Efter 5-1 mot Vitryssland
har det nya landslaget höjts till skyarna. Propagandafotbollen, målen, spelet, viljan, attityden och glädjen.
Allt frälste en skara svenska fans som längtat efter hopp och ljus och framtid.
Nu kan vi lägga den matchen till handlingarna och se vad Pontus Wernbloom
och hans kamrater uträttar mot Mario Balotelli
, Giovinco
och de andra spelarna vi mest ser på tv och läser om i tidningarna.
I kväll strax för 18:00 vet vi värdet på det nya landslaget. Då är drabbningen mot Italien över och då visar det sig om laget var ett tomtebloss eller inte?
Räkna inte med samma spelmässiga upplevelse som mot Vitryssland
, utan
Sverige
kommer att tvinga spela längre, enklare och mer cyniskt. Ingen propaganda här.
För inte f*n vågar Jörgen Lennartsson
kommendera sina spelare att kliva så högt upp som man gjorde mot vitryssarna.
När jag har lite känslor för ett lag – och jag är trots allt svensk – så är jag inne på att resultatet är det viktigaste.
Visst är det roligare om Sverige vinner som de gjorde mot Vitryssland
, men det viktigaste är trots allt att vinna oavsett vad Pierre de Coubertin
sa en gång i tiden.
Jag vill se ett aggressivt svenskt lag som jagar livet ur Balotelli o Co
. Stänger ner Giovinco
. Kliver fram och trycker in ett gäng bollar bakom Consigli
. Viktigast är attityden och viljan för det spelskickliga Italien är svårslaget när man är på det humöret.
I första halvlek i februari när lagen möttes blev Sverige
utrullat, men i andra tog man över och det lever landslaget på ännu.
En vinst innebär att semifinalen är fixad och att
Wernbloom
och de andra kan korka ur redan i kväll. Allt annat gör att det blir en rysare mot
Serbien
på tisdag.
Delar spelarnas uppfattning att serberna har det bättre laget av dem och italienarna – så det är i kväll det nya landslaget ska fixa midsommarfest.