Valmir Berisha gjorde stor succé i U17-VM när han vann skytteligan. Berisha jagades av mängder med storklubbar och var en av Europas hetaste talanger där och då.
Flyttlasset bar av till Roma och Serie A, men sedan dess har det inte riktigt gått som han tänkt sig. På fyra år gick han från Serie A till Island, och i podcasten Lundh berättar han om den isländska ligan.
- Det var skoj (skratt). Det var köttarfotboll rakt av. Jag gick dit på grund av att det låste fast sig med utlåningar i Sverige. Jag skulle lånas ut, vi pratade med två-tre klubbar då
Vilka?
- Jag behöver inte nämna namn. Men vi kom inte överens om lönen. Ålesund ville dela 50-50. Men de svenska klubbarna var inte öppna för det. Det var lite svårt att få igenom det. Till slut låste det sig från alla olika håll. Då kom den isländska klubben in i bilden från ingenstans. Bara det isländska fönstret var öppet då. Då blev det Island.
Vad lärde du dig av att spela där?
- Det var kul, jag fick spela varje match. Jag minns mina första tio matcher, jag tror jag gjorde tre mål och tre assist. Då ringde Ålesund, "vad är det här?" De vad glada och jag var glada. Det finns inget som kan slå känslan av att spela och leverera som fotbollsspelare.
Men hur är det att på fyra år gå från Serie A till isländska ligan?
- Det var jobbigt mentalt. Men jag tacklade det på ett annat sätt, jag såg möjligheterna att spela. Det fanns en chans för mig att komma ut igen. Så länge man håller sig aktiv och levererar, då öppnas vägar. Om det är här eller någon annanstans får man se.
Vad sade omgivningen?
- Det är klart att de tycker och tänker väldigt mycket, min familj också. Men jag tog det med ro. Jag fick uppleva Island, jag rekommenderar alla att åka dit och se hur det ser ut. Men rent sportsligt tror jag inte att det är den bästa ligan att spela fotboll i. Det var lite tufft.
Du har lärt dig att hoppa undan från tacklingar?
- Bland annat (skratt).
Redan från unga år har du blivit ett villebråd som sådana som jag har haft synpunkter på. Hur har det varit?
- Jag brydde mig och kunde ta åt mig från början. Men efter det tänkte jag "vill de skriva får de skriva". Ibland kan det påverka väldigt negativt. Jag hade turen att ha kontakt med någon som kunde hjälpa mig ur de här svackorna.
En mental tränare?
- Ja.
Vem?
- Tommy Davidovic från Malmö. En bra kille.
Vad har han gjort, konkret?
- Rent mentalt är det att fokusera på här och nu. Det är var det är. Du gjorde inte mål, det är vad det är. Du missar en passning, det är vad det är. Analysera inte, lär dig att släppa sakerna. Det gynnar en forward som bränner chanser eller så. Om du missar en bollmottagning i Rumänien får du höra det. Sådana saker, att släppa det och välja att få in det positiva från det negativa. Det är inte något vi inte vet om, det är bara något han väcker som ligger långt bak i huvudet. Jag tror inte att man kan beskriva det förrän man själv känner av det.
Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.