågar trycka till de äldre. Tidigare hade de yngre en lite för stor respekt för de äldre, säger han.
Men inte helt oväntat gjorde sig kulturskillnaderna nyligen påminda igen. En spelare i laget tyckte sig ha bettet sig illa under en träning och valde i slutändan att bötfälla sig själv till klubben.
- Vi hade en spelare, som tyckte att han hade varit på lite för mycket på en träning, utan att det egentligen var någon stor incident. Han kom till mig och sa att han ville bötfälla sig själv för det och betalade drygt 8 000 kronor till klubben. Då fick han helt enkelt göra det.
Samtidigt är trycket utifrån större på Jönsson än under hans sejourer som huvudtränare i Norge och i Sverige. I Rosenborg kunde det vara tre, fyra journalister med tv-team som följde honom på träningarna, i Halmstad var det färre än så. Nu förväntas han ställa upp på mellan fem och tio intervjuer efter varje träning - en form av daglig "terapi" för honom.
- Jag tycker att det är en del av arbetet och har lärt mig att leva med det. Jag använder det nästan som terapi eftersom att jag får sitta ner och prata tio, femton minuter efter varje träning. De är väldigt intresserade och ser till att man håller sig lite grann på tårna. Du får se till att vara på gott humör och bjuda på dig själv. Det är ganska avslappnat.
Sedan i juli är han däremot inte ensam om strålkastarljuset i klubben. Då anslöt en av Jönssons meriterade vänner - Gerry Peyton - som var kollega och målvaktstränare redan under Jönssons sejour i Vissel Kobe under slutet av 1990-talet. Nu anslöt Peyton i stället från Arsenal efter 15 års tjänstgöring som målvaktstränare i Arsène Wengers tidigare ledarstab i Premier League.
- Vi jobbade ihop i tre år i Kobe och hängde även ihop utanför planen. Vi har sedan haft tät kontakt och han har även varit över hos mig och hälsat på i både i Stabaek och Rosenborg, så vi har hållit kontakten. Det är kul att jobba ihop dagligen igen och extra roligt eftersom att han har en japansk fru och son, som kom hem igen, berättar Jönsson.
Ett "stort" namn kan tyckas, men inget emot Jönssons andra bollplank och vän – Arsène Wenger - som han också lärde känna under sin första sejour i Japan och vidare när han slutförde sin tränarutbildning i England 1998. Numera träffas de årligen i London.
- Vi var under 1993 och besökte Arsène i Monaco med det japanska tränarteamet (i Sanfrecce Hiroshima) eftersom att Stuart (Baxter) kände honom sedan innan. Vi följde träningar, matcher och umgicks med honom. Han verkade vara genuint intresserad av Japan, vilket senare visade sig vara sant, då han kom till Nagoya. Då träffades vi igen och sedan fortsatte det så med min tränarutbildning i London 1998 och därefter blev det en årlig tradition, säger han.
Ryktena har därför inte undgått Jönsson om en möjlig comeback för Wenger i Japan.
- Han har varit lite på tapeten här efter att han lämnade Arsenal, både som teknisk direktör på förbundet och som förbundskapten. Det var lite spekulationer om honom innan de skiftade förbundskapten före VM. Han trivdes bra i Nagoya, som bara är en timme från Shimizu.
I Shimizu flyter också Jönssons manskap vidare på vågen efter derbysegern före landslagsuppehållet. Laget är med fem matcher kvar av säsongen nia i tabellen och kan med en bättre placering än så göra sin bästa säsong i högstaligan sedan klubben blev sexa i J1 League 2010.
- Jag tycker att vi har bra möjligheter. Det har varit bra och positivt, samtidigt som vi har haft bra träningsveckor under landslagsuppehållet. Nu måste vi jobba hårt och hålla fokus.
Trots årets framgång är det däremot inte säkert att det blir en fortsättning för svensken i klubben. Jönsson har kontrakt med S-Pulse året ut, men med en option på ytterligare ett år.
- Jag får åka hem till soffan och fundera. Vi får resonera om det i familjen och se hur de känner också. Annars trivs jag väldigt bra. Det är en bra liga, jag har bra folk runt omkring mig och det är väldigt strukturerat i klubben. Jag har även daglig kontakt med min familj och jag vet att det flyter på bra och fungerar på hemmaplan, säger han och syftar på att hans familj bor kvar i Halmstad.
Däremot får framtiden utvisa om det blir en comeback i svensk fotboll igen.
- Ja, man vet inte. Det är ju ett jobb som ger och tar, men jag känner att jag trivs här. Jag har ett jobb jag blir glad av. Det är inget tryck på att unga spelare ska fram, även om vi har en del unga spelare och inte heller lika mycket tryck ekonomiskt som i Halmstad och i Norge. Här är det bara krav på poäng, samtidigt som vi har en snittålder på 25 år och har en bra förankring till akademin. Då ger jobbet tillbaka och man kan inte låta bli att drivas av det heller med ungdomarna. Sedan får man väl se i framtiden. Det är inte lönt att tänka och fundera. Det är bara att njuta och jobba hårt.
Oavsett om det blir en fortsättning i Shimizu S-Pulse, ett nytt äventyr i en konkurrerande klubb i Japan eller möjligen en återkomst till svensk fotboll igen, så kan Jönsson bära med sig fler erfarenheter och en än starkare kärlek till ett land som numera är lite av ett andra hem.
- Ja, men det kan man nog säga att det är. Jag hade tio fina år i Norge också, så det får väl komma på andraplats. Det är tacksamt och trevligt att få chansen utomlands. Det är lite mer exotiskt i Japan och känns faktiskt lite som hemmaplan, säger han
Du har en liten förkärlek till Japan?
- Ja, det har jag nog. Det blev nog kärlek med en gång och det har nog följt med också. Jag plockade in en Japan till Stabaek, som blev den första japanen i norsk fotboll och sedan gjorde det bra. Sedan gjorde jag likadant med (Kosuke) Kinoshita i Halmstad, som nog var den första japanen i Sverige också. Det kan vara en bra väg för japanerna, att gå via Skandinavien. Vi är olika på många vis, men också med en viss likhet. Det är ett lugnt över oss…