Under söndagen väntar derbyt Djurgården-Hammarby på klubbarnas gemensamma hemmaarena, Tele2.
En som jobbar med det från Hammarbys sida är klubbens säkerhets och evenemangsansvarige Göran Rickmer.
Han har en lång och gedigen erfarenhet av svenska fotbollsläktare och efterlyser en moralisk diskussion kring hur vi ska ha det på svenska arenor där det varit rejäla oroligheter vid några tillfällen.
- Vi har ju en tendens, det gäller inte bara idrotten utan samhället i stort, att vi hela tiden tycker att någon annan ska lösa det. Vi människor är ju i grunden, uppenbarligen, så att vi tror att allt är så enkelt. Jag brukar ofta säga det när jag är ute och föreläser om evenemangs- och säkerhetsfrågor, om det vore så enkelt att jag kunde sätta upp skyltar där det står "du får inte" och alla följde den, då skulle jag bara tillverka skyltar och sedan vara arbetslös. Det fungerar inte så i praktiken, säger Rickmer i podcasten Lundh.
- Jag tror att supporterkulturen över lag, även i Sverige, är en subkultur på ett sätt. Men sedan finns det jättemånga människor som vill se fotboll. Jag tror att det är viktigt att vi också har en diskussion om hur vi vill ha det. Hur vill jag ha det när jag går på fotboll? Vill jag ha ett fotbollsarrangemang där vi har höga staket, stora säkerhetsavspärrningar, mycket polis och ordningsvakter, eller vill jag gå dit och uppleva en jävligt skön atmosfär och se på fotboll?
När du nu senast pratade om det här, bland annat sa du "Testa att gå till matbutiken, ställ dig vid köttdisken i bar överkropp, kasta plastmuggar omkring dig och skrik 'hora' till folk". Det låter ju inte så trevligt på läktarna, om det är så, jag vet ju också att det kan förekomma. Jag är också på allsvenska matcher och hör liknande.
- Jag tycker att det är en viktig diskussion. De som skriker om 51-procentsregeln, jag tycker att det är bra att vi har 51-procentsregeln i Sverige, men jag tänker också så här, ska vi ha 51-procentsregeln och ska vi ha en demokratisk process, så ska man också vara ödmjuk inför den, värna om den och ta hand om den. Det är likadant med supporterkulturen på läktaren, det här handlar i mångt och mycket inte om den där 18-åriga killen som har maskeringen på sig. Jag tycker att om man är i en viss ålder så förväntar jag mig att man testar reglerna och tänjer på dem.
- Jag tror snarare att det är den vuxna världen vi är inne på. Om den vuxna världen inte kan bete sig inne på ett fotbollsarrangemang och det här är inte bara storklubbar, det är överallt. Jag ser på alla Hammarbys matcher på hemma- och bortaplan och har nog sett på alla arenor i superettan och allsvenskan och andra obskyra städer också, så är det ett beteendemönster som vi skapar därinne på arenor när det händer någonting, som i sin tur påverkar de där som kan gå över styr och för mig så måste man också våga ha en diskussion. Vill vi ha en frihet inne på läktaren, där vi inte ska ha höga staket och inte ska ha poliser, då måste vi också ha ett beteendemönster utifrån det.
Hur landar det, när du säger det?
- Jag tycker att majoriteten tar det bra. Sedan finns det alltid de där att det inte är hela världen. Det kan man tycka, men för mig är det hela världen. För mig så är det en arbetsmiljöfråga och det är inte ett beteende som är accepterat, alla människor gillar det inte. Jag tror att kollektivet måste bestämma hur vi ska ha det på fotbollsarenorna. Vill vi ha frihet, då ska vi också ta ett ansvar. Du kan inte ha frihet där du väljer att trycka ner andra människor och sedan inte tro att det finns repressiva åtgärder för det, ett sådant samhälle finns inte.
Även om du tycker det är lugnare idag jämfört med tidigare så har det varit en del incidenter senaste året. Det var ett derby på Friends Arena mellan AIK och Hammarby, där de slogs öppet på läktaren. Är du rädd att villkorstrappan är på väg tillbaka, att polisen behöver göra mer?
- Nej, inte just nu, det tror jag inte. Men jag tror också att man ska vara extremt ödmjuk. Jag brukar ofta säga att under långa perioder handlar det inte om att utveckla svensk supporterkultur, det handlar om att försvara den. Den är ifrågasatt och ibland så bränner den sina egna skepp också. Jag tror att det är extremt viktigt att vara ödmjuk, man måste förklara för alla. Jag kan säga att svensk fotboll idag, om man tittar utifrån europeiska mått, så har vi i svensk fotboll lyckats extremt bra, trots de avvikelser och händelser som har skett.
- Tittar man ute i Europa och det som Uefa kommunicerar just nu så har man jätteutmaningar. Sedan är det alltid svårt att mäta sådant som inte har hänt, men tittar man på det så kan man säga att svensk fotboll inte har lika eskalerade ordningsstörningskurva som övriga Europa, så på det sättet har vi lyckats bra. Sedan kan man aldrig vara nöjd med att människor beter sig som de gör på läktarna. Så jag är inte orolig för det, men jag tror att om det fortsätter på det här sättet som man gör nu, så finns det en stor risk att den kommer tillbaka, därför att man inte har några alternativ.
Vad får du för återspel från myndighet och polis och så som du är i kontakt med?
- De tror ju på den strategi som vi har idag och den ger effekt så att de är nog rätt nöjda med det. Men jag tror att det är viktigt, och det här är för mig inte en myndighetsfråga, det här är en fråga för idrottsrörelsen över lag. De här problemen, nu pratar vi allsvensk fotboll och superettan kanske, men de här problemen finns i ishockey och bandy och var man än kommer. Du kan ju gå ner på ganska låga… Du kan ju gå ner på damer, eller på flick- och pojkmatcher, så kan du hitta föräldrar som har ett beteendemönster som aldrig skulle vara accepterat på ett föräldramöte i skolan. Jag tror att den diskussionen måste vi våga ha, för mig handlar det moraliska värderingar. Alltså, varför är det här beteendemönstret accepterat här borta, men inte här? Och det kan bara vi som är på arenorna diskutera, man kan inte peka på den där lilla gruppen som gjorde felet. Vi andra sätter de moraliska reglerna.
Hur får man in det civilkuraget, att man ska säga till sin granne på Tele2 Arena, att "gör inte så här"? För man kan misstänka att man drar sig för det.
- Absolut, men jag tror att då har man dragit det ytterligare ett steg. Man kan ta händelsen senast. Det är inte så att det står.
Händelsen senast var i samband med matchen mot Häcken, där det kastades in grejer.
- Ja, när vi hade avbrott i matchen då för att det kastades in grejer och folk skrek och betedde sig. Och för mig så blir det där att... Ibland måste man, och det här kan det bli en filosofisk diskussion. Vi vet att det spelas fotboll inne på en fotbollsarena, vi vet att fotboll handlar om känslor och då blir jag så här, om jag med i en grupp som är publik, om vi står och har ett beteendemönster där vi står och ogillar till exempel linjedomaren och skriker och låter, så byggs det upp en miljö som skapar en acceptans för ytterligheter. Och den här killen, det är oftast killar som gör de här grejerna, till 99 procent, han hade kastat in den där ölen om folk inte hade haft det beteendemönstret. Han dras med i det här. Det handlar inte om att säga till honom, för då har han redan kastat.
- Vi ska skapa en miljö som gör att människor inte tar de här korkade besluten. Det kan låta lite flummigt och därför tror jag att man måste ha en diskussion. Jag tycker att vi klubbar gör det ganska enkelt för oss, vi har en tendens att alltid peka på någon annan, antingen så säger man "titta vad han gjorde" eller "kolla på det där". Men vi diskuterar aldrig den här moraliska acceptansen för hur vi vill ha det på fotbollen.
Är det en risk för svensk fotboll att man skulle tappa en del av publiken?
- Ja men det är väl klart. Om majoriteten av publiken vill att det ska vara stimmigt och stökigt så kan vi lägga ner fotbollen, för vi kommer inte kunna fortsätta på det sättet, då får vi en villkorstrappa. Så det faller på sin egen orimlighet. Jag hävdar att majoriteten av publiken vill att det ska vara atmosfär och stämning, till viss nivå, och då måste den sätta ribban. Vi vet ju att det finns de som tycker att ytterligheterna är bra. Men jag är övertygad om att majoriteten av publiken inte vill ha det. Det visar nämligen historien, därför att då slutar de gå på fotboll och det är deras effektiva sätt att berätta att de inte gillar någonting.
Men om du pratar om unga människor, min bild är ju att om man går på fotboll i storklubbar så är det ju många som också är äldre. Vår generation och neråt, som har gått i alla år, uppenbarligen är det inte givet att de är emot det här.
- Jag tror också att man ska titta på den tysta massa, om man ska kalla den för det, som inte pekar på de där. Det är det jag är ute efter. Hur kommer det sig att vi har skapat en acceptans för ett beteendemönster. Det vore enkelt att säga att det är de här nya 18- eller 15-åringarna som gör det här, men det är ju inte det. Det är för fan människor i min ålder och då undrar jag hur vi har hamnat där och att vi inte har en diskussion om det. Vi har jättemycket diskussioner om allt annat, vi har haft diskussioner om villkorstrappan, diskussion om huligangäng, diskussion om bengaleldare, men vi har inga diskussioner om ett beteendemönster som finns där på läktaren lite överallt.
- Jag tror att det är för att det blir jobbigare, då kan vi inte peka på någon annan, utan då kan vi bara gå till oss själva. Här kan inte heller klubbarna peka åt ett annat håll, för vi klubbar har också accepterat att det här har skapats.