Den svenska spionen Reine Almqvist stod lutad mot reklamskylten inne på Aviva Stadion. Med några skratt gav han inblick i sitt jobb. I bakgrunden ute på planen körde Erik Hamrén den sista smörjningen, eller rättare sagt den sista träningen med spelarna, inför ödesmatchen mot Irland.
Återigen var förbundskapten Hamrén öppen med en startelva där Anders Svensson, 37, ska starta för första gången sedan EM 2012. Rätt eller fel? Ja, det är givetvis rätt, men det är naturligtvis ett svårt beslut för förbundskaptenen som inte trott på Elfsborgs veteran som en startspelare.
På frågan om det var ett spännande mittfält med Svensson och Albin Ekdal så mumlade mest Almqvist mest till svar, och sedan vände han på det och sa att det lika gärna kunde vara Pontus Wernbloom och Kim Källström som startade.
Ja, ja, fast när Jonas Olsson och petningen av honom kom upp till diskussion – backen spelade ihop med Källström och Wernbloom - så var Almqvist ärlig om att det är tufft som fotbollspelare när det bli kritik i media och det växer mer och mer, och petningen kändes given.
Det gick att se på den gamle skyttekungen från Blåvitt att det gjorde ont i honom. Inte för Jonas Olsson specifikt utan mer för fotbollsspelare generellt. Att göra något lite sämre i ett lagspel, där det inte alltid är ens eget ansvar till fullo, och sedan växer kritiken likt en snöboll och det kan vara svårt för tränarna att stå emot.
Samtidigt är det så att tränarna är lika hänsynslösa mot spelarna. I en av mina tidiga diskussioner med Lars Lagerbäck så var ex-förbundskaptenen kritisk till att många i svenska medier var kritiska efter förlusten i Vigo. En match, sa Lagerbäck, bara en match.
Då drog jag upp Håkan Svensson, målvakten som stod i Vigo och som aldrig fick chansen igen efter att ha släppt in fyra mål på en halvtimme. Han fick en match av Lagerbäck. Man kan säga att diskussionen dog ganska snabbt och det är så att i eliten så finns inte utrymme för att ömka med.
Under ett par timmar hann Irland och Sverige skicka fram en förbundskapten och en spelare var som svarade på de vanliga frågorna och utbyta lite fraser om respekt och tro på sitt lag. Roligast var att Trapattoni sin vana trogen släppte startelvan och både Hamrén och spion Almqvist ifrågasatte den.
Intressant var Sebastian Larsson som greppade tillfället att poängtera att Sverige är i ett bra läge trots allt alla fadäser på slutet i VM-kvalet. Fortfarande kan man avgöra på egen hand, oavgjort räcker en bit, men en seger skulle ge Sverige kommandot i kampen om att bli tvåa och med tre matcher kvar.
Bara att se till att Zlatan o Co tar kommandot i matchen på Aviva Stadion och tysta de 45 000 irländska fansen. Visst, det är så att Sverige är beroende av sin enda superstjärna men han är också en spelare som i många lägen avgör matcher och Sportbladets sammanställning i veckan visade tydligt: han gör mål och står för assister.
Se till att straffa ett offensivare Irland och mittbacken Richard Dunne är inte vad han en gång var och har inte spelat i landslaget på mer än ett år. Dessutom är högerbacken Seamus Coleman oerhört offensiv och tar risker och det finns fler sådana möjligheter när Irland kliver på. Om nu det svenska försvaret är darrigt så gäller det att hugga på de ytor Irland lämnar i jakten på en seger och se till att försvara med anfall.
Irland har egentligen mer tryck på sig än Sverige eftersom man ska till Wien på tisdag och man bör vinna minst en av matcherna, och helst ta fyra poäng. Annars ser det mörkt ut eftersom man även ska till Berlin och möta Tyskland, som Österrike gör fredag kväll.
Upp till Erik Hamrén att få spelarna att känna lugn och mod att hålla i bollen och inte slå bort den i panik. Allt för att skapa ökad press på ett hemmalag som ofta är starkare när man inte behöver ta initiativet och samtidigt känner att 45 000 hemmafans kräver framgång.
Det är lätt att fastna i sin egen problematik som svensk och att landslaget snubblat, men en resa med taxichaffisen Dennis, vars hjärta inte längre klarar av att se ett landslag som spelar som skit är en annan bild, och det finns ett tvivel hos Irland och det måste Zlatan o Co utnyttja.
*****
Giovanni Trapattonis engelska är i klass med Fabio Capellos, och då har ändå "Trap" varit förbundskapten sedan 2010.
*****
Mäktiga Aviva Stadion i Dublin är relativt nybyggd och gräset ser ut att vara i toppklass. Kanske kan Friends åka hit på studiebesök?
*****
Reine Almqvist är Erik Hamréns spion och det finns omöjligen någon i Sverige som ser lika mycket fotboll och har lika bra koll. Samtidigt är det en miss att han inte har koll på att Trapattoni alltid släpper sin startelva på presskonferensen dagen före match.
Visst, italienaren ändrade den i mars men det hängde på en skada vilket fick honom att göra två skiften i startelvan som han släppt på presskonferensen. Låter inte som en bluff och att Richard Dunne spelar och det är inte till svensk nackdel.
*****
Sebastian Larsson har snappat upp "massive" efter många år i England. Massive!
*****
Irlands fotbollsförbund äger den nya arenan ihop med rugbyförbundet.
*****
Vore stort om Anders Svensson satte ett sådant avtryck genom att spela fredag och tisdag och passerade Thomas Ravelli i listan över flest landskamper.
*****
Ändå stort att spion Almqvist har hjälp av Bond, Kevin Bond (assisterande i QPR). Dock har Kevin Bond inte rätt att döda, som James Bond.