Samma vecka som jag mejlar med en rad polare, kontakter och bekanta om Lunds BK:s fria sönderfall bakom topplaceringen i division 1 södra så ansöker seriekollegan Trollhättan om miljonstöd från kommunen. Den bistra ekonomin pressar fler än bara de allsvenska giganterna.
Klubbarna i division 1 har det kanske tuffast av alla, med en serie som innebär många resor och krav att träna och matcha som elitlagen. Samtidigt så är publiken, sponsorerna och bidragen från tv- och spelbolag inte i närheten av att räcka till, vilket förbundets rapport visar.
Superettan är en hägring som egentligen bara två lag utav 28 med säkerhet kan nå, och där ytterligare två till får möjligheten att kvala men ni inser själva att nålsögat är litet. Dessutom är det knappast så att ett avancemang är lösningen på alla problem, även om ledare har en förmåga att tro på en hägring.
När jag växte upp i Lund var handboll nummer ett och fotboll spelades framför allt i Malmö och Landskrona men även i Helsingborg och Trelleborg. Även om Lunds BK fanns och kvalade upp nåra gånger och skrällde i Svenska Cupen var Klostergården inget som folk vallfärdade till.
För i min gamla hemstad är det handboll som gäller, men det är inte heller någon hemlighet att idrott knappast är något som man lyfter fram i den staden. Kön av sponsorer till klubbarna är kort och många fnyser åt "biblioteket" när man talar om Luigs och H43:s hemmaarena och dess stämning och tryck.
Även om det var tryck på läktarna i våras när Lugi nådde SM-final och då slog Kristianstad i semifinalen så är det inte så att folk talar i tungor eller försätter sig i trans för idrottsframgångar. Gärna en seger på planen men först en ordentlig utbildning och helst en rejäl examen kryddad med en doktorshatt.
Att då driva en fotbollsklubb som hamnar i skuggan av både Lugi och H43...ja, jag kan knappast tänka mig något svårare. När jag åter var på Klostergårdens IP för ett par år sedan och såg LBK slå Trollhättan så var känslan att det var samma 300 personer som hängde runt planen som när jag såg klubben kvala på 1980-talet.
Kanske elakt? Tolka mig rätt, jag gillar Lunds BK och vill gärna ha upp klubben i seriesystemet men det är inte jag som sitter i styrelsen och jag behöver inte ta något ansvar för att spelarlönerna skenar och att man låter pengar från ungdomsverksamheten gå till att betala A-lagsspelare.
Man behöver inte vara kärnfysiker för att räkna ut att Lunds BK:s satsning för att nå Superettan inte kan hålla med det publik- och sponsorunderlaget. Det är helt enkelt omöjligt att värva den typen av spelare utifrån och satsa för att ta klivet upp utan att dra på sig skulder och de måste betalas.
För ett år sedan var "Krubban" i ekonomisk kris och det var kronofogde, hot om uteslutning av ungdomslagen och med skulder till både skatteverk och leverantörer. Man räddades till slut men i dag är läget ännu allvarligare och utan anstånd kommer de kortfristiga skulderna på 3,5 miljoner kronor att försätta föreningen i konkurs inom några veckor.
Alla pengar som nu kommer in till föreningen går till att betala för gamla synder och från håll är det sorgligt att inse att man mest värvat in spelare utifrån i en fåfäng dröm om att gå upp och samtidigt misskött ungdomssektionen. Det tar inte många samtal för att ta del av den ena skräckhistorien efter den andra, inte minst från U-lagen som pumpar in pengar.
Risigt material. Få cuper. Slitna bollar. Pengar som bara går uppåt i klubben. En bristfällig organisation och där ingen vet vad som gäller och vem som har ansvar och så har det varit i många år. En ungdomsverksamhet som tagit fram spelare som Martin Dahlin och Roger Ljung och sedermera Jonas Sandqvist, Ivo Pekalski och Dardan Rexhepi börjar nu tappa spelare.
En del talanger försvinner alltså alldeles för tidigt och det sprider sig alltmer ett missnöje bland spelare som inte får löner i tid, får löner i form av materialavdrag och klubben lever inte upp till löften. Fartblindheten gör att man börjar gena över kurvorna, och det är något som sällan håller i längden.
På min tid i Lund på 1980-talet var
Jan "Peggy" Larsson ordförande och då hade man en videoaffär som bas för verksamheten men det håller inte i dagens streamingvärld. Spola fram till mitten 2000-talet då "Peggys" släkting och tidigare LBK-målvakten
Per Larsson kom in som ordförande och LBK-ledningen satte fart på satsningarna med sikte på Superettan.
Därefter har skulderna bara vuxit. Värvningar av spelare utifrån har gjort att man varit nära, men det räcker som bekant inte att falla i kvalet eller precis missa den platsen. Tyvärr är då det enda som återstår en hel rad skulder och det är knappast så att spelarna tar ansvar, och det är inte heller deras uppgift.
Under Per Larssons tid som LBK-bas var "Peggy" internrevisor och de hade drömmen om att ta upp Lunds BK i Superettan och blundade för en hel del. Man var exempelvis helt emot att ha en egen ekonomi för ungdomsverksamheten och talade om att det inte gick att ha en "klubb i klubben" och fartblindheten fanns där.
Efter att det börjar sippra ut historier i lokalpressen om LBK-krisen så klev Per Larsson av som ordförande och blev klubbchef och en ny styrelse kom till, men riktningen ändrades inte. Oklart om Larsson var med och styrde styrelsen i bakgrunden trots allt och det talades öppet om att han lånat ut pengar till klubben.
Som så ofta när skiten träffar fläkten så blir det söndring och det är vuxna som slåss, och det är då framför allt oerhört synd om alla ungdomar som spelar i Lunds BK och alla frivilliga som håller ihop verksamheten. Det är naturligtvis fel att det inte finns någon öppenhet om ekonomin; om var pengarna tar vägen och varför.
Ideella krafter som vill olika saker och där det inte sällan är prestige, politik och kontakter som styr och avgör. Det sker inte bara i de stora klubbarna och förbunden utan finns i de flesta organisationer, och kanske blir det till och med värre i små städer och mindre föreningar där insatsen blir en identitet.
I början av oktober är det kallat till möte och då ska man avgöra klubbens framtid. Frågan är om man klarar sig undan konkurs? Kan det bli så att förre LBK-basen Per Larsson – som både sitter i klubbens valberedning och är aktiv som ordförande i Ettanfotboll – kan köpa loss elitverksamheten i LBK?
Parallellt med detta har Lunds kommun satsat pengar på att bygga ett nytt klubbhus och en ny arena. Frågan är vilken klubb som finns kvar för att ta dem i besittning? Återstår att se hur LBK klarar sig igenom hösten, skuldsaneringen och mötet med alla inblandade. Viktigaste matcherna är uppenbarligen inte i Söderettan.
Sorgligt givetvis och ibland tror jag att konkurs är enda vägen för att kunna låta en ny förening resa sig ur askan. Å andra sidan vore det skönt om det fanns krafter som kunde se till att rensa skulder och att en sund förening kunde finnas kvar och jobba efter rimliga mål, och medel därefter.
Vill betona att jag inte vill Lunds BK något illa, snarare tvärtom, men det är sällan så att den här typen av skit försvinner för att man gömmer den. De många som jag talat med och haft kontakt med värnar om klubben och vill att den ska excellera, men att allt ska ske i öppenhet så man vet vad som gäller, och de har mer eller mindre gett upp.
Samtidigt är detta ännu ett tecken på att fotbollen i Sverige i stort har problem. I en tid när unga människor med ett knapptryck kan följa La Liga, Premier League och annan toppfotboll och därmed får de allsvenska klubbarna tuff konkurrens om åskådare. Dessutom får träningen konkurrens av datorer, mobiler och sociala medier.
Känslan är att svensk fotboll lever kvar i det förgångna och att varken förbund, distrikt eller klubbar varken kunnat eller velat ta tag i de framtida frågorna. Naturligtvis finns en rädsla i att man måste göra på ett annat sätt än som man alltid gjort, och rädsla är sällan en bra känsla inför förändring.
För om det var givet att A-laget var prio ett förr i tiden för ALLA föreningar, är det nog så att en hel del föreningar måste ta ett kliv till 2014, och inse att ett seniorlag som maxar prestationen knappast är det som skapar ett skäl att existera. Snarare handlar det om att fylla en större funktion i samhället för att få samhällets stöd och inte minst människors engagemang.
Lunds BK ska givetvis främst kretsa kring unga människor som vill spela fotboll och utvecklas med den, och om de sedan spelar A-lagsfotboll och i så fall var är en senare fråga. Det är inte längre A-lagets insatser på Klostergårdens IP som visar vägen, utan det handlar om att ta hand om allt fram till A-laget.