Ännu ett transferfönster är på väg att öppnas upp och en del experters tips om att pengarna helt skulle försvinna var naturligtvis fel. Redan har Monaco, Manchester City, Barcelona och en del storheter öppnat plånböckerna för en del superstjärnor.
Både Premier League och Ligue 1 har redan passerat miljardvallen var och en på egen hand och fönstret har inte ens öppnat på allvar. Räkna med att pengar från sponsorer, fans och rika ägare gör att brasan kommer att fortsätta att brinna ett bra tag till.
Uefa:s nya regelverk har ännu inte fått slut på pengacirkusen och det kommer alltid att finnas miljoner till en Neymar, en Götze, en Falcao och så vidare. De stora spelarnas marknad är späckad av cash och för fåtalet som når upp dit så är det aldrig lågkonjunktur.
Värre är det för spelarna som kliver upp i åldrarna eller som hamnat på mindre hetare marknader och inte har kvaliteter nog för att slå igenom i de största klubbarna och ligorna. Deras agenter får slita hårdare och hårdare för att hitta alternativ och spelarna får tänka sig mindre glamourösa alternativ.
Det handlar om kortare kontrakt, lägre löner (även om de fortfarande tjänar sjukt bra) och att man måste vara öppen för andra alternativ än de vanliga. David Moberg-Karlsson är ett undantag som bekräftar regeln att de stora ligorna i Spanien, England och Tyskland inte köper direkt från allsvenskan längre.
Fortfarande är det gott om pengar i öst och i Ryssland, Ukraina och Turkiet finns nya marknader dit fler och fler flyttar, men samtidigt är det inte bara lätt. Ta bara Johan Elmander som är överskott i Galatasaray och där en spärr mot för många utländska spelare gör att det blir svårt att bara hänga kvar i klubben.
Eller ta en spelare som Emir Bajrami som Twente skänkte bort bara någon tog över kontraktet och där brandskattade Panathinaikos blev räddningsplankan. Ja, det är naturligtvis inte fel att gå dit men den i dag skuldtyngda krisklubben hade inte varit ett alternativ när Bajrami var het.
Jiloan Hamad hade för fem år sedan aldrig varit kvar i Malmö FF med ett halvår kvar på kontraktet, men det är svårare att få ett kliv ut. Detsamma gäller Pontus Jansson, men i bägge MFF-spelarnas fall så har alternativen som kan betala vad Malmö värderar dem till sjunkit betänktligt.
En spelare som Ola Toivonen hade knappast varit kvar i PSV Eindhoven, för någon större klubb hade på chans mött den holländska klubbens värdering av svensken. Annat i dagens läge när klubbar är försiktiga med utgifter och precis som på Stockholms bostadsmarknad vill sälja först och köpa sedan.
Eller ta bara Mattias Bjärsmyr som fick vända hem till IFK Göteborg för att starta om karriären igen. Det hade aldrig en mittback med den statusen behövt för fem år sedan, utan då hade det funnits klubbar som velat betala bra för att anställa honom.
I Spanien kan knappt några klubbar förutom Barcelona och Real Madrid betala transfersummor, alla klarar inte ens av att pröjsa lönerna. I Italien har klubbarna förberett sig för hårdare tider genom att sänka lönekostnader och väldigt, väldigt sällan lägger man några större summor för att köpa in ersättare.
Även i Holland har en hel del klubbar fått svårare att köpa loss spelare i takt med att de ekonomiskt hårdare tiderna drabbat även de klubbarna. Överskotten av transferaffärer går ofta till löner och i en tid när det är gott om Bosmanspelare och äldre spelare på korta kontrakt så är det inte lika lätt att sälja svenskar till Groningen, Heerenveen och AZ.
Lägg till att globaliseringen av fotbollen inneburit att konkurrensen om jobben i Europas klubbar är hårdare och sett till att den ekonomiska krisen gjort att antalet jobb minskat och blivit av kortare karaktär samt för en del spelare faktiskt gett mindre i plånboken.
Det är rätt talande att Petter Andersson efter bra insatser på slutet Groningen ändå hamnade i danska Midtjylland. Skälet var att det finns mer pengar i den danska ligan med hjälp av skatteeffekten och att förutom de två stora PSV Eindhoven och Ajax så finns det inga fantasisummor i Holland.
Det positiva i det här är att svenska klubbar får möjlighet att botanisera i fyndkorgen och vara kallare i avvaktan på riktig kvalitet. För även om även svenska klubbar är pressade ekonomisk så minskar gapet till Europa och vi såg en effekt redan i fjol när Kennedy Bakircioglü, Henok Goitom och nämnde Bjärsmyr vände hemåt.
Så om marknadens förlorare finns bland en hel del spelare så är vinnarna de klubbar som smart kan navigera den nya tiden och hittar rätt mix av långa kontrakt och korta kontrakt och sköta sin scouting. Har länge propagerat för att svenska klubbar ska studera Porto och Benfica och sett till att klubbarna tjänat miljarder på försäljningar på senare år så finns mycket att lära.