Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

OLOF LUNDH

Lundh: Klart Bajen ska upp – men räcker laget?

Hammarby är allsvenskt på de flesta plan.
Tyvärr räcker inte det.
Klubben måste spela sig till en plats där man hör hemma.

Dags att tippa Sveriges andraliga och jag vill ju helst trycka in Hammarby högst upp. För att jag är en inskränkt 08:a? Nja, knappast eftersom jag är från Lund och har snarare svartvittrandigt i själen, om ens något.
Utan det handlar mest om svensk klubbfotbolls bästa.

Superettan sparkar i gång i helgen och svensk klubbfotbolls uppsamlingsserie innehåller egentligen bara ett riktigt allsvenskt lag.
Åtminstone om vi talar om en klubb för den väg som SEF stakat ut där det handlar om att göra allsvenskan till Nordens bästa fotbollsliga.

För även om det finns traditioner och meriter i Degerfors, Åtvidaberg, Öster och Landskrona och talanger i Värnamo och BP och framtidstro i Jönköping, Assyriska och Sundsvall så är det bara i Hammarby det finns en tillräckligt stor oförlöst kraft som kan bli något.

Ta bara Söderstadions fans som ofta håller ett tryck av hög europeisk klass, och där mytbildningen kring Bajen ger klubben ett skimmer, oavsett vad man än tycker om det.
Traditionerna, passionen, läget i Stockholm gör att klubbmärket är laddat med värden som borde generera en klubb av högsta allsvenska klass.

Ungefär så som återvändande Björn Runström beskriver Hammarby från tiden när han lämnade den för spel i utlandet.
Ett allsvenskt topplag som underhöll. Gott om vassa spelare och profiler. Och ett allt som oftast ett fullpackat Söderstadion.

Jag hymlar inte, jag vill verkligen se Hammarby i allsvenskan igen, precis på samma sätt som att jag njuter av att IFK Norrköping är tillbaka.
Vissa klubbar bara hör hemma i allsvenskan och ska vara där någonstans i tabellen.

Tolka mig rätt, jag vill inte ha någon stängd serie som i amerikansk proffsidrott och jag kan älska när Gefle, Mjällby, Trelleborg och andra småklubbar skickar upp ett krokigt långfinger i ansiktet på fotbollens etablissemang och trotsar fotbollens naturlagar.

Så det ska spelas om det (tyvärr för Hammarby) och det väntar 30 nötande, bökande omgångar och där 15 av dem är årets match, för motståndarna.
Hammarbys återtåg spårade ur ganska tidigt under 2010 och kaosrubrikerna avlöste varandra, avhoppen likaså även om cupfinalen var viss balsam.

I dagsläget finns ett annat lugn kring föreningen, och det är nog av godo, även om insatsen i cupen mot en nybliven division 2-klubb gör att man undrar om styrkan i laget.
Kanske var den förlusten ”a blessing in disguise”? Att laget fattar läget, direkt.

Offensivt håller Hammarby allsvensk klass med Paulinho, Runström och talangen Ayranci och det kommer att ge fansen många målfester och en del poäng, däremot är frågan om försvaret hänger med. Inte så att Johannes Hopf håller, snarare är det backlinjen och de som ska slita bakåt.

Givetvis blir det toppstrid för Bajen, men mycket hänger på starten. I dagsläget lever fansen på cupfinalen och hoppet, och ett par rappa segrar så kan det bli ett grönvitt monster som rullar över serien. På samma sätt kan några dåliga resultat bli ghostbusters och krympa Hammarby.

Vad det blir? Tror ni att jag kan förutspå framtiden? Hammarby kommer att vara med hela vägen i toppen och i slutändan blir det kvalspel för söders älsklingar, och hur det slutar återkommer jag med.

Min upplevelse av superettan 2011 är att den är öppnare än någonsin med inga riktigt klara favoriter. Sju, åtta lag kan knipa platserna som ger allsvenskt spel 2012, eller kvalspel mot ett allsvenskt gäng (och antagligen däng).

Åtvidaberg ser ut som den bästa av de allsvenska föredettingarna, för även om BP som vanligt är talangspäckat så har man ömsat för mycket skinn och det räcker inte. ”Åtvid” däremot var nära, nära att hänga kvar och är i princip orubbade och är med i täten och vinner.

Henrik Larsson fick oväntad fart på ett mediokert Landskrona och med Marcus Lantz och ett års erfarenhet blir laget vassare. Okej, det är inte lätt för backlinjen som emellanåt inte reder 4-3-3-liret och keepern är ojämn, men det räcker till en andraplats.

Assyriska var en besvikelse i fjol och nu laddar Rikard Norling om med en del nyförvärv och för mig är Jones Kusi-Asare en klockren värvning och man kommer att vara med i täten precis som Sundsvall. Fast Giffarna lider av en loser-stämpel efter tredje raka höstkollapsen och man släppte in mycket mål. Åkeby har värvat bra i det som blir sista chansen.

Vore en sensation om Qviding klarade sig kvar efter en sen entrébiljett och med en ekonomi som innebär att man går upp och använder SEF-pengar till att sanera.
Brage chockade med att hänga kvar i fjol och nye tränaren Pelle Johansson får tufft att klara samma Houdini-trick.

Värnamo är trots en del tapp (Thern och Baffo) bättre än många tror och kommer inte att rassla ur (har förstärkt) och även Västerås SK har ett spännande och ungt lag med många stora talanger (Filip Trônet, Linus Sjöberg) och har kryddat med en stark brasse och når minst kvalspelet.

Ängelholm har en del vassa spelare men turbulensen kring den svaga ekonomin och ett oprövat tränarpar gör att det blir kamp kring fel streck för klubben som under några säsonger varit med i mitten och slagit uppåt. För förre ÄFF-tränaren Roar Hansen blir det aningen roligare i Växjö.

Publicerad 2011-04-08 kl 15:34

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER