Förre landslagsspelaren och juristen Lise Klaveness blev Norges första kvinnliga ordförande för landets fotbollsförbund.
Efter bara några veckor höll hon ett tal på Fifa-kongressen i Qatar - och kritiserade både Fifa och Qatar för VM 2022.
- Det var dålig stämning. Jag fick höra i förväg att det var viktigt att jag var nära scenen så det inte tog så lång tid när de ropade upp mig. Men plötsligt blev jag uppropad, så det tog ganska mycket tid att komma till scenen, säger hon i podcasten Lundh och fortsätter:
- Men när jag sen höll talet var jag angelägen om att få ögonkontakt med både Gianni (Infantino) och de vi vände oss till, men det fick jag ju aldrig. Så jag märkte en väldig skillnad mot att hålla ett tal till de som vill höra på vad jag säger. Så jag uppfattade att det var ett obehag mer än en likgiltighet.
Hur har tiden efter varit?
- Det har varit extrema månader och speciellt eftersom det är en helt ny roll, jag kommer ju från en roll som fotbollschef (på förbundet). Att nu rota in sig i politikens värld utan att egentligen ha planlagt för det har varit extremt. Och den internationella reaktionen har ju varit enorm och det har varit ett stort intresse. Inte bara i Europa utan i hela världen. Det har varit bra och dåliga reaktioner, många som tyckte det var väldigt bra och många som inte tyckte det var bra. Så det har varit emotionellt åt båda håll. Å ena sidan känner jag att det känns tungt att det är så svårt att ändra dessa satta strukturer. Men å andra sidan så känner att det är väldigt viktigt att vi provar.
Lise Klaveness är noga med att inte ha åsikter kring hur Sverige och andra länder gjort fram till nu, men hon hoppas att fler tar efter henne.
- Jag tycker att det är viktigt att vi fotbollsledare gör ännu mer för att förhindra en mycket negativ utveckling av den internationella fotbollen. Sen om man ska göra på det eller det sätter, det får olika länder fundera ut själva. Men det råder ingen tvekan om att ledarskapet för europeisk och internationell fotboll måste komma mycket mer på tapeten i dessa frågor. Vi kan inte säga att detta inte stämmer när det är så det är inne i våra styrelserum. Det är dessa intressen som styr fotbollen nu och har gjort det länge, det kommer alltid vara ett inslag men vi måste börja styra fotbollen från sporten. Och det gör vi inte internationellt idag. Det är inte de sportsliga intressena som ligger i förarsätet när man väljer Qatar eller tar andra jämförbara beslut.
- Så jag har inte detaljerna om vad Sverige har gjort, men jag tycker att det är bråttom att få en attitydförändring i internationell fotboll och få en rörelse, en våg som motsätter sig det som komma skall. Qatar kommer inte vara sista gången och vi kan heller inte hamna i en situation där folk måste lugnas bara de hör ordet Saudiarabien. För Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Qatar, det är länder vi handlar med, det är länder som är en del av världen. Men hur ska vi samarbeta med dessa länder? Och hur ska vi framför allt se till att vi i våra egna ligor eller i England säkrar att demokrati inte drar sig tillbaka? För det riskerar att dra sig tillbaka.
Vilken rädsla känner du kring de krafter du sätter igång?
- Först och främst så försöker jag avkoda och förstå spelet. Jag är inte politiker. Jag kommer från sporten och från administrationen, så jag försöker avkoda det här spelet. Så jag känner ingen rädsla men det är väl mer en utmattning när man ibland kommer till en punkt där man känner att ”det här är svårt att ändra på”. Men nästa dag så tänker jag att vi bara måste försöka. Vi måste försöka så ett frö till förändring som de som kommer efter kan plocka upp. Det här är en kamp vi måste ge oss in i hela Norden och alla som har dessa gemensamma värderingar, de är på reträtt. Demokratin är på reträtt, människorättsorganisationer stängs ner över hela världen i allt snabbare takt. Så även om vi i Norden tycker att det är självklarheter så är de på reträtt, och det dröjer inte länge innan det kommer att hända med oss, så fotbollen måste vara medveten om sitt ansvar i det här, och då måste vi ha modiga ledare.
Hur orkar du hålla modet uppe?
- Nej, det gör jag inte alltid om jag ska vara ärlig. Det har varit tuffa månader. Det har varit spännande och så, men jag kommer från sporten. Jag är van vid att prata direkt. Jag är inte van vid de internationella strukturerna där man går och pratar om ingenting och sedan sker allt bakom stängda dörrar och så vidare. Det här är nytt för mig och jag blir väldigt frustrerad över det. Men motivationen ligger i att jag brinner för idrott och är orolig för idrottens framtid. Samtidigt som jag tycker att förändringarna, när de sker via fotboll, är så starka. Det har så mycket egenvärde i att fotboll spelas och motivationen ligger där. Jag hade bollen med mig i sängen när jag var tonåring och på något sätt känns det som att jag fortfarande har det. Motivationen ligger i en mycket stark kärlek till spelet.