Europas fotbollskungar ska koras lördag kväll. Då är antingen Inter eller Bayern München Champions League-segrare och trippelvinnare och på väg till en segerfest av sällan skådat slag.
Oavsett vilken roll jag haft i klubben – spelare, ledare, supporter eller styrelseledamot – så är det givet att jag velat vara med och fira en triumf, och för mig hade det inte spelat någon roll hur spelet varit.
Holländaren Arjen Robben i Bayern München är i en intervju inför finalen lite kritisk till sin förre tränare José Mourinho (under tiden i Chelsea) som ju nu basar för Inter. Den vasse yttern, som kanske är störst förklaring till Bayerns framgångar, säger att ”som spelare så vill du spela och njuta av spelet, och att det är en viktig del”.
För Mourinho gäller det bara att vinna, det gillade inte Robben som mer uppskattar Louis van Gaal som vill vinna med stil.
Ändå sedan jag kom in i det här yrket så har det varit en vattendelare – de som lägger vikten vid spelet och de som lägger vikten vid resultatet. Det finns ju faktiskt annars vettiga människor som argumenterar för att exempelvis Sverige gärna kan missa en del stora mästerskap, bara man försöker spela en underhållande fotboll.
Fattar inte det – det underhållande är ju att vinna.
Därför kan jag (lite motvilligt, ska erkännas) beundra en arrogant och stöddig kille som José Mourinho där resultaten överskuggar det mesta annat. Det är något i den resultatinriktade cynismen jag blir lockad av.
Facit under hans karriär är mäktigt: sex ligatitlar på åtta år i tre olika klubbar och det kryddat med Champions League, Uefa-cupen, FA-cupen, Ligacupen, Italienska cupen, portugisiska cupen och en del annat krafs.
Dessutom fick Inter väl hård kritik efter semifinalen mot Barcelona, trots allt så gjorde man 3-1 på hemmaplan och med bra spel i perioder, och man hade ingen anledning att inte säkra en finalplats. Det är få lag som kommit till Nou Camp och försökt spela fotboll och firat på hemresan. Varför skulle Mourinho o Co då göra det?
Och apropå sportslighet – FC Barcelona slängde ju på bevattningen när Inter firade finalplatsen.
Naturligtvis vill alla vinna lekfullt, underhållande och sprakande som när FC Barcelona skojade med Arsenal, men det är få lag (läs: i princip inga) som har de superstjärnorna som hanterar det spelet. Verkligheten är sällan sådan, utan istället handlar det om att prestera med vad man har.
Visst, man kan säga att Mourinho haft ett liknande material i Chelsea och Inter men ändå spelar han för vinst för och underhållning sedan. Ja, hans jobb är ju att vinna.
Egentligen gillar jag både Bayern och Inter när de nu går in i Champions League-finalen. Inter har gjort en stor resa sett till att man tappade sin stora stjärna förra sommaren, men såg till att väga upp det med råge med flera smarta värvningar. I dag är Inter mer av ett lag som också blivit starkare i backlinjen (tack vare Lucio) och på mittfältet och där eldkraften från Zlatan ersatts av trion Sneijder, Milito och Eto’o.
Det kanske inte alltid sprakar men det blir resultat av det.
Det tyska laget var på knä i höstas och nye tränaren Louis van Gaal måste ha ställt sig frågan många gånger: ”Hur fan kunde jag ta det här?” Men vändningen borta mot Juventus var en sådan enorm förlösning och därefter har holländaren inte sett tillbaka utan gett de hungriga spelarna förtroende oavsett ålder, prislapp och meriter.
Det har gett ett ligaguld, ett cupguld och nu en finalplats i Europas största turnering, och en vinst där vore en rejäl kröning av holländaren som haft det tyngre efter hans framgångar på 1990-talet.
Risken är överhängande att det blir en låst final och att det häftigaste blir att se firandet efteråt. Alltid en besvikelse för oss neutrala som följer spektaklet.
Men de är där för att vinna och den som är bäst på det är José Mourinho. Därför blir det stora spektaklet att se hur portugisen firar en ny triumf i Champions League.
******
Få hade nog trott eller tippat att ett tyskt och ett italienskt lag skulle göra upp om Champions League. Det är givetvis stort för klubbarna och ländernas ligor som får ytterligare en boost (Bundesliga) och en nödvändig injektion (serie A).
Men hårdare fakta är att det är stålarna som avgör och detta är Tysklands och Italiens rikemän som krigat sig till final efter att ha tagit räkning i olika form under Champions League.
Inter har under lång tid vräkt ut mest pengar och plockat vad man vill i serie A och Bayern kan ju locka till sig vem man vill från konkurrenterna i Bundesliga. Så räkna inte bort La Liga och Premier League ännu.
******
Undrar om Zlatan ens kollar in finalen i ”den där djävla Champions”. Snacka om bittert att Inter är där och han själv missade finalen med Barcelona och han fick se sista tiden från bänken.
Och nu kopplas Zlatan istället ihop med en radda klubbar samtidigt som agenten säger att han inte är till salu.