Mattias Svanberg har sakta men säkert etablerat sig i Bologna. Under lördagen stod han för assisten till segermålet när Bologna slog Cagliari med 3-2 vilket var fjärde startmatchen i rad. Parallellt håller 21-åringen på att försöka etablera sig i landslaget – och hoppas givetvis vara med i onsdagens presentation av landslagstruppen, även om han inte hört något.
- Nej, det vet jag inte. Men jag hoppas det, säger Mattias Svanberg i podcasten Lundh.
Du debuterade mot Färöarna i samband med att Sverige hade nått EM i november ii fjol och gjorde mål. Hur var den känslan?
- Det var så klart väldigt skönt. Jag visste redan innan matchen, när vi vann mot Rumänien borta, att det var klart. Då fattade jag att det fanns rätt bra chanser att jag skulle få spela nästa match. Man försöker bara förbereda sig så mycket som möjligt på matchen. Färöarna, man vet att man ska vinna den matchen. Att få göra mål också är framför allt en extra lättnad.
Du beskrev att du ganska snabbt i Malmös A-lag kände att du hängde med. Hur är det att komma till A-landslaget och vara med på träningar, hur känner du att du hänger med där?
- Bra. Det är absolut inga konstigheter. Nu känner jag också alla spelarna, men tänker man på första gången så kollar man lite på de bättre spelarna och de som spelar i de stora klubbarna och försöker se vad de gör, om de gör något annorlunda eller hur de beter sig. Men på det stora hela är alla sig själva, de är trevliga och det känns väldigt avslappnat. Det är skönt att komma till en sådan miljö, särskilt i början.
Hur nervös är man när man tar klivet upp där?
- Inte så mycket. Jag var mer nervös för att jag skulle sjunga efter matchen än att spela själva matchen. Fotboll är det jag kan, på planen har jag aldrig känt något tvivel över mig själv. Man är där av en anledning. Man måste bara intala sig själv det. Man är inte där för att man vunnit på lotto, man är där för att man har blivit kallad av tränaren.
Vad sjöng du den kvällen efter Färöarna i Scandic Parks källare?
- ”Stand by me”.
Satt den?
- Nej, verkligen inte. Jag fumlade på orden och tappade melodin. Men det var kul.
Om man ser till landslaget nu så vann ni mot ryssarna, men sedan fyra förluster i Nations League, visserligen mot tufft motstånd. Ska man inte spela mer defensivt eller mer offensivt – hur ser du på det?
- Hade vi tagit poäng hade det inte varit några konstigheter. Vi hade kunnat förlora alla matcher även om vi spelat defensivt, då hade det nog varit ännu mer rubriker. Nu försökte vi i alla fall utnyttja det vi är bra på och visa att vi kan. Vi vet att vi kan spela ett defensivt försvarsspel, men vi har fått in kreativa spelare, då tycker jag att vi ska försöka gå på våra styrkor mer. Vi har gjort bra matcher, men det är bara resultaten som fattas. Vi ska försöka ta så många poäng som möjligt på matcherna som är kvar.
Det ligger ett EM som hägrar. Vilken position passar för dig? Ska du in och knuffas med Albin Ekdal och Kristoffer Olsson?
- Ja, som jag ser det nu är det där jag känner mest. Men det är som vi var inne på innan med Malmö, när det är en start på något kan det också bli så att man kommer in på en kant. Jag fick spela en halvlek som högermittfältare mot Ryssland, det var inga svårigheter eller problem där heller. Det är bara bra att man kan konkurrera på andra positioner.
Jag gissar att Janne Andersson är en tränare man kan prata mer med än med Sinisa Mihajlovic (Bolognas tränare). Vad säger förbundskaptenen till dig?
- På det stora hela att jag ska visa vem jag är. Inte gå ut och försöka spela som någon annan spelare, vara den spelare man är och inte tänka för mycket. Gör jag det jag gör i klubblaget kommer det att gå bra.
Vad krävs för att du ska vara bland de 23 spelare som åker till EM?
- Att jag får hålla mig skadefri fram till dess och spelar i klubblaget.