Efter 13 månaders EM-kvalspel och ytterligare ett knappt års förberedelser före det för Erik Hamrén och hans landslag kokar allt ner till 90 minuter plus tillägg mot Holland.
Inför ett utsålt Råsunda. Inför miljoner tv-tittare.
Och med allt att vinna för landslaget och inför matchen måste det vara en häftig känsla.
Sverige har en EM-plats så nära att den går att nudda men tanken på att motståndet består av ett av världens absolut vassaste landslag skrämmer. Vinst vore bäst men oavgjort kan räcka – men det blir inte lätt.
Det väntar ett orange maskineri som med lätthet kombinerar lekfull, kvick, rörlig och kreativ fotboll med den rätta cynismen och attityden, och där man inte tvekar att gå in med man och allt i en närkamp.
Statistiken är skrämmande. Holland har vunnit 17 raka kvalmatcher. Inte sedan hösten 2007 har man förlorat en tävlingsmatch över 90 minuter.
Nuvarande förbundskapten Bert van Marwijk, som tog över efter EM 2008, har bara sett sitt lag få stryk i förlängningen av VM-finalen och i en träningsmatch mot Australien och under EM-kvalet har man bara vunnit och vunnit.
Senast Sverige mötte Holland så försökte Hamréns landslag ta sig an holländarna på dess eget vis, och man försökte spela.
Jo, tjenare.
Det gick som vi alla vet rent åt helvete i Amsterdam, och efter bara några minuter öppnade sig alla spjäll i det svenska försvaret och till slut kunde Holland avstannande springa in i mål med 4-1 i säcken.
Vi var många som fick tron på en ny svensk offensiv spelmodell nerkörda i halsen där. Verkligheten var bistrare än vad vi trodde.
Även om Holland är VM-tvåa och EM-favoriter så var det väldigt, väldigt många steg framför oss och det verkade inte ens som om de behövde anstränga sig.
Efter den kölhalningen återvände Erik Hamrén till ritbordet och bestämde sig för att inte släppa till något bakåt. Något vi fick se följderna av en kylen kväll på Ullevi i november där Sverige fixade 0-0 mot Tyskland i en rätt avslagen fajt.
Fast det positiva var att landslaget klarade av att kränga till sig ett resultat utan att låtsas vara något annat.
Tyvärr har prestationerna därefter svajat, en svag seger mot Moldavien i mars och sedan till klang-och-jubel i juni innan det var rätt många plågor under hösten. Ungern, San Marino och Finland.
Visst, sex poäng i två skitmatcher är alltid bra men laget, kolektivet sitter inte ihop och spelet blir därefter.
För egen del är resultatet alltid viktigare än något annat, tre poäng i kväll efter att ha blivit utspelat i 90 minuter och sedan ett hörnmål på övertid är okej.
För då är Sverige i EM.
Fast naturligtvis kommer det att krävas mer i EM för att man ska kunna lyckas där, men det är inget problem i kväll utan eventuellt är det ett angenämt problem om åtta månader.
Sverige får naturligtvis se till att hålla EM-hoppet i liv genom att inte släppa till något bakåt. Försvarsspelet måste vara prioriterat och laget måste sitta ihop och inte uppträda som i Helsingfors häromkvällen.
Sedan handlar det om att hoppas på att kontringsspelet är vasst, och att chansutnyttjandet är som mot Finland.
Fakta är att Holland må vara världens bästa landslag men ingen ska inbilla mig att spelarna inte har en och annan tanke på kommande spel i Premier League, serie A och Champions League snarare än denna helt oviktiga match för dem.
Särskilt ju mer tid det går av matchen, så kommer de knappast vara villiga att offra ett ben och ett knä för att vinna.
Det måste däremot det svenska laget vara berett att göra. Är rädd att landslaget saknar en riktig hårding, eller ett svin, som går in och markerar som en Tobias Linderoth eller en Stefan Schwarz eller en Johan Mjällby har gjort tidigare.
För den enda inställningen som kan gälla är: ta inga fångar.
Ovanpå det vill jag se tålamod från det svenska laget och att man ser till att man har EM-chansen vid liv länge, länge. Visst kan man anfalla, men det måste man göra smart och väl utvalt.
Att riskera allt från start är bara korkat mot ett så vasst motstånd och det i en match där oavgjort kan räcka långt. För ingen vet hur det går i Parken där Danmark och Portugal och det kan räcka med poäng.
Om inte det räcker med oavgjort så är det bara för Erik Hamrén att dra tussarna sista kvarten och börja satsa offensivt på ett segermål.
Därför är det viktigt att hålla defensiven framför allt och se till att man har möjligheten att ösa på framåt när holländarna börjat tänka på hemresan.
***
Att Zlatan var så svag mot Finland späder naturligtvis på de känslorna där många ser ett bättre svenskt landslag utan honom. Fast det är lätt att glömma bort att han banar väg för väldigt många bara genom det hot han är.
Däremot är jag den förste att skriva under på att som han var mot Finland så är han snarare en belastning för då hänger inte laget ihop och det var tydligt i försvarsspelet.
***
Erik Hamrén gör ett gäng rockader i laget och det är rätt att sätta in Anders Svensson igen och Christian Wilhelmsson var inte vass i Finland.
Dessutom handlar det nu om att ha spelare som kan göra det defensiva jobbet hela vägen från start och kanske släppa på en del kreativa spelare på slutet. Vi kan inte lura oss själv, vi är trots allt Sverige.
***
Olof Mellberg är med denna gång, han var inte med i Amsterdam. Det är en svensk förstärkning.
***
Att inte ta några fångar på riktigt är naturligtvis vidrigt och strider mot den tredje Genèvekonventionen. Fast det är en metafor som jag gillar när det handlar om inställning och attityd och den måste fram i kväll.