Roy Hodgson har ett stort intresse för litteratur och klassisk musik. Men under sin tid som fotbollstränare har han dolt det, då det fått honom att sticka ut och skilja sig från den världen han arbetat i. Nu berättar han i podcasten "Lundh" om varför han är försiktig med att dela med sig om sina intressen utanför fotbollen.
Du kan tala många olika språk. Jag vet att du pratar ganska bra svenska, även om du inte har bott där särskilt länge. Du läser mycket, vilket är någonting som du inte tänker att alla som arbetar med fotboll gör. Tror du att det har hjälpt dig som tränare att du varit öppen för litteratur och att lära dig nya språk?
- Jag tror att det finns två svar på det. Alla dessa frågor är bra och det är inte enkelt för mig att svara med bara en mening. Jag tror att vara öppen för saker som dessa kan öppna upp ditt sinne för ytterligare saker. Det ger dig känslan av den där mentala vakenheten som du behöver. Om du har kunskaper inom de områdena så är det nog enkelt för en psykolog att dra slutsatsen hur de kunskaperna har hjälpt mig i mitt jobb. Men det viktigaste med att göra ett bra jobb är att du måste hitta rätt balans mellan arbete och att ta det lugnt. Familjen har haft stor betydelse för mig under mitt liv. Du behöver ha den där säkerheten att kunna gå till ibland när saker och ting tynger dig och inte går din väg.
Hodgson fortsätter:
- Men jag tror också att du måste utveckla någon form av balans och perspektiv i dig själv och vad ditt liv är. För många fotbollsmänniskor kan fotbollen väldigt lätt ta dig in i en värld där du går upp varje morgon, åker till jobbet och tänker inte på någonting annat än fotboll. Du kör sedan hem från arbetet och tänker inte på någonting annat än fotboll. Vad som hände på träningen, hur det gick för dig, hur du ska spela på lördag och mycket mer. Du får handskas med media och att människor som är över dig har gjort ditt liv lite mer obekvämt än vad du vill att det ska vara. Sen åker du hem och tittar på matcher, videos och absorberar återigen fotbollen till den grad där det påverkar hela ditt liv. Jag tror att det är väldigt farligt att göra så. Du behöver hålla saker och ting i ett större perspektiv. För i ditt arbete behöver du perspektiv för att kunna handskas med spelare och alla problemen som de har och problemen de orsakar för dig när de inte presterar på det sättet som du vill att de ska göra. Du måste ta in det som händer i deras tankar och deras liv i ett större perspektiv. Så balansen mellan dessa två världar är oerhört viktig.
Hodgson igen:
- Exempelvis brukade jag gå ett möte med massa ledare, massa stora människor från olika sporter. Och i slutet av mötet, jag brukade skämmas över detta, brukade vi alltid ta upp vad vi har läst den senaste tiden. Alla sa att de läst en bok om det nyazeeländska rugbylaget eller andra ledarskapsböcker. Och jag läser inte ledarskapsböcker. Jag har gjort det när jag skulle hålla föredrag om ledarskap men annars läser jag inte ledarskapsböcker och jag läser egentligen inte fotbollsböcker heller. Jag läser inte självbiografier. När jag läser så vänder jag mig exempelvis till (Philip) Roth eller (Alice) Munro och när jag läser så slukas jag av boken och historien. Det får mig att glömma. För om jag läser en bok om ledarskap, så läser jag i och för sig om väldigt intelligenta tankar, men det får mig att tänka "Är detta någonting jag gör? Hur kan jag använda mig av det? Hur kan det påverka mitt arbete?". Jag tycker om att komma bort från det.
Hur har det mottagits i fotbollen att du väljer att läsa Roth eller Munro? Eller har du inte pratat om det?
- Jag måste vara försiktig, för min smak kan ses som för intellektuell för det gemena fotbollsfanet i England. Om jag börjar tala om vissa författare så tar det in mig i en annan värld än den som fotbollsfansen befinner sig i. För jag borde egentligen veta mer om Strictly Come Dancing, Eastenders eller I'm a Celebrity Get Me Out of Here, vilket är program som jag aldrig tittar på eller har något intresse för. Om jag inte är försiktig så börjar jag skilja mig för mycket från dem. För när de frågar vad jag gör och jag börjar prata om författare som många av dem inte skulle läsa eller tycker skulle vara särskilt bra så för det bort mig från kärnan av supportergruppen i fotbollen. Jag har ofta fått frågan om att vara med i en podcast för att prata om mitt intresse för klassisk musik eller gå till en podcast som är som en bokklubb för att prata om vilka böcker jag läser. Och jag tackar alltid nej till det för att jag är rädd att det ska föra bort mig från de som ska se mitt lag spela på en lördagseftermiddag. Men jag har inte bara intellektuell smak, långt ifrån. Jag är lika ointellektuell som vem helst men jag har bara byggt upp ett större spektrum än många andra.