Lördag eftermiddag i Jönköping kan Assyriska ta ännu ett steg mot allsvenskan. Dit klubbens passionerade fans och ledare längtat ända sedan gästspelet 2005 havererade fullständigt och klubben närmast imploderade, och säsongen därefter rasade klubben ner ännu ett pinnhål på den svenska fotbollsstegen.
Nu krävs bara en poäng till.
För mig lockar ett laddat dubbelmöte med antingen Hammarby eller Djurgården i början av november, där det blir lillebror vs storebror.
Även om det ser ut att bli ett returmöte med Örgryte från 2004 då Öis blev för svårt men Örebro SK åkte ut efter att man inte klarade elitlicensen. Fast bara att ha ett allsvenskt kval inom räckhåll för tredje gången borde vara ett lyft för Assyriska.
Sett i ljuset av det är det rätt udda att för bara en månad sedan var det dags för ännu en kickad tränare. Assyriska sparkade Robert Johansson och tog in en ny kraft att lyfta laget. Fast det handlade inte om att hänga kvar i serien – utan att kliva uppåt.
När Johansson fick gå så tog Conny Karlsson över uppdraget att föra den 35-åriga Södertälje-klubben upp i allsvenskan.
Conny Karlsson, som var i klubben 2003-2004, blev därmed den 16:e tränaren att leda klubben under de senaste tio säsongerna. Ett tränarsnitt som inte går att förklara.
Även ett skiftande som gör det uppenbart varför framgången aldrig varit vare sig långvarig eller ihållig för Assyriska.
Ordet kontinuitet, som många framgångsrika fotbollsledare gärna slänger sig med, är långt från den klubben, eller?
”De snackade också om kontinuitet när jag tog över för mindre än ett år sedan”, säger Robert Johansson och skrattar gott. Den kickade Assyriska-tränaren har fortfarande inte förstått varför han fick sluta. Klubben var tre poäng från allsvenskan när skiftet kom.
”Om vi ändå hade varit på väg att åka ur serien, då kanske jag förstått och det hade varit mer naturligt att byta”, säger Johansson per telefon. ”Men det är passé för mig, jag kan inte påverka det.”
Inget snack om att Assyriska har en enorm potential. Engagemanget och passionen kring klubben kan man gå långt på och det ger resurser, och utan de delarna hade klubben inte (i princip) prenumererat på en plats i Sveriges nästhögsta serie det senaste decenniet.
Visst har det funnits dippar, men också ett kort allsvenskt gästspel.
Problemet är att det finns för lite tålamod att bygga allt som en framgångsrik klubb behöver. Organisationen blir lidande. Långsiktighet är inte något man kan stava till om man kickar årets nye tränare trots att han fått med laget i toppstrid utan skadade nyckelspelaren Göran Marklund.
Givetvis har inte jag följt alla träningar som Robert Johansson hållit – men en klubb som snittat 1,5 tränare per säsong har låg trovärdighet.
Visst är det skillnad på Kalmar FF och Assyriska FF, rötterna är annorlunda och därmed också kulturen och med det följer arbetssätt, men troligen hade superettan-klubben vunnit mycket på att snegla på den typen av klubb för inspiration.
Klubbens ledare borde ge en tränare möjligheten att bygga en bas av spelare som år efter år kan få sätta en spelidé och utveckla den.
”Det har varit stor rotation både bland tränare och spelare år efter år, och ingen har fått bygga på sikt”, säger sparkade Robert Johansson.
”Varför? Jag önskar jag visste svaret på det, men det gör jag inte.”
Kanske är det engagemanget som slår över och därmed svårt att låta någon eller några leda klubben – istället vill alla påverka och tycka till.
För charmen i att träningarna besöks av massor av fans och att alla kring klubben vill snacka om hur laget ska spela och hur spelarna ska uppträda har garanterat en baksida. Utan att ledarna kring klubben orkar stå upp mot det och själv håller sig till en linje så lär berg-och-dal-banan fortsätta för klubben, och det blir svårt att både ta sig upp i allsvenskan och även etablera sig där.
För det kan inte vara nyttigt att ha en tränare som resonerar på följande vis:
”Man visste ju att det var ganska lätt för klubben att besluta att man ska få sluta, kanske är det därför som jag inte är så besviken. Jag vet ju vad jag gjorde med gruppen varje dag.”
Och utan hans arbete hade inte Assyriska varit på väg upp i allsvenskan.