När skyttekungen Patrik Ingelsten skickade in 2-2 mot Halmstad inför knappa 10 000 åskådare på Örjans Vall i november var det starten på grymt Kalmar-firande.
Klubbens första och historiska SM-guld var fixat. Man kan lugnt säga att då peakade tränaren Nanne Bergstrands målmedvetna arbete med den lilla klubben.
Jämfört med när Nanne Bergstrand tog över ett rätt fattigt superettan-lag 2003 så har mycket förändrats. Förutom SM-guldet är en ny arena på gång och dessutom är ekonomin ovanligt solid. Klubben gjorde en vinst på närmare 15 miljoner och har nu ett eget kapital på 46 miljoner kronor.
Lägg till att intäkten för Patrik Ingelsten (runt 12-13 miljoner) inte är med där – och att Rasmus Elm kan ge ännu mer.
Så det är inget snack om att Nanne Bergstrand och Kalmar gjort en mäktig resa under sex år och det känns verkligen inte som om någon kring KFF är mätt. Snarare verkar Nanne Bergstrand inställd på att fortsätta ta kliv och har ändå försökt att fylla på truppen.
Varför blir det då ingen repris på guldfesten i höst?
Skälen är många och ser man närhistoriskt är det bara Djurgården under 2000-talet som klarat av att försvara ett SM-guld och det en gång. Det är grymt svårt för att försvara tronen - tongivande spelare försvinner och ofta ska man göra ett försök att nå Champions League och det blir för mycket.
Se på IFK Göteborg i fjol som pressade Basel och var nära stålarna i Champions League.
Kalmar har ju tappat rejält i offensiven: Viktor Elm stod för 15 mål och sju assist, Ingelsten för 19+4 och Cesar Santin 9+5. Det är 43 mål och 16 assist. Lägg till Artur Sorin och Patrik Rosengren som dragit.
Även om Nanne Bergstrand ska ha en ny superbrasse på gång och langat in Daniel Mendes, Tobias Eriksson, Daryl Smylie och Lourival Assis så är det för mycket brist på kontinuitet. Just kontinuitet har varit ett nyckelord i hans lagbygge och grunden till framgångarna.
Den nya stora stjärnan Rasmus Elm må förlänga kontraktet med ett år men frågan är om han klarar av att tacka nej till buden som kommer att rassla in sett till hur han utvecklats. Spel i A-landslaget och i U21-EM gör inte intresset mindre för en sådan lirare.
Klarar han att fokusera på spelet i Kalmar? Ja, det är inte utan att man kan undra.
Överhuvudtaget kommer Kalmar FF inte längre kunna ha kvar statusen som underhund – något Henrik Rydström, Nanne Bergstrand och Co odlat till max? Ingen köper det längre utan snarare kommer trycket att vältas över på det regerande mästarlaget, och det kommer att märkas både utanför laget och i det.
Redan har man ju hört gnällandet efter mindre starka insatser i träningsmatcherna.
I dagens supercup är snarare IFK Göteborg betydligt hetare sett till att fixa både titeln i eftermiddag och senare i höst. Stefan Rehn och Jonas Olsson har rätt mix och har lyckats stå emot när utländska klubbar cirklat runt Kamratgården i jakten på alla talanger som IFK lyckats odla upp.
För dagens match blir inte bara en försmak på den väntande toppstriden utan för mig är det ett blivande svenskt mästarlag – och det heter inte Kalmar FF.