Sett till firandet efter 1-0 mot Gefle är det inte utan att man undrar hur det blir på Gamla Ullevi om AIK plockar hem SM-guldet? Alla AIK-spelare. Några barn. 1000-tals fans. Och tränare.
Alla var de tokglada efter 13:e uddamålsvinsten för säsongen, och det kändes som de kunde stå kvar kring Norra Stå ett bra tag.
Givetvis förståeligt att de var överlyckliga efter en slitsam eftermiddag för alla nerver i AIK-land. Trots stor dominans och ett övertag i alla mätbara kategorier (skott, bollinnehav, hörnor, frisparkar…you name it) så saknade man målet.
Klockan närmade sig 70 minuter på Råsunda och i Göteborg och Borås satt nog många och njöt av att Gefles mänskliga Berlin-mur höll tätt.
Då klev Gabriel Özkan in i matchen. Skottfintade med högern och skapade utrymme för sin vänsterfot när han klev in i planen.
Den förre BP-talangen tog i så man nästan hann bli rädd att han skulle bli skadad igen, men istället blev det ett vasst avslut som smet in i bortre hörnet bakom Mattias Hugosson, och 1-0 var fakta.
Urban Hammars och Pelle Olssons Gefle försökte resa sig och flyttade upp, men egentligen var det aldrig någon fara. 2009 års svartgula backlinje håller grymt hög klass under ledning av den holländske försvarschefen Jos Hooiveld.
De höll rent och hjälpte Daniel Örlund att ta hem årets 16:e nolla.
Att AIK vann var rättvist. Och på sitt sätt imponerande. Inte så mycket sett till hur spelet såg ut utan sett till tålamodet, trycket och tajmingen.
Det blev aldrig panik över AIK-spelet trots att målet dröjde. AIK:arna jagade och pressade Gefle-spelarna för att få det där segermålet. Och det var rätt läge när Gabriel Özkan ersatte Daniel Tjernström och tätt därefter tryckte in 1-0.
Guldstriden är verkligen inte avgjord, tror det blir kamp ända fram till sista omgången 1 november. Men det är ingen tvekan att det blir ångestladdat för ett skadedrabbat IFK Göteborg att åka till Malmö och ställas mot allsvenskans formstarkaste gäng (fem raka segrar och 16-2 i målskillnad) och vara tvunget att ta poäng för att inte släppa i väg AIK.
Glad att jag inte har hjärtat i någon av klubbarna, för det kan fan inte vara nyttigt att slitas mellan hopp och förtvivlan på det sätt man görs om man är supporter. Bara en missad målchans får ju pumpen att öka takten.
Istället njuter jag av att guldstriden långt ifrån är över och ser fram emot att följa den ända in i mål - och sedan ska jag njuta av desserten i form av en cupfinal mellan, ja just det: IFK och AIK.
*****
Stefan Ishizaki kan det här med att falla. Ett makalöst billigt filmande gav Elfsborg tre poäng mot Trelleborg.
Men guldtåget har gått för Elfsborg, det handlar om en plats i Europa.
*****
Jorgé Ortiz borde ha fått rött kort. Den armbågen var riktigt ful. Ful och medveten.
*****
Ständigt detta Gais. Nu klarade man 2-2 borta mot Kalmar och Benny Lennartssons insats borde göra honom till högvilt på tränarmarknaden.
KFF får hoppas på en fjärdeplats.
*****
Humor att tidigare TV4-experten Andreas Alm fick kommentera segermålet och bara tokskrek. Han har inte tappat vanan.
*****
Martin Mutumba visade Zlatan-klass när han blev sur för att han blev utbytt.