Kvalspel till stora mästerskap innebär alltid en lång rad ödesmatcher under 15 månaders tid innan man vet om det blir roligt den påföljande sommaren. Ingen skillnad när landslaget nu ska möta Österrike i Wien och Färöarna på Friends Arena.
Allt annat än fyra poäng innebär att Sverige tappar kommandot i kampen om att bli tvåa i VM-kvalgruppen och då få en chans till playoff. Ska utopin om att utmana Tyskland om förstaplatsen leva över sommaren är sex poäng ett krav.
Inget lätt läge, särskilt inte med tanke på de två senaste landskamperna på näthinnan. Då Sverige haltade fram till 0-0 mot Irland och två tappade poäng i VM-kvalet följt av en landskamp i Slovakien vars största minne är att Jonas Olsson vådasköt Jane Björck.
Lägg till att Österrike är på uppgång efter en lång och svag period och man blivit som ett mini-
Schweiz där nya talanger kryddat landslaget.
Marcel Koller som tog över efter det senaste EM-kvalet har fått bättre stadga och man utmanar Sverige och Irland om en plats i
Brasilien.
Erik Hamrén kommer under onsdag eftermiddag att dra fram namnen som under nio dygn ska avbryta semestern och träningsspela mot
Makedonien samt hinna åka till Wien och spela innan man tar emot
Färöarna på Friends. Ett tajt schema för spelarna där de flesta har långa och blandade säsonger bakom sig.
Juni är traditionellt en stark månad för landslaget. Om man tar avstamp i kvalet till EM 2000 och går fram till nu är det bara en förlust, mot
Danmark på
Råsunda 2009 då
Mikael Nilsson bjöd på 0-1 och
Kim Källström missade straff samt ett kryss mot
England på
Wembley 1999.
I tio matcher har det blivit segrar (förvisso var en gång med hjälp av en fylledansk) och rätt många av dem mot ”ängagäng” men fakta är att Sverige har 31 av 36 möjliga poäng och 44-3 i målskillnad i juni under de senaste sju mästerskapskvalen.
Samtidigt oroar det att Erik Hamrén inte har mer att välja på. Framför allt saknar landslaget en offensiv spets att komplettera
Zlatan Ibrahimovic med. Även om
Tobias Hysén är i bättre slag än i mars och gör mål för
IFK Göteborg så är det inte det starkaste av alternativ.
Johan Elmander är tillbaka men har i princip ett förstört åt bakom sig efter skadan inför EM i fjol och det har varit idel följdskador med ringa speltid som följd.
Ola Toivonen har spelat mer men inte imponerat i ett haltande
PSV Eindhoven.
Önskar att
Branimir Hrgota hade spelat mer och gjort ännu mer för att på allvar kunna vara med i diskussionen. Visst, hans hat trick var häftig men räcker inte till för att Hamrén ska ringa och det är ingen annan anfallare som sticker ut.
Likadant är det på kanterna där ingen övertygat fullt ut.
Larsson, Kacaniklic, Zengin och
Durmaz lär alla bli kallade men det är inte så att deras insatser varken i landslaget eller i klubblagen verkligen signalerat toppform och att vi är matchvinnare.
Rasmus Elm och
Pontus Wernbloom kommer hem som vinnare från premiärsäsongen i
Ryssland. Vilket är glädjande. Annat med
Kim Källström som haft en tyngre säsong där, och
Anders Svensson har inte förtroendet som startspelare.
Just det centrala mittfältet hade också svårt att få till ett fungerande spel mot ett skickligt jobbande Irland. Något som är avgörande, och Hamrén har tydligt signalerat att det är Elm som är mannen och då är det bara att hoppas att han tar klivet.
På plussidan efter landskamperna är naturligtvis två hållna nollor och varken Jonas Olsson eller
Andreas Granqvist kan känna sig ohotade av
Per Nilsson som närmat sig mer och mer, och säkerligen får en möjlighet mot Makedonien – och det är ett plus när en formstark spelare utmanar.
Zlatan Ibrahimovic har bärgat en ny ligatitel och gjort 29 ligamål under säsongen för
Paris SG men återigen finns det frågetecken kring hans framtida klubb, och dessutom har han i perioder dragit ett tungt lass i
Qatars miljardbygge, men inte alltid varit nöjd med det.
Att Zlatan Ibrahimovic var missnöjd med omgivningen mot Irland var rätt uppenbart. Kroppsspråket och andra signaler visade att han tyckte att kvaliteten var för svag, och där har Hamrén en svår uppgift att få lagkaptenen att excellera i den miljön och försöka lyfta dem.
Överhuvudtaget andades det frustration kring landslaget efter den mållösa matchen mot Irland. I motgång kommer lättare motsättningarna fram och det är inte alltid man klarar att rikta in sig på de verkliga problemen, och det blir en prövning för Hamrén.