I början av juli drar fotbolls-EM i gång i Sverige. Sett till att allsvenskan för damer tappat publik trots gott om stjärnor och en unik storsatsning i Tyresö så är det ett viktigt mästerskap för svensk damfotboll. Troligen det viktigaste någonsin.
För under ett mästerskap på hemmaplan – och mitt i sommaren utan större konkurrens – kan en idrott och dess stjärnor göra ett outplånligt intryck. Bara tanken på ett haltande hemmalag gör nog att de ansvariga för evenemanget darrar.
Lotta Schelin o Co får inte misslyckas. Särskilt inte sett till att EM är betydligt enklare att slå sig fram i och där åtta av tolv lag går vidare för gruppen. Problemet är att svenskorna helst ska nå finalen, och det blir tufft.
Efter ett svagt OS i somras fick Thomas Dennerby lämna in, och om det inte varit för VM-bronset i Tyskland i fjol så hade hans tid som förbundskapten varit misslyckad. Den bragden räddade hans sejour, och ger också en bild av potentialen om Sverige lyckas.
Dramaturgin hade en given efterträdare i nyblivna OS-vinnaren Pia Sundhage som efter dryga fyra år i USA öppnade för en hemflytt. En av svensk fotbolls allra största som haft svårt att bli profet i sitt eget hemmaförbund, och där kanske entrén underlättades av ett skifte på högsta posten.
Pia Sundhage är en rak och redig person som struntar helt i om det hon säger går hem i Råsundaborgen eller inte. För även om hon är GIH-utbildad så är hon inte en av dem som tagit pärmen i vacker hand och vandrat den utstakade vägen till jobbet som förbundskapten.
Något företrädarna på jobbet gjort och där exempelvis Dennerby växte fram i samarbetet med företrädaren Marika Domanski Lyfors. Visst, det ger kontinuitet och samsyn, men samtidigt är det knappast den enda vägen, och definitivt inte den optimala när man vill få in nya influenser och tankar.
Då blir Pia Sundhage en nödvändig och energifylld injektion och hon kommer även att våga ställa krav, och vet med sig att hon givetvis inte har det som förbundskapten i USA, men att hennes drivkraft, person och status gör att hon kommer få en hel del av dem uppfyllda.
Förbundet gjorde på ett sätt det enda möjliga när man gav Pia Sundhage jobbet, samtidigt ger det vibbar av nyhet och driv som fanns när Erik Hamrén dansade in från vårt västra grannland och tog över efter tretton år med Lars Lagerbäck, och införde en hel del nyheter.
Pia Sundhage har till skillnad från Hamrén mindre tid. När han hade nästan ett år på sig att få ihop ett lag till ett kvalspel på 14 månader så har hon dryga åtta månader till att få ihop ett landslag till ett mästerskap på hemmaplan och där trycket ligger på Sverige.
Senast Sverige höll ett större mästerskap var 2009 då U21-landslaget satte fart på turneringen och till det hade Jörgen Lennartsson haft rejält med tid – ett par år - att svetsa samman det bästa möjliga manskapet inför matcherna.
I kväll startar Sundhage sitt "mission impossible" och redan har det hänt grejer. Hon lyssnar på spelarna som inte gillade 4-2-3-1 och styr mot 4-4-2 och satsar på två lagkaptener i Caroline Seger och Lotta Schelin, och låter Sofia Lundgren stå istället för Kristin Hammarström.
Relativt få unga spelare har kommit in i landslaget, men Sundhage är tydlig med att "de gamla uvarna" inte ska känna sig för säkra, och samtidigt som Sverige matchar mot Schweiz är U-landslagen i gång och räkna med att förbundskaptenen får rapporter.
Sedan väntar läger på Bosön och i Spanien och det kommer att hända mycket framöver. Ovanpå allt ska Sundhage få in en defensivt ansvarig assistent (sägs vara Skottlands förbundskapten Anna Signeul) och sedan ska trion: Sundhage, Lillie Persson och den defensiva tränaren staka ut vägen.
Hur kan det vara ett "mission impossible" att ta över ett svenskt landslag som vann VM-brons så sent som sommaren 2011? Jo, för då spelade laget utan förväntningar och överträffade sig själva och kunde rida på det. Bara under OS såg man hur svårt man har med press.
Det här är inte några amerikanska äss likt Abby Wambach och Hope Solo som bara älskar läget där allt tryck och fokus är på dem och att det handlar om att de ska kliva fram. Och som vuxit upp med en vinnaranda och attityd som inte finns i de svenska generna.
Lägg till att truppen inte är lika stark i dag och där skador på bland annat Charlotte Rohlin gör att fundamentet längst bak inte är så solitt som det behöver vara. Just defensivt har Sundhage mycket arbete i att få till en vass målvakt och en fungerande backlinje.
Sedan handlar det om att få stjärnor som Seger och Schelin att prestera på topp och även att se till att Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani tar ytterligare kliv, och infriar den potential de har att excellera i ett mästerskap.
Det ska Sundhage klara på åtta månader och till skillnad från i USA där hon i det närmaste hade landslaget som i ett klubblag så ska hon nu sätta sig in i de svenska spelarnas kvaliteter och hur de utvecklas i miljöer och ligor från Frankrike i väst till Ryssland i öst.
Inget tvivel om att förbundet gett uppdraget till rätt person, men Pia Sundhage kan inte trolla. Däremot kan hon med tydliga direktiv peka ut riktningen och övertyga spelarna att följa med henne – och förhoppningsvis räcker det till att göra det "mission impossible" till "mission completed".
***
Förvånad att ingen skånsk stad velat vara med och arrangera matcher i dam-EM, eller alternativt inte fått. Särskilt när Danmark är med.
Tänk danska landslaget i Malmö eller på Olympia.
***
Sveriges fotbollsförbund har en styv uppgift att få fart på Friends Arena. Måste dock ge dem beröm för rivstarten, med först England och nu Argentina och Lionel Messi. Riktigt vasst jobbat.
***
Kul att göra en match på nya Myresjöhus Arena. Saknar inte Värendsvallen. Inte alls.
***
Erik Hamrén, Pia Sundhage och Håkan Ericson gick alla på GIH samtidigt. Måste varit en sjuhelvetes årgång sett till att Sveriges förbundskaptener för de tre största landslagen alla är från den.
Eller att förbundet kanske tittar väl smalt?
***
Öster är ett klassisk allsvenskt lag för mig, men jag fattar inte snacket om Europa när man precis klivit upp i landets högsta serie. Självklart ska man ha mål som ligger på lång sikt, men de ska ha trovärdighet också.