I vår ska Svenska Fotbollförbundet få en ny ordförande. Valberedningen har presenterat fyra personer som nominerats till uppdraget; Birger Jonsson, Annika Grälls, Jens T Andersson och tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt. Även Tommy Andersson och Caroline Waldheim är nominerade.
I en exklusiv intervju med pocasten Lundh berättar nu Waldheim om sin vision att bryta mansdominansen på ledande positioner inom svensk fotboll
SvFF har haft en lång rad av herrar. Vi ser nu Lise Klaveness i Norge, och även i England och USA kvinnliga ordförande. Vad hade det betytt om man hade fått en kvinna som ordförande?
-Jag tror att det betyder jättemycket, faktiskt. Det är ett av skälen till att jag kandiderar. Inte så mycket för att det skulle bli jag, utan för att jag faktiskt skulle kunna bidra med en annan bild av svensk fotboll. Som du säger är fotbollen, och även idrotten i stort, väldigt mansdominerad, framför allt bland de vi ser i media som uttalar sig kring fotboll och idrott. Det är ofta män. När jag jobbade med Gabriel Wikström deltog jag på många möten med idrottsrörelsen, det var inte sällan jag var ensam kvinna på de mötena. Jag tror att det betyder jättemycket för att bli förebild och för att helt enkelt visa en annan bild och använda ett annat språk. Jag har andra erfarenheter, säger Caroline Waldheim i podcasten Lundh.
Vad är skillnaden på ett manligt och ett kvinnligt ledarskap?
- Jag tror framför allt att det handlar om signalen och värdet att visa att det finns olika personer som kan företräda en så stor organisation som svensk fotboll ändå är. Jag tycker att det är dags för en kvinna. Det brukar jag tycka i de flesta sammanhang där det inte har funnits några kvinnliga ledare. Även om jag kanske inte skiljer mig så mycket i mitt ledarskap mot män så är bara uppenbarelsen av mig och andra kvinnor en bild och en signal till omvärlden. Det i sig tror jag är viktigt.
Senaste valet gjorde att Svenska fotbollförbundets styrelse har fler kvinnor än män. Samtidigt är det lätt att identifiera att Karl-Erik Nilsson var ordförande, Bert Andersson var vice ordförande och Håkan Sjöstrand var högsta tjänsteman, så även om styrelsen var balanserad till kvinnornas fördel så var det tydligt att makten fanns hos männen. Det har inte heller funnits någon mångfald hos styrelsen. Hur ser du på det och de utmaningar som har varit för fotbollförbundet?
- Det är viktigt att man visar en mångfald, både mellan kvinnor och män. Precis som du säger är det framför allt männen som företräder svensk fotboll i dag i media framför allt. Vad gäller jämställdheten så är styrelsen jämställd på det sätt som går, även om de som sitter på den yttersta makten faktiskt är män. Vi såg samma sak i politiken en gång i tiden när vi började med varannan damernas på Socialdemokraternas listor. Då blev de rent matematiskt jämställda, men det dröjde faktiskt ett val eller två innan det var lika många kvinnor som män på första platserna. Det var första valet nästan bara män som var överst på listorna. Lite så är det kanske också i svensk fotboll i dag. Så jag känner att vi har ett behov av att även våra främsta företrädare ska kunna vara kvinnor. Och vad gäller mångfaldsfrågan så har vi ju rejäla utmaningar, inte bara i styrelsen utan i svensk fotboll generellt. Jag tror inte att vi hittar många med utomnordisk bakgrund om vi tittar på distriktsstyrelsen, till exempel.
Hur löser man det?
- Man måste ställa frågan, man måste öppna ögonen, man måste ut och träffa folk, man måste ta initiativ, valberedningarna behöver utbildas, vi behöver skapa möjligheter för människor som inte finns i våra beslutande organ i dag att ta plats där. Vi behöver kanske anpassa våra egna mötesformer delvis. Men jag tror framför allt om att vi måste ställa frågan till folk.
Vilka tre frågor tycker du är viktigast för en ny ordförande?
- För mig handlar det om att fokusera på att stärka relationerna mellan distrikt och föreningar. Jag tycker att vi behöver samarbeta bättre, vi behöver ha mer gemensamma målbilder från förening till förbund och från förbund till förening. För mig är det absolut viktigaste fokuset. För mig, som kommer från den värld jag kommer, tycker jag även så klart att fotbollens arbete i samhället är av största vikt.
Waldheim fortsätter:
- Vi är en stor organisation, vi vill och vi ska ta ansvar i samhället, och vi ska finnas med och göra det. Sedan tycker jag att vi måste se till att alla kan spela fotboll på sina egna villkor och de förutsättningar som finns. Det kan inte vara okej att en 13-årig kille eller tjej i svensk fotboll i dag måste lägga av för att man inte får plats i laget, för att man inte blir uttagen. Jag tycker inte att vi kan acceptera det. Alla måste kunna spela fotboll på det sätt som man vill. Det handlar givetvis om att skapa resurser och förutsättningar för det, alla frågor hänger ihop. Men för mig är det viktigaste att vi skapar relationer med distrikten som kan leda till att vi får en hållbar fotboll i hela landet.