Andreas Alm har varit med om att se flera unga talanger växa fram i AIK, däribland landslagsspelarna Alexander Isak och Robin Quaison. Odense-tränaren berättar i Lundhs podcast om sin taktik med att satsa på unga spelare.
Om man ser till ditt tränaryrke och det du har stått för har du ofta satsat på väldigt unga spelare. Har du analyserat vad det beror på?
- Jag har faktiskt tänkt på det själv lite grann. Det började med att jag fick ett erbjudande att ta AIK vid ett tillfälle där jag var assisterande och tackade nej till det. I ett senare skede fick jag frågan en gång till, då var utgångspunkten att det var på den nivån att klubben var tvungen att ha en nyemission på grund av ekonomin och skulle satsa på de yngre. Jag tror att det sitter väldigt hårt i mig från min moderklubb Eskilstuna City, som då hette IK City, att det var parollen i klubben. Det var bara så. Det kände man när man var ung, att "dit ska jag", spela division 3-fotboll. Det var en jäkla stolthet. Där är föreningsmänniskan i mig. När vi sedan hade viss succé med unga spelare till starten, det var en mix med egna spelare från akademin och unga spelare utifrån. Den mixen fortsatte i och för sig, men de större försäljningarna var när Quaison gick till en topp fem-liga ute i Europa så var det den första spelaren som gjorde det. Sedan lossnade det och det blev en rekordförsäljning senare (Alexander Isak).
Vad känner du när Robin Quaison spelar för landslaget eller ute i Europa?
- Det är häftigt att följa vilken resa de har gjort. Så klart. Robin har jag en stor svaghet till. Jag skulle nog inte kunna vara tränare för honom igen utan att favorisera honom. Han var väldigt mycket av det som var AIK. Martin Mutumba gjorde ett jättejobb utifrån den han var på vägen fram till att de kunde slå igenom. När jag ser dem lyckas ser jag det som en större helhet för de spelarna. Absolut för deras närhet där de kommer ifrån, men också för AIK, men absolut också, och det är en av få gånger jag känner så, jag har inte en superstor blågul aura, men när det gäller det känner jag "fan vad kul att få se!"
Vad känner du när Quaison gör målet mot Tjeckien?
- Den person han är, och det tycker jag att han har gett uttryck för i det offentliga lite mer på senare år, han har alltid haft det. Det är häftigt. Men jag sitter inte heller och slår mig för bröstet. Det är nästan en större glädje att få dela det med så många, dels de som vill att Sverige ska vinna, men också de som har varit med på vägen