Danmark knep platsen i VM efter att ha sänkt svenskarna på Parken. Nu är allsvenskans ende VM-resenär på väg att avgöra den allsvenska guldstriden.
Räddningen som Kim Christensen stod för i Malmö kändes ända till Solna.
Länge sedan jag såg IFK Göteborg bli så utspelat. Det allsvenska topplaget trycktes nästan upp på läktaren i Malmö när MFF-spelarna anföll på alla flanker. Ingen zon var fredad när de ljusblå öste på.
Daniel Larssons speed används plötsligt på rätt sätt och han skapade lägen på lägen. Och så här i efterhand måste man undra hur MFF-tränarna länge kunde bänka Guillermo Molins som lekte med Dyrestam.
Därför måste det ha varit helt obegripligt och oförståeligt för de knappa 20 000 åskådarna som lämnade Bank-Stadion i Malmö efter dryga 90 minuters pulserande spel och fortfarande såg en nolla lysa framför namnet Malmö FF.
Danske Kim Christensen njöt antagligen av att se samma nolla. Målvakten stod för en sanslös räddning när Robert Åhman Persson bara skulle skicka in kvitteringen från nära håll.
En handbollsräddning, säger Christensen själv, och rankar den som topp tre. Förbluffande att han gjort parader som kan konkurrera med den. Förstår ännu inte hur han gjorde riktigt.
Givetvis grämer sig MFF:arna, fast det måste ha varit värre för alla AIK:are framför tv:n, och som helst vill åka med bucklan till Gamla Ullevi i sista omgången – och slippa kriga om den.
Nu vann IFK Göteborg i Malmö efter en kollektiv insats som gav vibbar från både 1980-talets Blåvitt och 1990-talets Blåvitt. Tröjfärgen rött var den rätta, för det var klassiskt hårt jobb där kollektivet fick gå före och spelarna kutade och kutade och kutade till dem fick kramp, och då kutade de lite till.
Ingen kan anklaga Rehns mannar för att ha bjudit på finlir, men det handlade om ta tre poäng.
Malmö FF däremot visade up en provkarta på rappt och vasst passningsspel och ägde bollen, matchen och spelet nästan i alla 90 minuter.
Ändå inget mål för Larsson o Co – vi får inte glömma inte Sigurdssons klackräddning via stolpen efter Larssons räd – utan istället fick Blåvitt en chans när Tomas Olsson smög upp och mittfältaren tryckte in 1-0 till det röda blåvitt.
Vilket ödets ironi att den slitande Olsson, som städades ut av Malmö FF för att han var en Tom Prahl-spelare som passerat bäst-före-datum, och sedan gick till IFK och vann ett SM-guld 2007 och nu är på väg att vara med och vinna ett till med IFK Göteborg.
För det är tre omgångar kvar och sett till spelschemat så tippar fördelen över till Blåvitt.
Först väntar två lag som i princip är klara för allsvenskan i form av BP och Halmstad innan det är en ren guldfinal på Gamla Ullevi. Kan inte se annat än att IFK går rent där och har avgörandet i egna fotbollsskor den 1 november.
AIK har Hammarby i derbyt på söndag och Örebro hemma och det ska vara sex nya in – och då räcker ett kryss i Göteborg.
Jag räknar bort Elfsborg för på upploppet darrar varken AIK eller IFK utan vi får den rena finalen på Gamla Ullevi – vilket är en underbar kröning på säsongen.
Vilket gäng som tar det till slut? Ja, jag kan inte vika ner mitt guldtips: IFK Göteborg. Hemmaformen talar för de blåvita och att det blir pyttfest på Kamratgården.
*****
Malmös sportchef Hasse Borg kliver av till årsskiftet. Han gav ett allt annat än nöjt intryck i pausintervjun i Canal Plus. Undanknuffad?
*****
Under en dryg minut fick huvudstadens två andra stora fotbollshopp ett par smällar. Djurgården tappade 1-0 till 1-2 mot Häcken och nästan samtidigt sänkte Halmstads Tim Sparv Hammarby.
Klarar de inte ens en kvalplats?
Nej, det ser knappast så ut, även om Djurgården borde ha avgjort tidigt på Hisingen. Ribban var i vägen och sedan blev man blåst på en straff. Marginaler är en klyscha i många fall men inte när det gäller Dif-insatsen denna måndag.
Hammarbys fria fall fortsätter och att det ska vända mot AIK i derbyt är svårt att tro – laget verkar inte kunna skapa några chanser.
*****
Sven-Göran efter Lars-Roland? Nydanande.
*****
Rami Shaaban skadad igen. Minutkostnaden för honom är inte rolig.