Efter en knapp timmes spel var det nog fler svenskar än Andreas Isaksson som ville att det skulle ta slut. Målvakten hade precis hämtat ut 4-0 från sitt mål och tyskarna var så där läskigt överlägsna som många hade befarat.
Efter dryga 90 minuters spel var det nog fler tyskar än Manuel Neuer som ville att den svenska offensiven skulle ta slut. Då hade Rasmus Elm krönt den svenska upphämtningen med att skjuta in 4-4 och med mer tid kanske Sverige vunnit?
Nej, det sista är naturligtvis en överdrift. Fast en sak är klar, i idrott går det aldrig att räkna ut någon. För så överlägset som Reus, Klose, Özil och de andra var under en timme var svettigt. De gjorde lite som de ville och att det bara var 4-0 ska Erik Hamrén o Co vara glad för.
Många tusen svenskar fanns på läktaren för de ville uppleva minnena från en tidigare svensk klassiker, under VM 2006. Då Fredrik Ljungberg i matchens slut frälste 50 000 svenska fans och även hemlandet med att nicka in 1-0 på Paraguay, och det var nog egentligen ingen som trodde att man skulle få uppleva något ens i närheten i år.
Och så blev VM-kvalet mot Tyskland ännu värre. Där ett svenskt landslag blev krossat och förintat före paus och där Hamréns inhoppare Alexander Kacaniklic och Kim Källström bara skulle hjälpa till att ordna värdighet och stolthet via en jämnare andra halvlek.
De gjorde mer än så och de var bidragande till att Sverige hämtade upp 4-0 borta mot Tyskland till 4-4 – något som fick Gary Lineker att skriva om sitt klassiska citat om fotboll – och förutom en rejäl boost av självförtroendet så tog man en viktig, viktig poäng i jakten på en plats i Brasilien 2014.
Erik Hamrén tog på presskonferensen upp Zlatan Ibrahimovic tal till spelarna i paus och att det hjälpte till att lyfta laget. Många av de andra spelarna hyllade lagkaptenen efter matchen, och då inte bara för målet och spelet, utan för att han ledde laget.
Vackraste gesten var när Zlatan lade armen om Tobias Sana som precis bränt en möjlighet att skicka in 4-4. Även om lagkaptenen var på väg att ge honom en skopa så fattade han att det är bättre att lägga armen om, och det är värdefulla egenskaper, och själv är jag svag för spelare som hämtar bollen i målet som efter 4-1.
Lagkaptenen påstod att han aldrig gett upp, och det är möjligt att han kände så, och i så fall var han rätt ensam. Flera av de svenska spelarna talade om att de aldrig upplevt något liknande som överkörningen fram till 4-0, och där den första halvleken stack ut, och där tyskarna hela tiden utnyttjade ett lågt men passivt försvar.
Gång på gång lekte sig tyskarna fram genom de svenska linjerna och känslan var att det var juniorer mot seniorer. Det tog inte ens två minuter förrän Behrang Safari hade tvekat på en boll och snabbt hade tyskarna utnyttjat det och Thomas Müller sköt på Isaksson och i stolpen.
Sedan kom Miroslav Klose i läge och det bara small bakom Isaksson. Marco Reus tog sig in straffområdet och hittade målmästaren och han tvekade inte. Det var Klose som ökade på till 2-0 innan mittbacken Per Mertesacker tryckte in 3-0, och det kunde blivit mer.
Sverige, då? Ja, Samuel Holmén hade ett avslut från distans efter en spelvändning och Manuel Neuer tappade bollen efter en hörna. Annars var det trafik i en riktning och det mot svenskarnas mål. Inget fungerade när anfall, mittfält och försvar hela tiden såg ut att hamna fel.
Satsningen på en tokdefensiv med två anfallare bredvid varandra i en mer rak 4-4-2 och där man stod lågt och inte fick aggressiviteten och tajmingen att funka havererade. Istället så dominerade värdarna festen helt, och bjöd inte på något.
Erik Hamrén agerade direkt i paus och tog av Samuel Holmén och Pontus Wernbloom som kanske inte varit mycket sämre än en hel del av de andra, men när Källström och Kacaniklic kom in så kunde Sverige åtminstone få till eget spel på Tysklands halva.
Uppryckningen såg ut att komma av sig när Mesut Özil utökade till 4-0 och det trots att Isaksson räddat ett friläge. Målvakten berättade efter matchen att han där och då bara hoppades att det inte skulle bli fler tyska mål, och att det skulle stanna vid 4-0.
Några minuter senare startade det som kommer att bli en svensk fotbollsklassiker. Kim Källströms precisa inlägg hittar Zlatan och han skallar in reduceringen 4-1 och bara några minuter senare är det Källström som finner Mikael Lustig med en snygg pass och högerbackens skott kan inte Neuer hålla.
Två mål på drygt två minuter ger energi till svenskarna, och dessutom märker de att tyskarna börjar bli nervösa. Inte minst i den tyska backlinjen och i målet, och tätt därefter är Mikael Lustig nära 4-3 efter en hörna och det ger nytt hopp. Det dröjer tolv minuter, sedan bryter Kacaniklic in och hittar Johan Elmander: 4-3.
Känslan på Olympiastadion skiftar även på läktarna. De svenska fansen som varit rätt tysta efter den kraftfulla tyska starten – och som speakern inte fick liv i under pausen – hörs plötsligt rejält. Just där och då var fansen och laget jävligt starka tillsammans.
Sverige trycker på för en kvittering och när Tobias Sana skjuter över i fritt läge börjar jag snickra på krönikan jag ska lämna så snabbt jag kan efter slutsignalen. Det handlar om hjälteläget vi alla spelat upp för oss själva och som min generation läste om i Buster och som dagens unga upplever på Fifa 13, och att Sana aldrig lär glömma den missen.
Även om Sverige inte ger upp så börjar klockan göra det och det är bara sekunder kvar när Källström fångar upp bollen och får in den till Zlatan som i duell med en tysk back får se den rinna bak mot Rasmus Elm som är så trött att hans enda tanke är att få bollen på mål.
Ruset och vrålet från publiken efter 4-4 var lika mäktigt som den där dagen i juni 2006 när Ljungberg frälste nationen. På twitter, på telefonen och i mejlen kokar det. Det omöjliga har blivit verklighet. Den galna och sjuka upphämtningen är verklig.
I England skriver Gary Lineker om sitt klassiska citat om fotboll och tyskar och det var helt enkelt en historisk kväll där få, om ens några, kunde förklara vad som skedde när Sverige gick från underläge 4-0 till 4-4 mot Tyskland i Berlin. Det ska inte hända – och det var så att man fick nypa sig i armen. Hårt och flera gånger.
****
En viktig poäng för Sverige och dessutom ingen raserad målskillnad som avgör i VM-kval före inbördes möten. Playoff om en plats i VM kom definitivt närmare och det går inte att ge upp förstaplatsen, men Hamrén måste få bättre styr på försvarsspelet. Hörde att Ralf Edström föreslagit Hasse Backe som en resurs. Ingen dum idé.
****
Klart att tyskarna släppte in Sverige i matchen när de slutade spela, men det är i så fall deras misstag. Starkt av Zlatan o Co att inte ge sig.
****
Jogi Löw ska nog akta sig för tysk press den närmaste tiden. Kritiken efter EM-fiaskot hänger kvar och just försvaret har fått kritik – och att då släppa in fyra mål. Ja, ni fattar.
***
Sveriges restprogram: 22 mars Sverige-Irland, 7 juni Österrike-Sverige, 11 juni Sverige-Färöarna, 6 september Irland-Sverige, 10 september Kazakstan-Sverige, 11 oktober Sverige-Österrike, 15 oktober Sverige-Tyskland.
Sett till att både Österrike och Irland slog Kazakstan och Färöarna med större siffror än Sverige lär det bli kamp.