Om Tyskland har ett bragdguld som Sverige har i form av Svenska Dagbladets pris så borde det nu vara vikt för Bayern München. Vändningen mot Manchester United på Old Trafford var en mäktig insats.
Totalt utspelade långa stunder av första halvlek och där Gibson, Nani och Nani såg till att göra 1-0, 2-0 och 3-0. Dessutom hade United lägen på fler mål. Det var bara ett lag på planen.
Ändå var det Bayern Münchens spelare som firade 3-2 förlusten när slutsignalen gick. De två bortamålen räckte till en plats i semifinal mot Lyon och Kim Källström. Holländaren Arjen Robben avgjorde genom att trycka in andra målet efter ett direktskott på hörna, och det efter en period när det tyska laget fullkomligt belägrat United.
För efter Ivicia Olic påpassliga reducering i slutet av första halvlek reste sig det utslagna tyska laget och fick nytt liv, ny kraft och nya idéer.
Visst kan man säga att Rafaels korkade gula kort, när han drog Franck Ribery i armen fem minuter i andra halvlek, när brassen redan hade ett gult avgjorde matchen. Utan att United varit tvungna att gå ner på tio man kanske aldrig Bayern klarat av att trykca ner United så mycket, samtidigt är det en del av spelet att hålla sig på planen.
Att Alex Ferguson tycker det var typiskt tyskar att försöka påverka domaren är bara löjligt – det är inte något som hänger ihop med nationalitet och Ribery är fransman och han viftade flitigt.
För efter det väntade man bara på ett Bayern-mål och även om United skapade några chanser så var det Bayerns svartklädda lag som ägde matchen och där inhoppande Gomez gav dem tyngd och där Arjen Robben mer och mer kom in i matchen. Efter att man fixat det nödvändiga målet spelade man av matchen på ett iskallt och discplinerat sätt.
Inte var det många eller långa stunder som man lånade ut bollen, i stället spelade man bara av matchen.
Egentligen kan man säga att Manchester United tappade sin plats i semifinalen när Evra, Ferdinand och de andra kollade på bollen i slutet av mötet i München i förra veckan och Olic sprintade fram, snodde bollen och sprätte den i nät till 2-1. Det är den matchen United ska gräma sig över, inte över insatsen på Old Trafford.
För i långa stunder gjorde man en kanonmatch och hade man inte slarvat i första kvartsfinalen så hade det inte varit något problem i den andra heller.
Det finns inte alltid logik eller rättvisa i fotboll, det är resultatet som styr och där visade Louis van Gaal och hans Bayern att man aldrig ger upp oavsett om man är utspelade eller man är efter målmässigt. Bara hur man tog sig vidare från gruppen efter att i sista stund ha pulvriserat Juventus på bortaplan i ett läge när de flesta räknat bort laget.
På samma sätt såg man till att via fler gjorda bortamål slå ut Fiorentina (även då Arjen Robben) och nu Manchester United. Imponerande att hela tiden göra vad som krävs.
******
Kim Källström startade slaget om Frankrike och även om man förlorade det slaget så vann man kriget och gick vidare i Champions League. Häftigt för Lyon som kämpat under så många år för att nå till semfinal och nu äntligen klarade av det. Man har en bra chans att sänka Bayern München och nå finalen i Madrid.
******
Inga engelska lag i semifinal för första gången sedan 2002-03. Naturligtvis bra att de utmanas och inte är givna.
******
Har Sir Alex Ferguson tappat greppet? Nej, hans United kan gå utan en enda trofé i år och ändå så ser jag inte det som att han är passé. Det kommer alltid växlingar och skulle man använda den måttstocken är det få managers som skulle få sitta kvar. Hur kan Rafael Benitez och Arsène Wenger då sitta kvar?
Visst behöver United skifta en del i sin trupp, men det är fortfarande ett av Europas bästa lag.
******
Känslan nu är Barcelona-Bayern i final.
******
Gillar den typen av kupper som United körde med Wayne Rooney även om det inte räckte ända fram.