Christoffer Nyman, 31, befinner sig just nu på landslagets januariturné. Ett läger som många gör sin A-landslagsdebut på.
Men inte Nyman. Han debuterade i Blågults redan den 26 januari 2013. Då hette förbundskaptenen Erik Hamrén och för motståndet stod Finland.
- Det kommer jag verkligen ihåg! Jag minns att jag gjorde en assist till Anders Svensson och bodde med David Mitov Nilsson. Det var faktiskt han som skickade ett minne till mig innan vi åkte hit, att det var tio år sedan. Tiden går fort! säger Nyman i Lundhs podcast.
Hur stort var det för dig då att komma iväg på en januariturné?
- Otroligt stort. Det var första gången. Det var mycket äldre spelare med på den tiden, lite som jag är nu. Det var stora namn, det var otroligt häftigt och nervös.
Nu när du är med i Algarve är du mest rutinerad med dina tio landskamper, då var det David Majstorovic och Anders Svensson, det var många av de etablerade spelarna som var med från det riktiga landslaget. Vad kände man som ung när man kom in och skulle göra vad man kunde för att ta en plats?
- Man var väldigt nervös, det var man absolut. Det är svårt att ta plats i en sådan miljö, man försöker visa sitt bästa, hålla sig lite i bakgrunden kanske. Man var nervös men vill samtidigt göra ett avtryck. Det var fantastiskt kul och en bra erfarenhet.
Försöker du ta lite av ett ansvar här när du är en av de äldre och samtidigt den mest rutinerade som har varit med i det riktiga landslaget?
- Ja, det känns lite konstigt att man är personen som är mest rutinerad (skratt). Men det är klart, är det något så absolut. Men sedan försöker jag vara den jag är, föregå med professionalitet och det föredömet jag kan vara egentligen.
Du blev inkallad på ett återbud. Du är 30 år, det är ju annat när man är 20, hur resonerade du när Janne och de hörde av sig och frågade om du ville komma med på ett återbud?
- (Skratt) Jag köper frågan, men det var inte så han ställde den riktigt. Egentligen ringde han och frågade om jag som en av de äldre ville komma och vara med. Jag kände att jag absolut kunde göra det, det var inga problem.
Du var inkallad också i somras. Minns du senast du spelade i landslaget?
- Var starten den senaste, eller gjorde jag något inhopp efter det?
Belarus är ju den, du startade och gjorde mål, ni vann med 4-0, sedan fick du lite skadeproblem och föll ifrån på något sätt?
- Precis, det var marssamlingen innan mästerskapet skulle börja. Då drog jag ljumsken med landslaget på en skottövning. Efter det var jag borta i totalt åtta månader. Med all rätt kom det fram ganska duktiga fotbollsspelare under den perioden också, så det var inga konstigheter egentligen från min sida. Det var mer realistiskt tänkt.
Du var med när Janne Andersson tog över 2016 och var ständigt med i truppen under VM-kvalet när de kvalade in. Hur var känslan att vara med hela vägen men missa festen på grund av skada?
- Först och främst var det otroligt att vara med hela resan. Sedan var det självklart tråkigt att missa avslutningen, speciellt med Italien-matchen och allt. Det är klart att det var otroligt tråkigt. Men på det stora hela är jag tacksam över att jag fick vara med på den resan.
Hur kände du när du följde VM i Ryssland och du ändå hade varit en del av det?
- Som du säger, man tänkte att man kunde ha varit där. Men i fotboll är det så svårt att tänka så. I fotboll handlar det mycket om att tänka på nutid och vad som kan komma framåt. Just där och då hade jag så klart tankarna att det hade varit otroligt häftigt att vara med.