Efter tre raka makalösa vändningar blev Turkiet och Fatih Terim blåst på ett riktigt mirakel. En finalplats i Wien på söndag.
Philipe Lahm tryckte upp bollen i närmsta krysset och fixade tysk seger i de sista skälvande sekunderna.
Hela matchen var som att åka berg-och-dal-bana när den säkerhetsansvarige rökt och släppt alla spärrar - och då håller jag ändå inte på något av lagen.
Wow, jag var helt utmattad när jag vinglade ut från St Jakobs Park.
Tänk så snabbt det kan svänga, för långa stunder kändes det som om turkarna skulle fixa skrällsegern och de turkiska fansen var därefter.
De fullkomligt tog över från läktarna och sjöng, hoppade och bara utstrålade: vi är bäst.
Men nu efter matchen går de flesta med sänkta huvuden, slokade flaggor och rinnande ansiktsfärg. Tårarna försvinner inte så lätt.
Ett par killar går och sparkar på burkar och jag känner deras frustration.
Samtidigt möter jag tyska fans som studsar fram med sina plakat som de i all hast ritat. Budskapet är tydligt: "Suche Finalkarten".
De ska till Wien och de är inte ensamma om det. Hela Tyskland vill väl det.
Tyskland är alltså i den väntade finalen i Wien och även om känns för djävligt att ett lag kan spela så fegt, uselt och darrigt och ändå gå segrande ur semifinalen - så är det säkert ingen slump.
Det tyska landslaget har en makalös förmåga att alltid krångla sig vidare.
Bara det att man skjuter tre skott på mål och gör tre mål, eller att man pallar resa sig och avgöra efter en sen turkisk kvittering. Det trodde jag aldrig.
För sett till spelet i semifinalen så förtjänar man inte finalplatsen - men det är ju målen som räknas.
Samtidigt kan man inte annat än beundra ett landslag som nästan alltid gört vad som krävs, oavsett hur det ser ut på planen.
Där Bastian Schweinsteiger utnyttjar enda anfallet på en halvtimme till att sprätta in kvitteringen.
Eller där Miroslav Klose slår till och nickar in 2-1 efter att haft en anonym match och där vänsterbacken Philip Lahm avgör - vilket man knappast trodde efter att ha sett Kazim Kazim göra som han ville på den kanten under långa stunder.
Inte utan att jag lider med turkarna som gjorde sin bästa match i turneringen under svåraste möjliga förutsättningar och ändå föll man.
Fotbollen är grym - men det vet turkarna som själva slagit till på slutet och skickat ut Schweiz, Tjeckien och Kroatien.
Det är naturligtvis ingen tröst att d vet det, och inte heller är det lätt att falla efter en match som måste gjort alla deras fans stolta över prestationen.
De gjorde det omöjliga sett till att de saknade nio spelare och flera av de bästa spelarna - och ändå skakade man tyskarna.
Turkiet skulle ju åkt ut mot Kroatien, där man långa stunder inte skapade något alls, och det var tur som låg bakom kvitteringen och sedan kyla i straffläggningen.
På ett sätt har Fatih Terim rätt när han säger att tur inte existerar i fotboll - för det jämnar ut sig.
De turkiska spelarna är värda hjältestatus hemma i Istanbul - och det får de säkert när de återvänder hem, även om jag inser att de hellre velat vara i Wien på söndag.
I stället är det tyskarna som springer ut för att spela om en stor titel - återigen, och det är ingen slump.
*****
Schweizaren Massimo Busacca gjorde ingen stark domarinsats. Tur att matchen inte ballade ur, för han tappade kontrollen.
Straffen på Lahm var bara en av missarna.
*****
Glöm inte att Turkiet kunde missat EM om inte Thomas Myhre gjort en jättetabbe hemma på Ullevål.
*****
I kväll håller jag på Ryssland. Vore en häftig final med ryssar mot tyskar.
Tyskland får inget favorittryck efter den här matchen.
*****
Peter Fröjdfeldt hade en tuff fajt som fjärdedomare. Han fick lugna Fatih Terim mer än en gång om man säger så. Fast han hade känsla.
*****
Undrar om inte Michael Ballack är förbundskapten egentligen? Så som han skäller och har sig. Dessutom lyckas han driva igenom 4-5-1.
*****
Fatih Terim slutar som förbundskapten. Trist. Vilken artist - och tränare.