När Muamer Tankovic var 16 år stod det klart att han skulle lämna Sverige för spel i den engelska klubben Fulham.
Året var 2011 när han satte pennan mot pappret och skrev på för klubben. Fulham var då i Premier League och Tankovic mål var tydligt - att lyckas spela sig till en A-lagsplats.
Det var en omställning på flera sätt att byta den svenska fotbollen mot den engelska, men trots att det är få som klarar steget tvekade han aldrig.
- För mig fanns det inga tvivel alls, det var raka vägen upp. Jag tvivlade aldrig på mig själv och har aldrig gjort det heller. Familjen har aldrig tvivlat på mig och inte min agent heller. Så för mig fanns inga tvivel alls.
Du är en av många unga spelare som lämnade Sverige, du satt på bänken i IFK Norrköping och fick aldrig speltid, så du gick till Fulham. Hur resonerade du där?
- Jag behövde ta ett steg där jag skulle lämna mitt hem och mina kompisar för att kunna utvecklas bättre. Jag tycker själv att jag gjorde rätt val att gå utomlands för jag utvecklades otroligt mycket som fotbollsspelare och som person. När jag tog klivet till Fulham var det väldigt kul, spännande och lärorikt.
Väl i Fulham gick det snabbt för talangen. Redan säsongen 2013/14 gjorde han sin Premier League-debut.
- Jag började spela för U16, sedan gick jag vidare och spelade för U18 och gjorde det bra där, vann skytteligan, spelade för U21, vann skytteligan där också, och sedan kom det en ny tränare till Fulham i René Meulensteen som trodde väldigt mycket på unga spelare och ville ge unga spelare självförtroende. Han tyckte att jag var tillräckligt bra för att spela för A-laget, så han tog upp mig och jag fick sitta med i omklädningsrummet med de andra spelarna.
Hur var känslan då?
- Det är en otrolig känsla. Det är något som man tänkt på hela tiden, det är det som man vill. När jag stack till Fulham var mitt mål att spela för A-laget. Jag visste att jag är ung då, men inom två-tre år skulle jag inte vara lika ung och därmed redo. Det var så jag kände då.
Hur många av de som du började med i Fulham, som då plockade in talanger från hela världen, är på gång inom elitfotbollen?
- Inte många alls, faktiskt. Moussa Dembele som spelar för Celtic. Sedan Cauley Woodrow och Emerson Hyndman. Jag tror att vissa har slutat spela. Det är helt sjukt hur fotbollen kan gå. Ena dagen är man världens talang och den andra spelar man inte fotboll längre. Det är konstigt när man tänker på det, men sådan är fotbollen.
Den framstår som ett väldigt litet nålsöga som man ska igenom för att överleva.
- Så är det, absolut. Man måste ha lite flyt med sig och någon som tror på en. Självförtroendet betyder mycket. Man måste kunna utvecklas och få speltid. Det är fotboll 24/7 och vissa pallar inte med det. För man missar väldigt mycket också i en ung ålder, fritiden, det roliga med grabbarna, tjejer och allt möjligt. Jag tror att det är många som vill passa på att göra det istället för att fortsätta med fotbollen.
Hur var förutsättningarna för en ung spelare att utvecklas i Fulham jämfört med Norrköping?
- När man är utomlands så andas och äter man fotboll. Det är fotboll 24/7. Man kommer in till träningsanläggningen, käkar frukost tillsammans… Det är som ett jobb. Man kommer dit 9 på morgonen och åker hem klockan 15. När man kommer hem pratar man fotboll med de som man bor med och kollar på fotboll. Men om jag hade stannat kvar i Norrköping hade jag haft min familj och mina kompisar. Man har fotbollen när man är där, men när man kommer ut från fotbollen har man en helt annan värld. I Fulham var det fotboll hela tiden.
Finns det inte en risk att det blir för mycket fotboll?
- Jag älskar fotboll. Jag dör för fotbollen, jag kan inte göra något annat. Jag ser inget annat. Fotbollen är allt för mig. Så för mig var det perfekt. Att andas och äta fotboll – det var perfekt för mig.
I England pratar man mer och mer om att spelare kommer upp och tjänar för mycket pengar och blir för fixerade på andra saker som bilar och väskor. Hur många sådana har du sett, som har gått bort sig så?
- Det var en i Fulham som var den kanske största talangen som klubben någonsin haft. Han var vänsterback, och när han fick sitt A-lagskontrakt minns jag att han köpte en Range Rover, väskor, klockor och allt möjligt, och det var utgångar varje helg. Det blir så, vissa människor tappar det totalt. Men om man får lite stöd utifrån som kan pusha dig och förklara för dig hur det går till, att man inte ska slösa alla pengar direkt, så tror jag att man kan hantera det riktigt bra. Men det finns också folk som bara släpper loss.
Vem har hjälpt dig med det?
- Mina föräldrar, väldigt mycket. De pratar alltid med mig om att jag ska spara pengar och inte slösa allt. Jag har fått mycket hjälp hemifrån.