Idag hyllas han som en hjälte och revolutionär av de som en gång avskydde honom.
Lördagen den 1 februari 2014 lämnade Luis Aragonés den här världen, han blev 75 år gammal. Under dagarna som följde dominerades spansk media av hyllningar till den förre förbundskaptenen. Även landets arenor visade sin vördnad och alla var överens om att Luis revolutionerat spanska fotboll. Men Luis Aragonés var inte alltid så omtyckt i Spanien. Innan EM 2008 - mästerskapet som skulle förändra Spanien - försökte både media och fans få Aragonés att avgå som spansk förbundskapten.
Efter att Spanien misslyckats totalt under EM 2004 och inte ens tagit sig förbi gruppspelet valde den dåvarande förbundskaptenen Iñaki Sáez att lämna posten och Luis Aragonés tog över "La furia española".
La furia española betyder den spanska vreden och var smeknamnet på det spanska fotbollslands-laget tills Aragonés tog över och förändrade historien. Smeknamnet som skulle stanna i över åttio år hade först använts efter att Spanien besegrat Sverige i en OS-match 1920.
Det var det första OS som det spanska fotbollslandslaget deltog i och laget skulle komma att ta silver. Matchen mot Sverige var inte vacker och handlade inte speciellt mycket om fotboll. Det var ett totalt blodbad och matchen skulle sluta med att Sverige endast hade sju och Spanien åtta spe-lare kvar på planen. Resten av spelarna låg antingen vid sidlinjen eller på det närmsta sjukhuset.
Den spanska tidningen ABC rapporterade efteråt om matchen så här.
"I eftermiddags bevittnades den mest barbariska och brutala match som någonsin setts på en fot-bollsplan... svenskarna gjorde mål först och bestämde sig för att försvara sin ledning med våld. Våra grabbar svarade genom att ropa "Attackera spelarna" vilket var precis vad de gjorde. Vi vann till slut matchen av ren ilska och med tufft motstånd. Svenskarna lämnade planen totalt slagna till marken, både mentalt och fysiskt. Vilket var det minsta de förtjänade."
Den dagen föddes smeknamnet "La furia española" och i Spanien såg man på sitt landslag som en krigsarmé. De tog silver i turneringen, landet dittills största triumf, och det blev ristat i sten att det var så här Spanien spelade fotboll.
2004, över åttio år senare, kom Aragonés in med nya tankar och bytte "vreden mot bollen" som Xavi uttryckte det i en artikel i El País. Spelare som Xavi, Iniesta, Cesc, Xabi Alonso, Torres, Senna, Villa - de tekniska smarta spelarna - fick ett större ansvar medan en spelare som Raúl, som i över ett decennium symboliserat det spanska landslaget fick allt mindre speltid.
VM 2006 var Aragonés första mästerskap och det började bra. Spanien mer eller mindre dansade sig igenom gruppspelet och inför slutfasen var de en av storfavoriterna. Det började även bra i åt-tondelsfinalen mot Frankrike, spanjorerna tog ledningen på straff genom David Villa i den 28:e matchminuten.
Sen kom spöket som alltid funnits hos Spanien fram och man förlorade till slut matchen med 1-3 efter att Ribery, Vieira och Zidane gjort mål för fransmännen. Ännu en gång åkte Spanien hem från ett stort mästerskap som förlorare.
Men Luis Aragonés hade insett vad problemet var. Det var inte att Spanien inte kunde spela fotboll, de hade några av mästerskapets bästa spelare. Problemet var att Spanien inte kunde vinna. Inför matchen mot Frankrike hade spelarna gått ut på planen med för stor respekt för sina motståndare, det var mäktiga Frankrike. Det spanska landslaget var rädda för att ännu en gång misslyckas under ett stort mästerskap och just därför misslyckades man ännu en gång. Istället för att fokusera på att spela för att vinna gick de ut på planen och hoppades att de inte skulle förlora.
Luis Aragonés fann där och då det stora problemet, hans spelare hade ingen vinnarmentalitet.
Efter VM började Aragonés att jobba med spelarnas mentalitet och utöver det lät han bollen ta över mer och mer, de smarta spelarna fick ännu större utrymme och spelare som Raúl fick mindre och mindre plats.
Förändringar tar tid och den förändring som Aragonés höll på att genomföra i Spanien gjorde också det. I EM-kvalet förlorade laget mot Nordirland och i Spanien började rösterna att höjas.
Den 7 oktober 2006 mötte Spanien Sverige på Råsunda i en EM-kval match. För första gången på tio år hade Raúl Gonzalez lämnats utanför truppen. Sverige vann matchen med 2-0 och i Spanien krävde man Aragonés avgång. Fansen skanderade "Dimisión, Dimisión, Dimisión" (avgå, avgå, avgå). Och tidningarnas första sidor pryddes med rubriker som "TEKNISK KONKURS", "LUIS - LÄMNA NU" och "LUIS LAG ÄR EN KATASTROF".
Att lämna Raúl, landets största stjärna, utanför truppen skulle givetvis få sina konsekvenser för Aragonés. När landslaget åkte runt och spelade matcher i det egna landet blev Aragonés konstant utbuad och utvisslad. Överallt var stämningen så fientlig mot det egna landslaget att mittbacken Juanito uttrycket att det kändes som att de tränade och spelade matcher i ett annat land.
Xavi har senare erkänt att han och några av hans lagkamrater under den värsta tiden endast ac-cepterade landslagsuttagningarna på grund av deras beundran för Aragonés. Utöver det gjorde det dem illa till mods att se hur markant uppskattningen skiljde sig mellan att spela i klubblaget mot att spela i landslaget.
Majoriteten av fansen och media i Spanien var pro-Raúl och anti-Aragonés. Förbundskaptenens hus sprejades ner med pro-Raúl graffiti. Samtidigt som tidningarna förde en kampanj för att få bort honom från posten som förbundskapten.
Hade det inte varit för att det spanska fotbollsförbundets president, Ángel María Villar, hela tiden stått bakom Aragonés så hade han blivit sparkad och förmodligen även bannlyst.
Dessutom ska Aragonés vid två tillfällen erbjudit sig att avgå, något Villar inte gått med på.
Men det var inte första gången hårda vindar blåst runt Luis Aragonés. Under sitt första år som för-bundskapten för landslaget fångades han av tv-kamerorna under en träning där han manade på en av sina spelare, José Antonio Reyes, genom att säga att spelaren skulle "Tala om för den svarta skiten att du är bättre än han. Hälsa honom från mig. Du är bäst", syftandes på fransmannen Thi-erry Henry. Aragonés ville motivera Reyes att känna att han var bättre, större och viktigare än Henry. Men ordvalet var kontroversiellt och Aragonés målades snabbt upp i världsmedia som ra-sist.
Så var Luis Aragonés rasist? Det går inte att prata bort de orden ha sa om Henry. Men man ska komma ihåg att Luis är från en generation i Spanien, där ett sådant här uttryck inte hade samma laddning som i dag. Även om det på inget sätt skulle göra det mer accepterat.
Men annat talar för att Aragonés inte var någon rasist. När nyheten om Luis bortgång kom förra lördagen så var en av de mest emotionella meddelandena som kom ut på de sociala medier det från Samuel Eto'o.
Eto'o kom till Real Mallorca 2000 efter en ytterst jobbig period i Real Madrids ungdomslag. Ka-muranen var vid tidpunkten 19-år gammal och Luis Aragonés som tränade Real Mallorca skulle komma att bli en fadersfigur för Eto'o som tappat kontakten med sin egen far vid ung ålder.
"Jag känner en djup smärta i mitt hjärta idag eftersom en stor man har lämnat oss. Luis Aragonés var mer än en tränare för mig, han var som en far. Jag har många fina minnen från vår relation och min tid på Mallorca. Kära pappa, tack för allt du har lärt oss, du kommer vara saknad", var orden Eto'o skrev på Instagram.
Något som blivit tydligt dagarna efter Aragonés bortgång är just hur mycket han betydde för sina spelare. För varje spelare kommer det alltid finnas tränare som betyder mer och tränare som bety-der mindre. Men med Aragonés känns det som att i stort sett varje spelare i det spanska landslaget har haft en speciell relation.
En av de spelarna var Fernando Torres. Som 17-åring tog han steget upp i Atlético Madrids a-lag och fick då Aragonés som sin första tränare på senior nivå. I en artikel i den spanska tidningen El Mundo skriver Torres om betydelsen Aragonés haft i hans karriär.
"När jag var 17 år tog jag steget till den professionella fotbollen och insåg då att den fotboll jag hade lärt känna inte hade något att göra med den professionella fotbollen, det var då Luis kom in i mitt liv. Han var min lärare, den som höll mina fötter på marken och bromsa mina ambitioner tills det att jag var redo för nästa steg. Han sa till mig varje dag: 'grabben, du vet ingenting om någonting' jag skulle komma att förstå att han gjorde det eftersom han förberedde mig för framtiden och eftersom han trodde på mig"
En annan är Xavi Hernández en spelare vars ögon är väldigt uttrycksfulla och tydligt speglar hans känslor. Då är det svårt att ljuga.
Kvällen efter att nyheten om Aragonés bortgång hade kommit tog FC Barcelona emot Valencia på Camp Nou och inför matchen hölls det självklart en tyst minut. När kameran fångade Xavi kunde man se att hans ögon visade på en stor tomhet. FC Barcelona förlorade matchen och Xavi byttes ut i den 65 matchminuten, det var tydligt att han inte var sig själv.
Nästa dag publicerade den spanska tidningen El País en artikel om Luis Aragonés skriven av Xavi.
"'Du är ingen Japan, du förstår vad jag säger', sa han till mig en kväll. Jag ser honom framför mig i mitt hotellrum och jag vet att jag kommer sakna honom väldigt mycket. För jag älskade verkligen Luis Aragonés. Jag pratade mycket med Luis.", är orden Xavi började sin artikel med.
I artikeln går Xavi igenom ett flertal minnen med Aragonés och hur förbundskaptenen på många olika plan hjälpt honom i karriären.
"Luis fick mig att känna mig viktig när mitt självförtroende var på botten. Han gav mig kommandot i landslaget när jag inte hade något i Barça. 'Du regerar här' sa han. Jag bestämde mig för att ge tillbaka det förtroendet på planen. Om jag blev utnämnd till EM:s bästa spelare så var det tack vare honom, även om han vägrade att ta någon cred" skriver Xavi innan han avslutar artikeln med "Far-väl míster. Tack för allt och kom ihåg, du och jag var aldrig japaner för varandra" .
Borta i Madrid hade Atlético chansen att ta ligaledningen och det fanns ingen risk att de inte skulle ta den. När nyheten om Aragonés fått Xavi att bryta ihop hade den gett motsatt effekt för David Villa och grabbarna. De fick istället extra energi, de skulle vinna för Luis, de skulle bli ligaledare så att han i sin rödvita tröja kunde vara stolt där uppe i himlen.
Atlético krossade Real Socidead och David Villa, som blev Aragonés val när Raúl lämnades utan-för den spanska landslagstruppen, skulle göra kvällens första mål. Det var ingen tvekan, Villa skulle dedikera sitt mål till mannen som gjort hans landslagskarriär. Några minuter senare fick Villa lämna planen skadad. Vid firandet där han gled på knäna och pekade upp mot himmeln, mot Aragonés, hade han lyckats sträcka en muskel.
Men Villa hade fått dedikera målet till Aragonés och det var det som var det viktigaste.
Luis Aragonés gav avtryck hos sina spelare det är tydligt och fler än en har sagt att Luis varit en avgörande faktor i deras karriär. Läs flera av spelarnas reaktioner efter Aragonés bortgång i Jo-hanna Garås blogg (länk).
Vändningen för Aragonés Spanien kom i en vänskapsmatch mot England på Old Trafford i februari 2007. Andrés Iniesta avgjorde med matchens enda mål och Spanien vann 1-0. En seger både Ini-esta och Xavi senare förklarat som en vändpunkt för laget. Även om matchen i praktiken inte be-tydde något så gav vinsten över engelsmännen, de som påstår sig ha uppfunnit fotbollen, de vars fotboll Spanien-grabbarna växt upp med på TV, ett självförtroende spanjorerna tidigare hade sak-nat.
Trots 12 raka vinster inför EM 2008 fortsatte media och fans att vara negativa mot landslaget. Men i truppen började pusselbitarna att falla på plats. Där fanns en gemenskap, stämning och vinnar-mentalitet i det spanska landslaget som aldrig tidigare funnits där. Aragonés hade lyckats få sina spelare att tro på att de var bäst.
Spelarna fick två veckor ledigt precis innan mästerskapet. Aragonés bad dem då att åka hem och intala sig själva att de var bäst och att de inte bara skulle delta i det här mästerskapet utan de skulle vinna det.
40 dagar senare var Spanien europeiska mästare och Aragonés trupp hyllades på Madrids gator som hjältar.
Det tog sin tid men idag ses El Sabio de Hortaleza (Hortalezas vise man), som han i Spanien kallas, som en revolutionär inom spansk fotboll. En man de aldrig någonsin kommer att glömma.
Faktaruta – profilerna om Aragones
- Aragonés gjorde det omöjliga möjligt! Han ändrade ett helt lands inställning, han ändrade en ge-neration. Han fick en hel nation att inte bara tro de kunde vinna, utan tvingade dem att gör det och han lät dem inte nöja sig med det utan tvärtom han fick dem att vilja ha mer. Det och hans öd-mjukhet gjorde honom till ett geni som alla ville ha. Josep Guardiola.
- Han var den som förändrade spansk fotbollshistoria och vi ska tacka honom för det. EM 2008 förändrade allt. Spansk fotboll hade inte kommit någonstans, men där fanns en plan. En del av den planen var att ta ett gäng ungdomar och lära dem att vinna och fortsätta att vinna. Vad vi har gjort är att få något väldigt svårt att verka helt normalt. Iker Casillas.
- Det Aragonés gjorde med det spanska landslaget var vad han tidigare hade gjort med mig; han tog oss ner på marken och sa till oss: 'Det finns inte plats för några egon. Innan ni är ett lag, så kommer ni inte att var bättre än någon annan'. Hans strategi fick ett bra slut. Han skapade historia som mannen som förändrade spansk fotboll; som fick oss att drömma, kämpa, tro på oss själva och vinna. 'Vinn, vinn, vinn,' som han vi brukade skrika innan varje match med våra händer på bol-len. Vi vann och vi kommer att vinna igen tack vare det vi lärde oss från dig. Du kommer aldrig att lämna oss för ditt arv förblir, tack gamle man. Fernando Torres.
- Luis har varit avgörande i min karriär och i La Rojas historia. Utan honom hade inget varit det-samma, det är omöjligt. Allt startade med honom, för han förde samman alla de korta killarna, Ini-esta, Cazorla, Cesc, Silva, Villa. Med Luis gjorde vi en revolution, vi bytte vreden mot bollen. Vi visade världen att man kan vinna genom att spela bra. Xavi Hernández.
De tidningar som en gång förde en kampanj emot Luis Aragonés hyllar nu honom som mannen bakom den succé som spansk fotboll har åstadkommit de senaste åren. "Med dig förändrades allt", "Han var arkitekten bakom La Rojas triumf" och "Luis gick bort, men [hans arv i] La Roja förblir" lyder rubrikerna på tidningarnas framsidor dagen efter Aragonés bortgång.
Luis Aragonés vann över en hel nation, han stack ut hakan, han tog smällarna och han förändrade allt. I Spanien kommer man aldrig glömma den vise mannen från Hortaleza.