När Roland Nilsson ringde sin assistent Hans Gren en av de första dagarna 2010 och bara några dagar före det att MFF-träningen skulle dra i gång väntade sig Gren knappast det besked han fick. De två polarna hade ju jobbat ihop i många år och så sent som på hösten var ju Gren ”Best man” när Nilsson gifte sig.
Assistent Gren räknade nog med att snacka upplägg, istället fick han kicken.
Hans Gren sade aldrig adjö till MFF-truppen utan bara försvann. Den forne polisen hade, som det ju rapporterats flitigt om, ett ansträngt förhållande med delar av spelartruppen och även med en del andra MFF-ledare.
Gren körde med noll flexibilitet och det slog inte sällan gnistor. Roland Nilsson valde oftast att hålla sig i bakgrunden vilket gjorde att även han tappade i anseende.
Ingen ska tro att det var Nilssons beslut att helt skicka Hans Gren, det kom kraftfulla önskningar både uppifrån och nerifrån på Nilsson som fick agera.
In kom istället unge spanjoren Josep Clotet Ruiz med erfarenhet från Espanyol.
Onekligen en osäker grund för en klubb som skulle ta SM-guld och ha ett publiksnitt på 18 000, enligt vd:n Pelle Svenssons löfte.
Så här en dryg tredjedel in i den allsvenska säsongen verkar MFF ha fått fram önskad effekt. Inte nog med att laget spelar en fotboll som tillhör allsvenskans bästa och mest underhållande – den är framgångsrik också. Visst, man är fem poäng efter ledande HIF men det är ju som bekant en bit kvar av allsvenskan.
Naturligtvis är det svårt att ställa en exakt diagnos på varför en trupp som tappat mer än man vunnit plötsligt excellerar.
Givetvis är det så att en klubb och en spelartrupp som haft ett gäng ångestfyllda säsonger – raden av resultat efter SM-guldet 2004 är talande: 5:a, 7:a, 9:a, 6:a, 7:a – lyfter sig när det går bättre. Man har fått betalt för sitt offensiva och underhållande spel och det smittar av sig.
Det blir lättare att slå upp tidningarna, att gå på stan och att springa in till jubel istället för banderoller och buande.
Att MFF-basen Bengt Madsen förstod att han blivit en belastning och klev av och att man dessutom såg till att tona ner Hasse Borgs roll men höll kvar hans kompetens har också lättat på trycket kring klubben. Alla de som var arga, besvikna och under hösten 2009 krävde förändringar är ju tvungna att ge det nya upplägget tid.
Det är till fördel för spelarna och Roland Nilsson.
Det är svårt att ignorera kickandet av Hans Gren. Han var ju Roland Nilssons handgångne man – en del kring Gais menar att utan Gren hade Nilsson aldrig nått så långt – och nu är han försvunnen. Därmed har Nilsson tvingats ta ett större ansvar kring MFF och det har haft en positiv effekt.
Plötsligt finns en annan harmoni kring laget och trots en del tuffa skador har man fortsatt att imponera.
Naturligtvis är en fulltränad och mer inspelad Wilton Figueiredo en delförklaring till att Malmö är vassare. Brassen har tagit sitt ansvar centralt på planen och bidrar naturligtvis mest till den potenta och livliga offensiven men han gör även en och annan insats i försvarsarbetet.
I år är han ju ”bara” femma i skottligan…
De yngre spelarna har fortsatt att växa ytterligare enligt en positiv utvecklingskurva under 2010 och där finns flera exempel på det: Daniel Larsson, Guillermo Molins, Johan Dahlin, Agon Mehmeti, Jimmy Durmaz och Jasmin Sudic innan han blev skadad. Swedbank Stadion är plötsligt en plats där Erik Hamrén borde tillbringa en del tid ihop med U21-förbundskaptenen Jörgen Lennartsson.
Vi får ofta höra att Malmö FF är rikast i Sverige. Det är sant på många sätt, men i verkligheten så saknar klubben pengar om man skulle vara tvungen att värva nytt. Därför fyllde man inte heller på truppen under vintern trots att man under 2009 tappade en hel del spelare.
Istället litar man till värvningar som gjordes inför och under 2009. Och det bästa är att Roland Nilsson måste satsa ungt och att Pontus Jansson och Ivo Pekalski tagit chansen och sett till att A-laget håller även när en del etablerade faller ifrån.
Malmö FF har aldrig vunnit på Strandvallen och mötet med Mjällby blir laddat sett till att det är i det närmaste utsålt när den allsvenska tvåan kommer till Hällevik. Ändå har jag svårt att se MFF förlora, fyra vinster och en oavgjord på de fem senaste och man har fått vila en vecka.
Målmaskinen Malmö med över två mål i snitt kommer att ge förre MFF-keepern
Mattias Asper en del att jobba med.
Jag ska återigen erkänna att jag inte trodde på Malmö FF som ett medaljlag i årets allsvenska (inte på HIF heller för den delen) men att det är kul att en klubb som spelar en så kvick, rapp och flödande fotboll har framgångar.
Dessutom har Malmö under en rad år haft förutsättningar som inga andra klubbar i Sverige att bli ett lag som spränger gränser – och nu även ett spel som matchar det:
Bara att lyssna till landslagets kapten Anders Svensson om Malmö FF: ”Det är ett lag som spelar mycket genom sitt mittfält med fart och fläkt. De har lyckats otroligt bra vilket gläder mig. De spelar en fotboll som är attraktiv och kul att titta på. Jag tror att de har väldiga möjligheter att lyckas i ett framtida Champions League-kval”.
Fast det är en bit kvar innan MFF kan börja ladda för det kvalet – seger mot Mjällby är ett steg på vägen. Om nu inte planen sätter stopp för spelet.